2348656 GN09108 Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:108 Fredagen den 12 maj 1999/2000 108 2000-05-12 00:00:00 Svar på interpellation 1999/2000:343 om kosovoalbanska fångar i Serbien interpellationsdebatt 671B8E57-FF8B-4B7D-A4C5-DCE2C5A73C2C 112 Utrikesminister ANNA LINDH (s) s Fru talman! Margareta Viklund har frågat hur re- geringen avser att sätta press på Serbien för att frige de kosovoalbanska fångarna i serbiska fängelser, om regeringen kan villkora det humanitära biståndet till Serbien med frisläppande av de kosovoalbanska fångarna, om regeringen planerar att föra upp frågan i säkerhetsrådet samt om regeringen avser att arbeta för en ändring av Genèvekonventionen angående krigs- fångars behandling till att omfatta även personer som tagits till fånga vid inbördeskrig. Jag vill börja med att betona att regeringen ser med mycket stort allvar på frågan om behandlingen av frihetsberövade kosovoalbaner i Serbien. Detta är utan tvekan en av de mest omstridda frågorna i Ko- sovo efter kriget. Från vissa håll hävdas att antalet fängslade skulle uppgå till 5 000. Den internationella Röda korskommittén (ICRC) har en viktig roll i detta sammanhang och har hittills identifierat omkring 1 600 fångar. Margareta Viklund har rätt i att det kan vara svårt att juridiskt klassificera alla kosovoalbaner i serbiska fängelser. Kosovo är en del av Förbundsrepubliken Jugoslavien (FRJ). Det är således svårt att på princi- piella grunder hävda att samtliga kosovoalbaner, enbart med hänvisning till etnisk tillhörighet, med automatik bör friges från serbiska fängelser. Många kosovoalbanska fångar i Serbien har dock uppenbar- ligen varit frihetsberövade under lång tid, under svåra förhållanden, utan rättegång och utan tillgång till försvarsadvokat. Detta förfarande är naturligtvis oac- ceptabelt och fördöms kraftigt av regeringen. Från det internationella samfundets sida har FN:s kommissarie för mänskliga rättigheter, UNHCHR, en sammanhållande funktion på detta område. MR- kommissariens kontor i Belgrad driver aktivt frågan mot serbiska myndigheter direkt på platsen. UNHCHR-kontorets chef i Belgrad är också ordfö- rande i en särskild kommission för fångar och sakna- de personer som upprättades sommaren 1999. Kom- missionen, som representerar ett brett politiskt och civilt spektrum i Kosovo med deltagande av både serber och albaner, arbetar med att kartlägga dessa personers öde och agerar gentemot myndigheterna. Kommissionen har ett politiskt mandat från Kosovos transitionsråd (KTC). Sedan kommissionen bildades har över 250 fångar frigivits. Frågan om ett internationellt initiativ för att öka fokuseringen på denna viktiga fråga och den separata men relaterade frågan om saknade personer har tagits upp från olika håll. Man har bl.a. föreslagit utnäm- nande av en särskild utsänd representant. Sverige ställer sig positivt till att initiativ i den riktningen undersöks och är berett att bidra till detta. Sverige stöder MR-kommissarien och Internatio- nella rödakorskommittén i deras arbete med denna svåra fråga. Våra möjligheter att agera direkt genom säkerhetsrådet begränsas kraftigt av att Sverige inte längre är medlem i rådet. På frågan om villkorande av det humanitära bi- ståndet vill jag bara betona att humanitärt bistånd ges till behövande människor oavsett vilken regim de lever under. Detta är en fundamental princip för all humanitär verksamhet som Sverige starkt driver. Genèvekonventionen är i första hand inriktad på internationella konflikter. Konventionens protokoll 2 är dock tillämpligt i fallet Kosovo. Detta är visserli- gen något mindre långtgående än protokoll 1, men anger ändå grundläggande regler för behandling av frihetsberövade personer i samband med väpnad intern konflikt. Protokollet har biträtts av Förbunds- republiken Jugoslavien. 0987448696517 N 2010-01-01 00:00:00 183262 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN09108/#anf112