<anforande>
<dok_hangar_id>2348559</dok_hangar_id>
<dok_id>GN0911</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:11 Tisdagen den 12 oktober</dok_titel>
<dok_rm>1999/2000</dok_rm>
<dok_nummer>11</dok_nummer>
<dok_datum>1999-10-12 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 1999/2000:4 om det svenska biståndet</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>1AA957DF-F3BE-4380-AF94-68978DCBBE20</anforande_id>
<anforande_nummer>15</anforande_nummer>
<talare>Statsrådet Maj-Inger Klingvall (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag fick ingen kommentar från Lars
Leijonborg om han var nöjd med beloppet, mellan 3
och 4 miljarder i nästa års budget. Vi lägger oss på
3,4 miljarder, och jag tycker att det är en väldigt bra
början på en successiv ökning av biståndet. Självklart
är det så att det är bra med ekonomisk tillväxt, Lars
Leijonborg, därför att det är den som ger oss utrymme
för att kunna höja biståndet och se möjligheterna att
komma vidare och nå upp till enprocentsmålet.
Men låt mig i min avslutande replik säga någon-
ting ytterligare om Marianne Anderssons fråga om
översynen, eftersom den blev lite summariskt besva-
rad. Det här kommer att bli väldigt viktigt enligt min
bedömning. Vi har i dag fortfarande biståndsmål som
lades fast för över 20 år sedan. Mycket har hänt under
den här tiden. Det ekonomiska samarbetet mellan
länderna i världen har ökat. Det ömsesidiga beroendet
har ökat. Det som vi brukar kalla för globalisering är
en viktig förändring under de här åren. Min uppfatt-
ning är att vi behöver se en helhet i biståndspolitiken.
Bistånds-, utrikes- och handelspolitik behöver gå i
takt för att vi ska bli så effektiva som möjligt. Vi kan
också se att det här ekonomiska samarbetet är en
viktig förutsättning för utveckling, för demokratiska
institutioner och för en utveckling mot en rättsstat,
och naturligtvis för respekten för de mänskliga rättig-
heterna. Men kärnan i biståndet är fortfarande, som
jag ser det, fattiga människors makt att ta ansvar och
påverka sin framtid, och det får vi aldrig tappa bort i
biståndsarbetet.
Det här är en utredning runt vilken jag vill se en
bred politisk samsyn, och trots allt finns den. Och jag
tycker att det är oerhört glädjande att den inte bara
finns bland många av riksdagens partier, utan också
hos allmänheten, där den Sifoundersökning som vi
nyss har tagit del av just visar att även alldeles vanli-
ga människor i vårt land tycker att biståndspolitiken
ska förbättras, och att man också är beredd att själv
göra en insats. Så Sverige ska fortsätta att vara ett av
de bästa biståndsländerna.

</anforandetext>
<intressent_id>0810983113102</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>171940</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0911/#anf15</protokoll_url_www>
</anforande>
