2348660 GN09112 Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:112 Torsdagen den 18 maj 1999/2000 112 2000-05-18 00:00:00 Internationell rättslig hjälp i brottmål E5F5CD4F-113F-4D57-8E62-D65F97EAEBBC 43 YVONNE OSCARSSON (v) v Fru talman! Jag vill börja med att säga att det här ärendet inte har tillhört de lättaste som jag har varit med om att arbeta med. Det är ett mycket komplicerat och svårt arbete att förstå de här frågorna. Vänsterpartiet står bakom alla tre reservationerna, men jag tänker bara yrka bifall till nr 1 och nr 3. Vi vill först och främst framhålla att förslaget om reglering innehåller många saker som vi tycker är positiva. Vi är väl medvetna om att den internatio- nella brottsligheten ökar och att en av förutsättning- arna för att stävja den är att vi har ett väl fungerande samarbete mellan de rättsvårdande myndigheterna i de olika länderna. I denna mening delar Vänsterparti- et utskottets bedömning. Det är bra att det nu blir en enhetlig reglering för under vilka förutsättningar som Sverige kan lämna rättslig hjälp i brottmål. Det handlar om mycket komplicerade frågor, varför enhetligheten är en förut- sättning dels för att detta ska kunna förstås av vanligt folk, dels för att det hela ska kunna tillämpas på ett rättssäkert sätt. Det är enligt vår åsikt bra att man förenklar förfa- randet vad beträffar ansökningar så att de kan lämnas direkt till åklagare och domstol i stället för att ta om- vägen via diplomatiska kanaler. Det är också bra att man åtminstone vad beträffar tvångsmedelsanvänd- ningen bibehåller kraven på dubbel straffbarhet. Den generella regeln att åklagare och domstolar ska kunna ställa upp villkor som begränsar möjlighe- ten att utnyttja överlämnat material är också viktig. Det finns dock andra delar i den föreslagna lag- stiftningen som vi ställer oss mer tveksamma till. I detalj har dessa redovisats i vår motion och nu även i de reservationer som vi står bakom, av vilka jag nu bara yrkar bifall till nr 1 och nr 3. Den första reservationen handlar om ett förbud för svenska åklagare att begära rättslig hjälp utomlands med åtgärder som inte är tillåtna i svensk rätt. I Sve- rige pågår just nu en het debatt om användande av exempelvis buggning i förundersökningar. Den lag- rådsremiss som under våren förelagts Lagrådet har fått skarp kritik, och man har åter tvingats ta tillbaka den för omarbetning. I det förslag som i dag ligger på riksdagens bord ger man möjlighet för svenska åkla- gare att använda sig av tvångsmedel utomlands som inte är tillåtna i Sverige. Detta ger en märklig klang, och kan givetvis inte tolereras. Den andra reservationen handlar om överförande av frihetsberövade för förhör utomlands m.m. Vi anser givetvis att det ska vara möjligt att överföra frihetsberövade för förhör utomlands. Vad vi vänder oss emot i detta fall är återigen att Sverige inte för- säkrar sig om att svenska rättsprinciper efterlevs. En person som inte samtycker till att överföras kommer inte att bidra till att föra utredningen vidare framåt. Detta innebär att landet som begärt överförande kommer att vara tvunget att ta till tvångsmedel för att uppnå sitt syfte. Det som då finns till hands är att kräva vittnesmål under ed. Visserligen skyddas den överförde från förhör om egen brottslighet, men detta kan inte anses tillräckligt om svenska rättstraditioner ska anses vara uppfyllda. En annan del av reservationen handlar om rätten till överklagande. Ett överförande för förhör utom- lands måste anses vara en så ingripande åtgärd för den drabbade att en möjlighet till överklagande borde införas. Vad sedan beträffar den tredje reservationen vill jag inledningsvis framhålla att den lagstiftning som riksdagen beslutar om i dag också ska kunna tilläm- pas i morgon. Vad som kan anses självklart i dag kanske inte är lika självklart om ett år. Sverige har anslutit sig till internationella konventioner som kon- kretiserar innebörden av politiska brott, t.ex. den s.k. terroristkonventionen. Dessa konventioner ska givet- vis följas. De europeiska strafflagstiftningarna har dock olika definitioner på vad som är politiska brott, och det kommer antagligen att dröja länge innan vi ser en total harmonisering. Det förslag som i dag ligger på riksdagens bord innebär att vi i ett enda slag godtar övriga EU-länders definitioner av dessa brott. Är vi verkligen beredda att göra det? För övrigt anser vi i Vänsterpartiet att lagstiftningen är märklig; att i dag godta ett förslag som de facto innebär ett godkännande av ett förslag som kommer att presenteras för riksdagen under slu- tet av året, nämligen godkännandet av Sveriges till- träde till 1996 års konvention om utlämning. Enligt lagförslaget ska beslut om utlämning för politiska brott ligga på regeringens bord. Vänsterpar- tiet förordar i stället en ordning som innebär att det är domstolen som ska fatta sådana beslut. Detta anser vi dels för att undvika risken för politiskt godtycke, dels för att undvika misstanken om att det kan ligga utri- kespolitiska hänsyn i botten för ett sådant beslut. Lika fall ska bedömas lika, oavsett dessa hänsyn och, inte minst, politisk majoritet. Att domstolarna skulle vara sämre skickade att ta hänsyn till internationella över- enskommelser är dessutom ett argument som vi inte har någon förståelse för. Slutligen: Angående res judicata anför såväl rege- ringen som utskottets majoritet att det starkaste ar- gumentet för att inte anse res judicata som en obli- gatorisk grund för att avslå en begäran om rättslig hjälp är att regleringen är snårig. Detta argument kan knappast anses välgrundat. För att trygga rättssäker- heten måste principen om res judicata upprätthållas. Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 1 och 3. 0463667731519 N 2010-01-01 00:00:00 183506 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN09112/#anf43