2348660 GN09112 Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:112 Torsdagen den 18 maj 1999/2000 112 2000-05-18 00:00:00 Polissamarbete m.m. inom Schengen (prop. 1999/2000:64) 83CF0414-8F94-4914-8A45-B673DA60F4D5 35 MARGIT GENNSER (m) m Fru talman! Jag yrkar avslag på hela propositio- nen 1999/2000:64 och bifall till motion Ju20 under mom. 1. I mitt anförande kommer jag först att uppe- hålla mig vid de mer triviala aspekterna av den nya lagstiftningen om polisarbete m.m. inom Schengen. En av de stora vinsterna med EG, EU och EES är den fria rörligheten för människorna över gränserna. Detta är egentligen endast en viss återgång till för- hållanden som gällde före första världskriget, då människorna fick flytta fritt mellan länderna. De inre gränserna skulle återigen om inte försvinna så i vart fall bli mindre påträngande och synliga. Praktiska kompensatoriska kontrollåtgärder av framför allt den gränsöverskridande brottsligheten kan uppnås på olika sätt. Det framgår också av propo- sitionen. Det enklaste sättet är samarbete mellan olika länder med hjälp av modern teknik - datorer, fax, telefon m.m. Sekundsnabba förbindelser kan etable- ras med andra länders myndigheter samtidigt som de svenska gränsmyndigheterna och svensk polis sköter sina åligganden på svenskt territorium. Detta är en enkel lösning som inte behöver göra intrång på vårt lands självbestämmanderätt och suveränitet. När man ska lösa ett problem har jag lärt mig att det är lämpligt att alltid välja den enklaste lösningen framför den mer komplicerade. Varför gör man inte så? Samarbetet ansågs ha, jag citerar från propositio- nen: "ett egenvärde i det att samarbetet mellan med- lemsländernas myndigheter fördjupas och förstärks." För de länder som anser att EU ska bli en central stat, en helt integrerad politisk union, är Schenge- navtalet ett sätt att i det fördolda uppnå politiska mål som man i det längsta gömt undan för medborgarna, framför allt i länder som Sverige, Danmark och Stor- britannien. Vi bör därför välja en lösning där vi stär- ker våra egna resurser hos polis, invandrarverk osv. och avstår från att ge främmande lands myndigheter befogenheter i Sverige. I propositionen väljs inte denna enkla lösning utan en långtgående. Därför bör regeringens proposition avslås. Tyvärr har det visat sig att Schengenavtalet inte motsvarar de förväntningar man ställt på det. Belgien har nyligen suspenderat avtalet gällande passfrihet vid de inre gränserna. Inflödet av asylsökande ökade för snabbt. Schengenavtalet har också medfört att kontrollen av narkotikabrottsligheten har havererat totalt och att korruptionen har brett ut sig. Då blir inte kontrollen av de yttre gränserna särskilt bra. Men så till det allvarligaste: En självständig na- tion anses ha vissa självklara kännetecken som klart erkända och utmärkta gränser, en egen valuta samt en myndighetsutövning som är förbehållen den egna tjänste- och ämbetsmannakåren. Rättssäkerheten hänger samman med att ett land har sina egna myn- digheter - polis, tull och domstolar osv. - och att inte andra länders myndigheter tar över. Suveränitet är viktigt för rättssäkerheten och för folks välfärd. Lyssna till Polens uttalande häromdagen om den tyske utrikesministerns tal vid Humboldtuniversitetet i Berlin. Utrikesminister Fischer talade varmt för EU som politisk union. Han var faktiskt ärlig, för han talade om vad han ville. "Vi", sade Polens talesman, "har slagits hårt och bittert för vår självständighet, när vi levde inom Sovjetsfären. Vi vill inte än en gång ge upp vår suveränitet som vi nu vunnit." Polackerna vet vad de talar om. Lyssna på dem! Men har inte vårt godkännande av Schengenavta- let, eller rättare sagt Amsterdamavtalet, för de hänger ihop numera, gjort att vi inte längre har ett fritt val? Många hävdar detta. Här kommer jag till en av kärn- punkterna i EU-lagstiftningen. Den är svåröverskåd- lig, och vissa avtal som tillmäts stor betydelse inne- håller trots detta få fasta legala förpliktelser. Det är som har sagts i debatten: Var fanns konkreta fakta när vi antog Schengen och Amsterdam? De var de som saknades. Det är därför allting blir så konstigt, och det är därför jag står här. Jag känner att jag faktiskt inte har skött min uppgift riktigt ordentligt. Jag borde ha opponerat mig oerhört mycket mer drastiskt när dessa avtal var uppe. Naturligtvis ska vi komma ihåg att EU:s kärnlän- der, som vill se en federal lösning, har arbetat med- vetet med luddiga formuleringar och mycket lite konkretion. Det är denna målkonflikt vi faktiskt måste se på öppet. Jag är inte ensam om att ha varit försumlig. Jag talade med erfarna brittiska parlamentsledamöter härom veckan, både Labour och Tories, och de sade detsamma. Konkretionen saknas och lagstiftningen är inte som vi är vana att se lagstiftning. Det är detta jag säger: Vi måste säga ifrån någon gång. Jag tror att det är viktigt. Annars kan vi få växande oenighet och växande konflikter. Det är därför jag yrkar avslag på regeringens proposition. Det är väl mest av symbolisk natur, men kanske kan det vara en väckarklocka. Ännu en lärdom bör dras av det här förloppet. Avtal som i grunden syftar till att ändra vår självstän- dighet som nation måste, tror jag, i framtiden bli föremål för folkomröstningar. Nästa avtal som står i tur är avtalet i Nice. Varför? Jo, den politiska eliten och folken har helt uppenbart olika mål. Parlamentsledamoten John Redwood, tidigare mi- nister, är känd för sin självständighet och kunnighet - kanske är han alltför självständig och kunnig för sitt eget politiska bästa. Han har begärt folkomröstning i Storbritannien. Jag kommer att ställa samma krav för svenskt vidkommande vad gäller det kommande avtalet i Nice. 0748447264503 N 2010-01-01 00:00:00 183498 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN09112/#anf35