<anforande>
<dok_hangar_id>2348654</dok_hangar_id>
<dok_id>GN09106</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:106 Onsdagen den 10 maj</dok_titel>
<dok_rm>1999/2000</dok_rm>
<dok_nummer>106</dok_nummer>
<dok_datum>2000-05-10 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Vissa utrikeshandelspolitiska frågor </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>179A7BA7-8D85-49C5-8889-B2D7424C0450</anforande_id>
<anforande_nummer>223</anforande_nummer>
<talare>MARIE GRANLUND (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Herr talman! Sverige har en lång tradition av att
värna frihandelns principer och bekämpa protektio-
nistiska inslag. För ett litet land som vårt, med stort
utrikeshandelsberoende, har detta varit - och kommer
att vara - en oerhört viktig förutsättning för vårt väl-
stånd. Frihandel är likaså en avgörande drivkraft för
den globala ekonomiska utvecklingen, inte minst i
tredje världen.
Under hela efterkrigstiden har det skett en gradvis
liberalisering av världshandeln, vilket har främjat den
ekonomiska utvecklingen. Sverige har spelat en aktiv
roll i det internationella samarbetet inom ramen för
bl.a. GATT, OECD, EG, Efta och på senare tid WTO.
Men det är viktigt att inte slå sig till ro med dessa
framsteg. Sverige måste hela tiden aktivt driva på för
en friare världshandel och en minskad protektionism.
Tyvärr misslyckades man i WTO-förhandlingarna
i Seattle förra året med att få till stånd en överens-
kommelse om en slutdeklaration rörande en ny mul-
tilateral förhandlingsrunda. I och med att ingen dekla-
ration antogs fattades heller inga beslut om avslutan-
de av förhandlingar på några individuella områden.
Det hade verkligen varit viktigt då globaliseringen
i dag bara berör en liten del av jordens länder och
majoriteten av världens länder fortfarande står utan-
för.
Att överenskommelsen inte kom till stånd var in-
te, som det många gånger speglades i medierna, de
protesterande demonstranternas eller organisationer-
nas fel. Det var den politiska viljan bland de stora
aktörerna som inte var tillräckligt stark. Man var helt
enkelt inte tillräckligt angelägen om att få till stånd
ett avtal. Även u-länderna var skeptiska till förhand-
lingarna.
Glädjande är emellertid att 77-gruppen, dvs. ut-
vecklingsländerna, på UNCTAD-konferensen i feb-
ruari i år i Bangkok sade att en ny förhandlingsrunda
borde starta så snart som möjligt. Man inser verkligen
vikten av att en sådan kommer till stånd.
Man har också från WTO:s sida nu försökt få med
u-länderna genom ett förslag på ett paket för förtro-
endeskapande åtgärder för de minst utvecklade län-
derna, vilket bl.a. skulle innebära tullfrihet för nästan
alla varor, något som tyvärr stött på patrull bland
många i-länder.
Att det inte blev någon ny förhandlingsrunda in-
nebär emellertid inte att de pågående handelsför-
handlingarna stoppas. Förhandlingarna kommer att
inledas om bl.a. liberalare regler för tjänste- och jord-
brukshandel. Ambitionen kvarstår inom bl.a. EG att
få till stånd en ny förhandlingsrunda.
Herr talman! Jag ska beröra några av de frågor
som Sverige drev inför WTO-förhandlingarna och
som också Ingegerd Saarinen har kommenterat tidiga-
re.
Vad gäller tullfrågorna har Sverige varit aktivt
drivande, och vi har också starkt drivit kravet på
immaterialrättigheter.
Sedan har vi offentlig upphandling. Sverige driver
linjen att fler länder ska ansluta sig till WTO:s avtal
om offentlig upphandling samt att detta avtal ska
förenklas och moderniseras och bli lättare att tilläm-
pa. Frågan om ökad öppenhet i offentlig upphandling
för samtliga WTO:s medlemsländer är viktig ur
svensk synpunkt, eftersom öppenheten också är ett
led i arbetet mot korruption - egentligen den enda
öppningen för att komma åt korruption.
Nu finns det en utredning under Finansdeparte-
mentet som ser över den offentliga upphandlingen i
Sverige. Är det som så att den utredningen kommer
fram till att man ska tillämpa miljöhänsyn och sociala
aspekter i den offentliga upphandlingen kommer det
också att gälla, även om den offentliga upphandlingen
kommer att omfattas av WTO, så länge som man inte
diskriminerar något land.
Vad beträffar WTO:s arbetsformer står Sverige
bakom en inriktning mot ökad öppenhet i WTO-
förhandlingarna. En fråga som också har med öppen-
het att göra är frågan om NGO:ernas ställning. Sveri-
ge har med NGO:er i sin nationella delegation, och
det har också många andra länder.
Så går jag över till regelverk för investeringar.
Sveriges och övriga EG-länders mål var att också
diskutera just ett regelverk för investeringar. Detta
skulle leda till öppnare marknader och minskade
risker för att investerare skulle utsättas för diskrimi-
nerande och godtycklig behandling. Vad som är vik-
tigt är att förhandlingarna sker öppet och att hänsyn
tas till utvecklingsländerna. Ett avtal får inte heller
innebära att enskilda länder förhindras att driva en
självständig politik inom områden som t.ex. reglerar
hälso- och miljöskydd.
Det är också viktigt att i förhandlingarna föra in
de stora framtidsfrågorna om handel och miljö och
handel och arbetsvillkor.
Allmänt sett skapar ytterligare liberaliseringar på
handelsområdet förutsättningar för en effektivare
resursanvändning. Samtidigt kan en ökad internatio-
nell handel som inte åtföljs av en ansvarsfull miljö-
politik ha negativa konsekvenser på miljön. Det är
således väldigt viktigt att beakta detta.
På samma sätt är det med handel och arbetsvill-
kor. Det handlar om möjligheten att ställa krav på det
exporterande landet när det gäller hinder mot tvångs-
arbete och barnarbete, god arbetsmiljö samt de an-
ställdas organisations- och förhandlingsrätt.
Att på olika sätt arbeta för att ge barn drägliga
villkor är en av de största utmaningar som vi står
inför i dag. Enligt ILO arbetar mer än 200 miljoner
barn i tredje världen - ofta under slavliknande för-
hållanden.
Fattigdom skapar barnarbete, och barnarbete ska-
par fattigdom, eftersom barnens arbete bromsar för-
äldrarnas löneökningar. Ett stort ansvar åligger här
både konsumenter, producenter, föräldrar och politi-
ker.
Det finns en stor oro bland u-länderna för att krav
på arbetsrättsliga villkor i u-länderna egentligen bara
handlar om att i-länderna vill slå vakt om de egna
arbetstillfällena, alltså en maskerad protektionism.
Detta är en svår avvägning som man absolut inte
kan bortse ifrån. Svårigheten är att skilja mellan dem
som motiveras av en genuin önskan att de mänskliga
rättigheterna respekteras och de som använder de
mänskliga rättigheterna som en täckmantel för pro-
tektionism. Det är inte alltid så lätt att avgöra. Här
kommer Sverige att spela en viktig roll genom vår
långa tradition av internationellt arbete som inte
grundat sig på egennytta.
Precis som vad gäller övriga handelsåtgärder är
det viktigt att dessa grundas på internationella över-
enskommelser.
Sverige har drivit på för att få till stånd ett ILO-
och WTO-forum för diskussion och analys.
Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till
hemställan i betänkandet och avslag på de två motio-
nerna.
</anforandetext>
<intressent_id>0136310791918</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>182923</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN09106/#anf223</protokoll_url_www>
</anforande>
