2348654 GN09106 Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:106 Onsdagen den 10 maj 1999/2000 106 2000-05-10 00:00:00 Vissa utrikeshandelspolitiska frågor AAC96C87-AC9E-4600-A08E-F20B022BF3D4 224 INGER STRÖMBOM (kd) kd Herr talman! WTO-mötet i Seattle kom att domi- neras av kaos, och förhandlingarna blev ett misslyck- ande. I betänkandet, som även kristdemokraterna står bakom, återges några förklaringar till misslyckandet. Jag vill ge några ytterligare funderingar kring detta. Herr talman! Vi lever i en globaliserad värld. Handeln med pengar och varor ökar snabbt. Konfe- rensen kan faktiskt betraktas lika mycket som en konferens om globaliseringen och dess konsekvenser som ett traditionellt möte om handelsfrågor. Globaliseringen erbjuder en rad möjligheter, men den innehåller också risker. Det var om riskerna som mycket av motsättningarna i Seattle handlade. Många av de frågor som är relaterade till handels- systemet kan nog inte lösas enbart inom ramen för WTO, men deras lösning är samtidigt en förutsättning för att man ska uppnå enighet kring WTO och frihan- delns framtid. Den allra viktigaste frågan gäller de fattiga län- dernas situation i den globala ekonomin. En stor del av fokus i Seattle var inställt på områden där u- länderna har lite att erbjuda, som t.ex. tjänsteexport, patentfrågor, regler för konkurrens och utländska investeringar. Herr talman! Situationen för de allra fattigaste länderna är speciellt svår. De har inte vunnit något på den senaste handelsrundan, vill jag påstå - tvärtom. Deras andel av både handel och utländska investe- ringar har halverats under senare år, och detta från en låg nivå. De har helt enkelt lite att erbjuda på en allt- mer sofistikerad världsmarknad. Grundproblemet för dessa länder är att de i stort sett saknar den infrastruktur och de institutioner som krävs för att ta för sig i den globala ekonomin. Ta IT som exempel. IT skulle ge fattiga länder unika möj- ligheter till utveckling, fattigdomsbekämpning och tekniksprång. Men det kan bara ske om både elektri- citet och telekommunikationer är väl utbyggda. Vi får aldrig glömma bort att drygt två miljarder människor saknar tillgång till elektricitet och att mer än 70 % av världens befolkning aldrig någonsin har talat i tele- fon. Frihandel är en utmärkt princip, men den kräver att förutsättningarna hos inblandade parter är något sånär lika. Om en ny handelsrunda verkligen ska gynna de fattiga länderna måste stora resurser avsät- tas för att stödja utvecklingen av kapacitet och kom- petens hos dessa länder, inte minst inom nya tekni- kområden. Detta i sin tur ställer krav på ökade bi- ståndsinsatser och inte, som under 90-talet, successivt sänkta anslag. Om inte detta sker kommer de fattigare ländernas andel av handeln att reduceras än mera och fattigdomen att cementeras. Vad som skulle behövas är egentligen ett regelrätt krig mot fattigdomen. Frågan gäller inte handel eller bistånd. Den gäller både-och. Förslaget om att införliva miljö- och arbetsrättsli- ga frågor med WTO:s regelverk stötte på hårt mot- stånd bland de fattiga länderna. Det uppfattas som förklädd protektionism från de rika ländernas sida, och vi kan knappast klandra dem. Så länge fattigdo- men är utbredd är det nog omöjligt att ställa samma krav på arbetsrätten i fattiga länder som vi har i dag i våra länder. U-länderna upplever ofta miljökraven som ännu ett sätt för de rika länderna att sätta käppar i hjulet för deras export. Herr talman! WTO-processen måste självfallet fortsätta. Varken de arbetsrättsliga eller de miljömäs- siga problemställningarna kan få sin lösning helt och fullt inom WTO:s regelverk. Men WTO- förhandlingarna kan samtidigt inte föras framåt om de sociala och miljömässiga aspekterna negligeras. Vad som under alla förhållanden krävs är en ökad öppen- het och en bred dialog mellan olika intressegrupper. Från Europas horisont är naturligtvis dialogen med amerikanarna viktig, men den kommer knappast att leda särskilt långt innan presidentvalet är avgjort. Dialogen med u-länderna kan och bör däremot inle- das omgående. Den stora utmaningen kommer att vara att organisera den här dialogen, så att handels-, utvecklings- och miljöfrågor diskuteras parallellt. Det är, herr talman, med ett sådant samlat synsätt som vi hoppas på att ett regelverk kan växa fram på global nivå som bättre än i dag hanterar globaliseringens skuggsidor och som också gör det möjligt att inom WTO fortsätta att bygga ut frihandeln i världen. Med det, herr talman, yrkar jag bifall till hem- ställan i betänkandet. 0330714384902 N 2010-01-01 00:00:00 182924 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN09106/#anf224