2348654 GN09106 Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:106 Onsdagen den 10 maj 1999/2000 106 2000-05-10 00:00:00 EU-debatt 4A542175-4A56-4AC6-8032-6D841D802EAD 24 ALF SVENSSON (kd) kd Fru talman! När det blir tal om Sverige och EU kan knappast vi partiledare och parlamentariker tycka att vi lyckats särskilt väl som opinionsbildare. Jag tycker att det emellanåt känns som om vi måste ar- gumentera baklänges på något sätt - som om EU av någon sinkadus hade kommit till i sinnevärlden och att det är EU som tvingar fram internationaliseringen. Vi är ju gränslöst beroende och påverkas gränslöst, och därför fordrar verkligheten, enligt mitt sätt att se det, att ett EU av något slag finns. Om man ska ut på havet och fiska, och inte kan gå på vattnet förstås, måste man ha en båt. Det är i själva verket inte mer konstigt, tycker jag, att argumentera för EU. Verkligheten fordrar i dag ett EU. Om man ska förflytta sig från Trelleborg till Haparanda eller vice versa måste man ha ett kommunikationsmedel av något slag, annars får man faktiskt finna sig i att vara isolerad och inte komma någonstans. Det är klart att man kan debattera om det ska vara bil, flyg, båt eller något annat. Den debatten kan man ju hänge sig åt så till den grad att man aldrig kommer i väg och ens tid tar slut i kammardebatten. Men om man verkligen vill röra sig i verkligheten och inte bli kvarlämnad och kvarglömd måste man allt acceptera sakernas tillstånd. Verkligheten är i dag internationell. Ingen kan protestera mot detta. Och det är i den verkligheten vi lever och ska verka, och vi måste också ha beslutsorgan. Om inte EU hade funnits hade vi eller några andra fått uppfinna EU eller vad den organisation eller sammanslutning skulle heta som sysslar med de många och alltfler frågor som inget land ensamt kla- rar av att ta sig an. Vår tillvaro blir ju alltmer interna- tionell, och vi kan aldrig ta klivet bort från eller ut ur Europa, där det i dag krävs nationsövergripande be- slut. Allt är inte bra i EU, sägs det ofta. Nej, förvisso inte. Jag har väldigt svårt att tänka mig särskilt många påståenden som är mer självklara än att allt inte kan vara bra i EU. Vem skulle egentligen få för sig att allt ska existera utan problem i en organisation eller sammanslutning där 15 länder med olika kulturer, skilda språk och skiftande näringsliv ska tampas? Någon gång kan vi ju faktiskt komma på att det finns problem också nationellt för varje parti och i varje regering. Det är knappast EU som är i störst behov av Sve- rige, men Sverige och svenskarna behöver vara med i ett organ eller en europeisk organisation där gemen- samma beslut kan fattas. Det räcker inte med bilate- rala relationer, dvs. att varje land vart för sig skaffar sig avtal och regler med varje annat land i Europa. En mängd, man kan gott kalla det tokerier som EU-byråkratin sysslar med har förstås irriterat oss alla. EU ska självfallet inte syssla med andra frågor än de som EU av medlemsländerna fått och får i upp- gift att syssla med. Men när jordgubbars storlek och badvattnets kvalitet avhandlas av EU-byråkratin in- nebär inte detta på något sätt att vi därmed kan bortse från behovet av gemensamma bestämmelser och beslut. Hur hade vår vardag tett sig med ett Europa efter andra världskriget där nationalstaterna var för sig byggt upp sina gränsspärrar, tullmurar och försvar- sanläggningar fram till dags dato? Det får vi aldrig veta, men jag tror att det skulle vara av stort värde om vi tog oss en funderare på det. Det låter från en del håll, nu och då, som om den svenska industriidkaren eller jordbrukaren eller vem det vara må, inte skulle ha varit utsatt för konkurrens om Sverige hållit sig utanför EU. Ska det i dag vara så omöjligt att se framför sig ett Europa där varje stat kurar bakom sina gränser och konkurrerar med usla miljöbestämmelser och med allsköns för konkurren- sen snedvridande nationella subventioner? Fru talman! Det skulle vara intressant att i dag få höra Gudrun Schyman, eller någon ersättare för hen- ne i debatten, och Birger Schlaug berätta hur de anser att Europa exempelvis skulle klara av att ta sig an uppenbara gemensamma miljöproblem och ta itu med den internationella kriminaliteten om EU skrotades. Ni vill ju att Sverige ska gå ur EU, och det måste väl tolkas som att andra länder borde göra detsamma om de vore kloka. Jag kan inte tänka mig något annat än att ni vill ersätta EU med något. Men med vad? Och skulle inte detta organ som ni vill ersätta EU med ha någon beslutsmakt? Det måste man väl utgå från att ni tycker. I så fall tvingades ni ju, om ni skulle vara en gnutta konsekventa, bita er själva i er egen argu- mentationssvans. Ständigt repeterar ni ju att Sverige avdemokratiseras på grund av att EU får möjlighet att fatta beslut. Det är verklighetsflykt att inte tillstå att det i dag och för framtiden krävs ett organ eller en organisation som kan fatta de beslut som inte den enskilda nationen kan fatta. Det organ ni vill ha i stället för EU kan väl inte få sin beslutskraft från någon annat håll än från de håll som EU i dag får sin beslutskraft från? Låt oss också be om besked från Schyman och Schlaug - flera har ju varit inne på det - om ni kom- mer att kräva svenskt utträde ur EU när EU rymmer 25 medlemmar eller rent av 30? Fru talman! EU kommer aldrig att bli färdigt. Det är naivt och historielöst att inte inse att EU kommer att ta en del steg framåt men också, av och till, steg tillbaka. Men att politiker möts, debatterar, lyssnar på varandra och har sig ålagt att fatta gemensamma beslut är vad verkligheten kräver. Fru talman! Jag inbillar mig att vi allesammans känner som vår tids största utmaning - och jag är glad över att statsministern tog upp det - att Europa ska läka samman. Vi vill se östutvidgningen förverkligad. Och vi kristdemokrater vill med all vår kraft stryka under att vi förväntar oss att regeringen under Sveri- ges ordförandeskap första halvåret 2001 verkligen aktualiserar och försöker påskynda processen, så att de många länder som påbörjat medlemskapsförhand- lingarna så snart som möjligt får slutföra dessa. Det kanske låter patetiskt för en del av lyssnarna om jag säger att jag tyckte att det var en av de största politiska händelserna jag fått uppleva under hela min levnad när medierna rapporterade och på kartbilder visade att nu ska Baltikum, alla tre länderna, och Centraleuropa ända bort till Rumänien och Bulgarien börja förhandla om medlemskap. Det verkar nästan som om vi efter bara tio år har glömt vilka fasor, vilken terror, vilka vidrigheter dessa länder utsatts för under kommunismens grotes- ka diktatur. Och emellanåt låter det som om Polens jordbruk, Rumäniens gatubarn och Bulgariens usla kärnkraftverk inte skulle existera om östutvidgningen inte vore på tal. Att EU i dag och under en hel del kommande da- gar kommer att få sysselsätta sig med vad vi kallar östutvidgningen är verkligen inte problemfritt. Men det är, anser vi kristdemokrater, den internationella och nationella politikens största glädjeämne. Jag undrar vem eller vilka som i ärlighetens namn vill tro eller inbilla sig själv och andra att östutvidgningen hade varit aktuell och kunnat komma någon vart om EU inte funnits, om Europa hade saknat träffpunkt där gemensamma beslut kan fattas och där gemen- samt ansvar kan avkrävas. Fru talman! F.d. kommissionärsordföranden Jacques Delors har nyligen påpekat att subsidiaritets- principen inte respekteras inom EU. Det är bråttom att få fastlagt vad EU ska syssla med och vad EU inte ska syssla med. Subsidiaritetsprincipen innebär ju inte att EU kan ta för sig, snarare tvärtom. Subsidia- ritetsprincipen innebär att beslut ska fattas så att säga på så låg nivå som möjligt och att besluten ska erhålla både lagligt och resursmässigt stöd för att kunna fattas där. Det är således inte EU som ska kunna ta för sig. EU ska få sig givet. Men, som sagt, medbor- garna har rätt att få klara besked om var beslutsfat- tandet ska ligga. Vi kristdemokrater utgår från att statsministern och regeringen verkligen aktualiserar med större kraft än vad som hittills skett vad man kanske skulle kunna kalla beslutsfördelningen. Det är ju nys och nonsens att föresväva människor att miljöpolitiken, inklusive klimatfrågorna, kunde hanteras om EU inte existerade. Det kan heller inte vara annat än en självklarhet att exempelvis bistånd och asyl- och flyktingpolitik kräver beslut över na- tionsgränser. Men detta innebär ju inte att nationerna ställs utanför besluten. Ofta låter det som om frågor som EU tar över för att det enskilda parlamentet inte klarar av att hantera dessa skulle hamna i ett slags Brysselisolering dit ingen svensk röst når. Så är det ju inte. Fru talman! Det är positivt att EU-länderna så tydligt uttalar sin vilja att motarbeta främlingsfient- lighet och rasism. EU måste hålla sig med en stadga för grundläggande mänskliga rättigheter, och vi krist- demokrater anser att EU bör ansluta sig till Europarå- dets konvention om mänskliga rättigheter. Fru talman! Naturligtvis måste beslutsfattandet re- formeras när medlemsländerna blir närmare dubbelt så många som för närvarande. Självfallet kan inte Europaparlamentet ha hur många ledamöter som helst. Det finns en rad svåra frågor att ta ställning till framöver. Men att bara sitta som åskådare till vad som sker i Europa, vår världsdel, eller att orda som om Sverige kunde rulla historien och utvecklingen tillbaka 50 år är att svika morgondagens européer, våra barn och barnbarn. 0739780276601 N 2010-01-01 00:00:00 182724 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN09106/#anf24