2348654 GN09106 Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:106 Onsdagen den 10 maj 1999/2000 106 2000-05-10 00:00:00 EU-debatt AF5B0B66-1AE5-4F66-AA86-B88DD375E584 35 LARS LEIJONBORG (fp) fp Fru talman! Det var Europadagen i går. Vi firade med en välbesökt fest i Kungsträdgården där Marit Paulsen stekte grekiska köttbullar, och det var mycket trevligt. Den underliggande tanken är förstås att vi vill att Europadagen ska utvecklas till någonting lika natur- ligt som Sveriges nationaldag. På samma sätt som det är naturligt att sluta upp bakom den svenska nationen, även om man tycker illa om en del inslag i den, så ska det vara naturligt att sluta upp bakom unionstanken. Vi måste komma bort ifrån resonemangen kring om vi ska vara medlemmar och komma till hur vi ska vara medlemmar. Mot den bakgrunden är jag mycket upplivad av det besked som jag fick av Gudrun Schyman tidigare i debatten. Det var ett klart besked om att Vänster- partiet kommer att lägga ned sin talan i EU-frågan om det blir ett ja i folkomröstningen om EMU. Det vore mycket bra om Birger Schlaug i denna sin sista debatt som språkrör kunde lämna ett liknan- de besked från Miljöpartiet. Då skulle vi äntligen kunna få den Europadebatt som är så viktig, nämligen där det inte är ja-eller-nej-frågan som står i centrum utan i stället frågan om hur vi ska utnyttja medlem- skapet. I går på Europadagen firade vi att det nu har gått 50 år sedan Robert Schumann lanserade idén om Kol- och stålunionen. Det var en intressant idé, som var djupt förankrad i de verkliga problemen i efterkrigsti- dens Europa. Hur skulle man binda länderna så tätt tillsammans att krig blev omöjligt? Men idén rymde också en mer långsiktig vision om hur detta samar- bete skulle kunna vidgas och därigenom säkra freden och demokratin i vår världsdel. Det är viktigt att vi följer båda dessa spår. Vi ska vara mycket engagerade i arbetet med att förändra och förbättra den europeiska unionen hela tiden, men vi ska också vara medvetna om att det ingår i en lång- siktig vision. Folkpartiet vill ju gärna vara det främsta Europa- partiet. Här har nämnts några siffror på hur många länder som så småningom kommer att ingå i den europeiska unionen. Jag vill ju gärna vara värst och lägga mig på en siffra som ingen kan överträffa. I Europa finns det 40 länder. Jag menar att visionen inte kan ligga på en lägre nivå än att alla länder som helt eller delvis ligger i Europa ska ingå i den euro- peiska unionen. Det är klart att detta ligger mycket, mycket långt fram i tiden. Många av dessa länder är diktaturer, t.ex. Serbien och Vitryssland, som jag redan har nämnt. Några länder behandlar sina minoriteter på ett helt orimligt sätt, som Turkiet. Ryssland begår krigs- handlingar i Tjetjenien på ett helt oacceptabelt sätt. Men på samma sätt som Schumann hade en vision som fortfarande, 50 år senare, håller på att förverkli- gas, så tycker jag att vårt mål inte kan sättas lägre än så. De flesta av oss gör deklarationer om hur viktig utvidgningen är. Det kan nästan tyckas vara lite litur- gi i det, men det är det ju inte. I dagens verklighet håller utvidgningsprocessen på att bromsas upp. Ungern har en liberal premiärminister som heter Viktor Orban. På ett liberalt möte för några år sedan sade han att de år efter år hade fått höra att de får komma med i EU om fem år. Vi kan nu konstatera att det har gått 10 år sedan muren föll, och Ungern är fortfarande inte medlem. Nu talas det om att det kan- ske kommer att dröja till 2004. Det är nästan ytterli- gare fem år tills de får komma med. Jag menar att det som redan har sagts här skulle vara att byta en historisk möjlighet mot ett historiskt misslyckande. Visst kan man, om man blickar ut över världen, säga att Europa är en lycklig del av världen. Vi är rika och välmående, relativt sett, vi har en högtstående kultur och är vetenskapligt framstående osv. Men vi får aldrig förblindas av det perspektivet och glömma bort vår 1900-talshistoria t.ex. Vi hade goda förutsättningar också under det förra århundradet, men då visade det sig ju hur tunn civili- sationens hinna är och hur även gamla kulturfolk kan råka i krig och barbari. Som jag redan varit inne på i debatten ser vi i dag i Europa att det också finns en annan verklighet. Det pågår krig. Vi ser hur främlingsfientligheten breder ut sig. Det finns stora miljöproblem. Jag uppskattar mycket Gudrun Schymans inlägg om gränsöverskri- dande organiserad brottslighet, som drabbar inte minst kvinnor. Det är verkligheten. Sådana problem finns. Det är nödvändigt att vi med all kraft griper oss an sådana problem. Västeuropas premiärministrar är till övervägande del socialdemokrater. Det har vi då och då hört Göran Persson tala lyriskt om. Han brukar vara glad över att bli fotograferad tillsammans med sina kompisar på kontinenten. Men om man knyter ihop dessa båda resonemang ser man att det faktiskt är under socialdemokratiskt ledarskap som glöden i den europeiska visionen hål- ler på att falna. I Europa talas det allmänt om detta och om att vi håller på att tappa tempo i utvidgning- en. Jag menar att det vi ser i Europa är en brist på ledarskap. Eftersom det i mycket stor utsträckning är socialdemokrater som sitter vid makten är det alltså hos dem ledarskapet brister. Även om jag uppskattar väldigt mycket av det Göran Persson säger här i talarstolen och känner varmt för de allra flesta av hans argument, så är Sve- rige i verkligheten en stor del av den här problemati- ken. Sverige är inte ett land som med kraft, engage- mang och entusiasm driver frågan om europeiskt samarbete. Inom EU uppfattas Sverige som ett brom- sande land. Jag kan ge några exempel. Göran Persson talade om toppmötet i Lissabon och om hur arbetslösheten sattes i centrum. Man talade mycket om att vi i Euro- pa har en mycket sämre utveckling än USA, och att vi måste lära oss av USA. Allan Larsson talade lyriskt om hur bra det vore om vi i Europa fick lika många tjänstejobb som man fått i USA. Men socialdemo- kraterna har ju lärt den svenska allmänheten att de jobb som tillkommit i USA bara är hamburgerjobb och inget som vi vill ta efter. Nu har man enat sig om ett antal rekommendatio- ner för att Europa ska få en lika bra utveckling som USA. Men Sverige följer ju sällan rekommendatio- nerna från toppmötena, och jag antar att vi inte heller kommer att följa rekommendationerna från Lissabon. Detta är ett exempel på att Sverige inte lever upp till de fina deklarationerna. Vi står utanför EMU. Statsministern vägrar att ge besked om när vi får ta ställning i den frågan. Grek- lands ansökan fick klartecken häromdagen. Mycket tyder på att Sverige kommer att bli det allra sista EU- landet som ansluter sig till valutaunionen, och det tycker jag är pinsamt. Göran Perssons retorik i den här frågan är det inget fel på, men verkligheten är tyvärr att Sverige är en del av den europeiska pro- blematik som just nu innebär att visionen om ett helt Europa håller på att falna. 0980725315516 N 2010-01-01 00:00:00 182735 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN09106/#anf35