2348660 GN09112 Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:112 Torsdagen den 18 maj 1999/2000 112 2000-05-18 00:00:00 Internationell rättslig hjälp i brottmål 6CBDA4D9-09CB-4057-834F-DCD59A123B34 45 MÄRTA JOHANSSON (s) s Fru talman! I den här propositionen föreslås en ny lag om internationell rättslig hjälp i brottmål. Det är, som de två föregående talarna har sagt, en proposition som det är ganska kämpigt att ta sig igenom för ickejurister. Den nya lagen ska reglera åklagares och domsto- lars samarbete över gränserna i brottsutredningar och brottmålsrättegångar. De regler som gäller i dag finns i fyra lagar och ett antal författningar. Det är natur- ligtvis enklare att få dem samlade i en enda lag. Den nya lagen syftar till att möta de krav som ställs på åklagare och domstolar i det internationella rättsliga samarbetet nu när Sverige snart blir operativ medlem i Schengensamarbetet och när EU:s konven- tion om ömsesidig rättshjälp snart är färdigförhand- lad. Den nya lagstiftningen kommer att förenkla och effektivisera samarbetet för svenska och utländska åklagare och domstolar. Man förenklar kommunika- tionsvägarna till och från Sverige genom att kravet på ansökningar om rättslig hjälp via diplomatiska kana- ler tas bort. Åklagare och domstolar tillåts skicka ansökningar och svar direkt till varandra utan att centralmyndigheten blandas in. Man ska också kunna skicka fax och elektronisk post. Kravet på översätt- ningar mjukas upp. Centralmyndighetsfunktionen förs över från Utrikesdepartementet till Justitiede- partementet. Målsättningen bör vara att svenska domare och åklagare ska kunna bistå utländska myndigheter med samma åtgärder som kan vidtas i svenska förunder- sökningar och rättegångar. Det torde också leda till att svenska myndigheters möjligheter att erhålla hjälp utökas. Vad gäller svenska domstolars möjligheter att begära rättslig hjälp utomlands regleras detta noga i den nya lagen. Svenska domstolar kan inte heller begära hjälp utomlands med andra åtgärder än de som är tillåtna enligt svensk rätt. Däremot blir det möjligt, som Kia Andreasson sa- de, för svenska åklagare att under förundersöknings- förfarandet begära rättslig hjälp utan begränsningar. Begränsningen görs av lagstiftningen i det land där den rättsliga hjälpen begärs. Vänsterpartiet och Miljöpartiet har i en reserva- tion yrkat avslag på att svenska åklagare ska kunna begära rättslig hjälp med åtgärder som inte är tillåtna i Sverige. Men eftersom regelverket i fråga om rätts- lig hjälp under förundersökningsförfarandet ser olika ut bör inte svenska åklagares möjligheter begränsas mer än nödvändigt. Utskottet föreslår att motionen avslås. I domstolsprocessen krävs det strikta förfa- randeregler för att uppfylla rättssäkerhetskraven, och samma flexibilitet kan därför inte tillåtas där. När det gäller överförande av frihetsberövade per- soner för förhör från en stat som är medlem i EU eller från Norge eller Island ska det enligt propositionen prövas av åklagare. Övriga fall ska prövas av rege- ringen. Vänstern begär i reservationen förbud mot att överföra en frihetsberövad till en annan stat mot hans samtycke. Man begär också att den frihetsberövade ges rätt att överklaga beslut om överförande. Utskot- tet anser att det ska vara möjligt att tvinga frihetsbe- rövade personer att medverka vid t.ex. förhör inför domstol eller i brottsutredningar. Bifall till ansökan från annan stat ska dock inte vara obligatoriskt. Om omständigheterna är sådana att den frihetsberövade skulle behöva närvara under en lång tid eller om det kan befaras att han eller hon ska behandlas på ett för Sverige oacceptabelt sätt kan ansökan avslås. Vad gäller överklaganden anser utskottet att det inte behövs särskilda regler i den nya lagen. Det in- nebär att åklagares beslut i ärenden om rättslig hjälp i brottmål inte kan överklagas. Däremot kan lägre åklagares beslut överprövas av högre åklagare och till sist av riksåklagare om så blir önskvärt. Enligt det nya lagförslaget ska Sverige kunna av- slå en ansökan om rättslig hjälp om ett bifall skulle kränka Sveriges suveränitet, medföra fara för rikets säkerhet eller strida mot de allmänna svenska rätt- sprinciperna. En ansökan får också avslås om gär- ningen har karaktär av politiskt eller militärt brott. Om åklagare eller domstol finner att en ansökan bör avslås på dessa grunder ska ärendet överlämnas till regeringen för beslut. I vänsterreservationen tas tre olika yrkanden upp i denna fråga. För det första vill man inte att regeringen ska pröva avslagsgrunderna på grund av att det kan vara utrikespolitiskt känsligt och för att man vill und- vika godtycke. Utskottet tillstyrker regeringens moti- vering att man bör begränsa tillämpningen av be- stämmelserna och göra dem så enhetliga som möjligt. För det andra säger man att det är otillfredsstäl- lande att man inte kan avslå en ansökan från EU- länderna, Norge och Island på grunden att det har karaktären av politiskt brott. Utskottet delar inte den- na uppfattning. För det tredje säger man att res judicata ska utgö- ra en obligatorisk avslagsgrund. Utskottet tillstyrker att res judicata, dvs. att dom redan har meddelats, ska vara en fakultativ vägransgrund eller, som vi vanligt- vis uttrycker oss när vi inte pratar juristspråk, icke obligatorisk eller frivillig vägransgrund. Fru talman! Jag yrkar bifall till hemställan i be- tänkandet och avslag på reservationerna. 0123939426106 N 2010-01-01 00:00:00 183508 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN09112/#anf45