<anforande>
<dok_hangar_id>2348655</dok_hangar_id>
<dok_id>GN09107</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:107 Torsdagen den 11 maj</dok_titel>
<dok_rm>1999/2000</dok_rm>
<dok_nummer>107</dok_nummer>
<dok_datum>2000-05-11 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Frågestund </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>frågestund</kammaraktivitet>
<anforande_id>0B7515AE-3B06-4BC9-A60D-BA8FF92247D8</anforande_id>
<anforande_nummer>82</anforande_nummer>
<talare>Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Herr talman! Återigen: För att kunna hjälpa dem
krävs det pengar. En del pengar är avsatta, och en del
pengar används redan nu. Sverige är t.ex. med i nå-
gonting som heter twinningprojekt där vi går in i
andra länder och tillsammans med deras bönder för-
söker att utveckla saker och ting.
Men den stora frågan som ännu inte är löst är: På
vilka villkor ska de nytillträdande ländernas bönder
komma in? Ska vi ha en övergångsperiod, och i så
fall hur lång? Ska de komma in på lika villkor, och
hur ska det i så fall finansieras?
Där finns det två vägar, höjda medlemsavgifter
eller en förändrad jordbrukspolitik. Sverige företräder
den senare linjen. För att de ska kunna komma in på
lika villkor behöver jordbrukspolitiken förändras. Det
är bara ett skäl till att det behövs en förändring. Det
finns också andra.
Småföretagsamheten
</anforandetext>
<intressent_id>0874604979107</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>183028</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN09107/#anf82</protokoll_url_www>
</anforande>
