<anforande>
<dok_hangar_id>2348660</dok_hangar_id>
<dok_id>GN09112</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:112 Torsdagen den 18 maj</dok_titel>
<dok_rm>1999/2000</dok_rm>
<dok_nummer>112</dok_nummer>
<dok_datum>2000-05-18 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Polissamarbete m.m. inom Schengen (prop. 1999/2000:64)</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>E990EAC3-9FA2-451A-80F3-68DE835F20E4</anforande_id>
<anforande_nummer>19</anforande_nummer>
<talare>KIA ANDREASSON (mp)</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>Fru talman! Först vill jag justera mitt tidigare yr-
kande på bifall till reservationer. Jag vill yrka bifall
till reservationerna 2, 3 och 5. Jag hade gått efter det
justerade betänkandet. Det har ändrats nu.
Jag vill kommentera frågan om rätten att ta del av
uppgifter om sig själv i datasystemet.
Datainspektionen, som ska vara tillsynsorgan, har
själv i sitt remissvar sagt att det hade varit mycket
bättre om det hade framgått direkt av lagen om
Schengens informationssystem vad som ska gälla om
det uppkommer konflikter.
Vad är skälet till att man inte kunde bifalla Data-
inspektionens krav?
Jag vill också kommentera det Märta Johansson
sade när det gäller avvisning och återkallelse av till-
stånd att vara här i landet, nämligen att det ska vara
prövning i varje enskilt fall. Då är vi ju överens. Var-
för kunde inte det framgå? Det finns ändå i konven-
tionen en text och en förbindelse som säger att man
skulle kunna göra på annat sätt och att det kunde
räcka med spärrlista. Varför framgår det inte tydligt
att det ska tolkas så som Märta Johansson säger?
</anforandetext>
<intressent_id>0745615729714</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>183482</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN09112/#anf19</protokoll_url_www>
</anforande>
