2348654 GN09106 Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:106 Onsdagen den 10 maj 1999/2000 106 2000-05-10 00:00:00 EU-debatt 3F8B7527-D295-4CDD-8C2E-66FF44975E5D 47 LARS TOBISSON (m) m Herr talman! Europapolitik är numera mitt hu- vudområde. Med de stora frågor som där är aktuella - utvidgningen, regeringskonferensen, eurons införande i Sverige, det svenska ordförandeskapet och regering- ens totalförvirring om Österrike - räcker fyra minuter inte långt. Jag tvingas inskränka mig till att kom- mentera ett uppdrag från riksdagen som på sistone tagit åtskillig tid. Sedan årsskiftet pågår inom EU ett arbete på en stadga för grundläggande rättigheter. Denna uppgift har anförtrotts ett särskilt organ med företrädare för regeringscheferna, Europaparlamentet och de natio- nella parlamenten, där jag alltså är en av riksdagens två representanter. Detta s.k. konvent på drygt 60 personer utgör en ganska brokig samling vad avser bl.a. politisk färg, språk och rättsliga traditioner. Dessutom är tidsramen ytterst knapp - ett första ut- kast ska vara klart till toppmötet i juni. Knäckfrågorna är många. En första gäller doku- mentets karaktär. Uppdraget är att lägga fram ett förslag till politisk deklaration. Men särskilt företrä- darna för Europaparlamentet strävar efter att texten ska göras rättsligt bindande. Arbetet inriktas nu på att få fram en förklaring, som genom ett senare beslut lätt kan omformas till juridiskt bindande regler. Nästa problem är huruvida förklaringen endast ska ange traditionella medborgerliga rättigheter eller även omfatta nya rättigheter på exempelvis det eko- nomiska eller sociala området, där det ofta mer rör sig om politiska målsättningar. Ytterligare ett avgränsningsproblem är om förkla- ringen ska ha allmän karaktär eller om den snävt ska inriktas på vad som ligger inom EU:s kompetensom- råde. För närvarande ser det ut som om rättigheterna kommer att formuleras i generella termer, men att det samtidigt klargörs att de endast avser att ge individen ett skydd i förhållande till EU:s institutioner eller när EU-rätt tillämpas av nationella myndigheter. Vi i riksdagen har hittills varit skeptiska till detta projekt. Det kan beskrivas som ett sätt att uppfinna hjulet på nytt. Vi har redan Europarådets konvention om mänskliga rättigheter med all rättspraxis från 50 år. Risk föreligger naturligtvis för konkurrerande rättighetskataloger och kompetenskonflikter mellan Europadomstolen och EG-domstolen. Sådana pro- blem skulle kunna undvikas genom att EU ansluter sig till Europakonventionen, men detta i sin tur är förenat med juridiska komplikationer. Hur ska då denna situation hanteras? Frågan för- svinner inte bara av sig själv om vi skulle säga nej. Opinionsmässigt är det svårt att vara emot mänskliga rättigheter. Dessutom kan det inte förnekas att det finns en lucka vid EU-rättens tillämpning, där indivi- den saknar det skydd som föreligger i förhållande till nationell lagstiftning. Först och främst måste regeringen utverka mer tid för uppdragets fullgörande. Det är inte rimligt att konventet på några månader - eller vad som nu åter- står ett par veckor - ska kunna sno ihop en rättighets- förklaring med alla de känsliga avvägningar som där ryms - detta så mycket mera som ett förslag från konventet förutsätter nästintill konsensus. Utrikesmi- nistern skulle, om hon hade varit här, få rådet att ta kontakt med kolleger med en realistisk uppfattning i detta ärende. Sedan gäller det att utforma en modell som vi i Sverige kan leva med. För min del anser jag att kon- ventets ambition inte bör sträcka sig längre än till att formulera en politisk deklaration. Samtidigt bör ar- betet påbörjas för att ansluta EU till Europakonven- tionen, vilket förutsätter anpassningar inom både EU och Europarådet. I ett senare skede, när en framtida regeringskonferens med all sannolikhet har i uppgift att konsolidera fördragstexterna till något som kanske kan kallas en konstitution, kan sedan EU:s rättighets- förklaring tas in i inledningen. På detta sätt undviks dubbla system för rättighets- skyddet i Europa. Och uppgiften att trygga mänskliga fri- och rättigheter ligger primärt kvar hos Europarå- det, som ju inrymmer de icke-EU-länder där behovet av ett sådant skydd kanske är störst. 0245320188502 N 2010-01-01 00:00:00 182747 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN09106/#anf47