<anforande>
<dok_hangar_id>2348656</dok_hangar_id>
<dok_id>GN09108</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:108 Fredagen den 12 maj</dok_titel>
<dok_rm>1999/2000</dok_rm>
<dok_nummer>108</dok_nummer>
<dok_datum>2000-05-12 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 1999/2000:343 om kosovoalbanska fångar i Serbien</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>1953FB00-FCB6-4FD7-AABF-16CEA0B61C06</anforande_id>
<anforande_nummer>116</anforande_nummer>
<talare>Utrikesminister ANNA LINDH (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag ska svara på frågan. Nej, jag
tycker inte alls att tanken på en arbetsgrupp är främ-
mande eller felaktig. Alla möjligheter att göra någon-
ting måste naturligtvis prövas. Däremot tror jag kan-
ske inte att en svensk arbetsgrupp hjälper. Det är i så
fall genom det internationella arbetet och en arbets-
grupp kring den särskilda representanten som vi kan
göra någonting.
Vi har precis samma bild av problemen. Tyvärr
delar vi också lite grann känslan av att det är svårt att
agera och svårt att se några direkta lösningar. Vi
kommer återigen tillbaka till själva kärnproblemet -
och jag har fört den diskussionen tidigare i dag - som
vi kan se på Balkan i dag, nämligen utvecklingen i
Serbien och frånvaron av en demokratisk regim som
respekterar mänskliga rättigheter och alla minoriteter
i Serbien.
</anforandetext>
<intressent_id>0987448696517</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>183266</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN09108/#anf116</protokoll_url_www>
</anforande>
