2348654 GN09106 Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:106 Onsdagen den 10 maj 1999/2000 106 2000-05-10 00:00:00 EU-debatt FC54E98E-C185-4FF2-B194-B4FCBD96B36A 2 BO LUNDGREN (m) m Fru talman! För drygt tio år sedan var Tallinn en provinshuvudstad i det kommunistiska Sovjetimperi- et. I dag är Tallinn huvudstad i ett självständigt Est- land - en sprudlande dynamisk stad full av optimism och tillförsikt inför framtiden. Skillnaden mellan då och nu är ett av många exempel på den skaparkraft som frigjordes i Central- och Östeuropa när den kommunistiska diktaturen och den planekonomiska vanskötseln avskaffades. Estland är också ett av de många länder som an- sökt om medlemskap i Europeiska unionen. Tankarna på ett nära samarbete mellan länderna i Europa för att förebygga de återkommande förödande krigen fick fastare former för 50 år sedan. Sex länder bildade därefter Kol- och stålunionen, som utvecklats till världens största fredsprojekt. Målet för Europeiska unionen är fred - inte bara i vår tid utan också för våra barn, barnbarn och för kommande generationer. Medlet är att bryta ned gränser och barriärer, att knyta samman ländernas ekonomier och att bryta barriärerna mellan männi- skorna. När man flätar samman ländernas ekonomier blir väpnade konflikter otänkbara. Det omvända be- skrevs av den insiktsfulle franske liberalen Frédéric Bastiat redan i mitten av 1800-talet: "Om inte varor korsar gränserna kommer soldater att göra det." Det europeiska samarbetet kring en gemensam marknad har en djupare innebörd än den rent ekono- miska. Den gemensamma marknaden är det verktyg med vilket vi kan stärka friheten och freden, samti- digt som välståndet utvecklas. Det naturliga mötet mellan människor med olika traditioner och med olika språk ger samtidigt en större medvetenhet om och stolthet över den egna kulturen. Fru talman! Vår generations centrala historiska politiska uppgift är att ena hela Europa och att väl- komna länderna i Central- och Östeuropa till det europeiska samarbetet. Utvidgningen stärker friheten, freden och demokratin. Den konsoliderar de refor- mansträngningar som redan har gjorts i kandidatlän- derna. Redan i juni nästa år, om mindre än 13 månader, borde förhandlingarna kunna avslutas med de länder som kommit längst i sina reformansträngningar. Därmed skulle de första nya medlemmarna kunna tas in redan den 1 januari 2003. Men för att denna mål- sättning ska kunna uppfyllas krävs det stora insatser av Sverige som ordförandeland. Varje land ska bedömas på sina egna meriter. De som har kommit långt i sitt reformarbete ska inte behöva vänta på dem som har mer arbete som åter- står. Men det sprids nu en oro i kandidatländerna för att tidtabellen för utvidgningen ska förskjutas. Det finns en tydlig brist på ledarskap i den euro- peiska unionen. Resultatet av två år av socialdemo- kratiskt styre i de flesta av EU:s medlemsländer är inte uppmuntrande. Den historiskt viktiga uppgiften att genomföra utvidgningen riskerar att sinkas och skjutas på framtiden. Därför måste Sverige ta ett stort ansvar inför och under kommande ordförandeår för att grunden för utvidgningen ska kunna läggas. Den fulla potentialen hos den gemensamma marknaden, den gemensamma valutan och den nya ekonomin kan inte realiseras på grund av bristande reformvilja i de nationella regeringarna. Skatterna är fortsatt för höga, regleringarna är fortsatt för många och regeringarnas åtgärdsplaner är fulla av ord men tomma på åtgärder. Det svåra, Göran Persson, är inte att sätta målet om full sysselsättning. Det svåra är att skapa förutsättningarna, och där finns tyvärr inte mycket att yvas över. Den svenska regeringen kan inte sägas ha gått från klarhet till klarhet i sitt förhållande till den ge- mensamma valutan. Från att inte ha haft en uppfatt- ning över huvud taget har Socialdemokraterna nu i alla fall lyckats samla sig till en uppfattning. Men det räcker inte. Sverige behöver en tidtabell och en hand- lingsplan för hur vi snabbt ska kunna ta till vara de fördelar som euron ger - lägre räntor, lägre priser och bättre förutsättningar för arbete och välstånd. När Finlands president Tarja Halonen var på be- sök i Sverige i förra veckan sade hon: "Vi hade na- turligtvis hoppats att också Danmark och Sverige skulle gå med i EMU samtidigt, men vi tvekade inte att fatta ett för oss riktigt beslut, även om det betydde att vi är det enda nordiska landet i EMU. Redan nu har vi sett att lösningen har haft en stabiliserande inverkan på vår ekonomi." Finland tvekade inte. Danmark går mot en folk- omröstning den 28 september i år. När nu fyra partier med nästan fyra femtedelar av mandaten i Sveriges riksdag anser att euron bör införas krävs också hand- ling. Den folkomröstning som nu är ett faktum måste hållas så snabbt som möjligt. Det är märkligt att höra Sveriges statsminister hålla ett anförande i en EU- debatt i riksdagen och inte med ett enda ord beröra denna för oss och naturligtvis för hela Europa viktiga fråga. Så, Göran Persson, vilken är tidtabellen? När ska folkomröstningen hållas? Vilken insats tänker Göran Persson och hans parti göra? Den insatsen är inte särskilt stark. Det är snarare så att man är som cirkus- direktören när man efter kongressen säger: Största möjliga tystnad. Gör ingenting. Säg ingenting. Detta är en avgörande framtidsfråga för Sverige. Göran Persson - ge besked! Hur ska vi snabbt komma med när vi nu har samma uppfattning, att det här är något som är bra för Sverige? Den inre marknaden erbjuder en enastående möj- lighet att vitalisera och ge kraft till det europeiska företagandet. Med euron på plats blir möjligheterna ännu större. Men samtidigt saknas i Sverige och flera andra EU-länder de reformer som skulle göra det möjligt att med den goda konjunkturen i dag som bas lägga grunden för en långsiktigt positiv utveckling. Det är en avgörande faktor bland andra för dagens värdering av euron. Den fria rörligheten för människor, varor och tjänster betyder mycket för välståndet och det fredliga samarbetet i Europa. Men den europeiska unionen har också en skyldighet att verka för dessa friheter glo- balt. Den fria handeln är, tillsammans med rättsstaten och marknadsekonomin, den starkaste välståndsbil- dande kraft mänskligheten känner. Den fria handeln är också ett kraftfullt verktyg för demokratisering. I det perspektivet är den havererade upptakten till en ny frihandelsrunda i Seattle förra året djupt tra- gisk. Mest förlorar de fem miljarder människor som lever i världens utvecklingsländer och som nu får sämre möjligheter att av egen kraft öka sitt välstånd. Den europeiska unionen måste sätta upp ett ambi- tiöst mål för nästa WTO-runda. Det bör vara att av- skaffa alla tullar till i-länderna och att lägga fram en bindande plan för hur den europeiska jordbruksmark- naden fullt ut ska kunna integreras med världsmark- naden. Sverige måste prioritera dessa frågor under ordförandeskapet nästa vår. Fru talman! Ett framgångsrikt svenskt ordförande- skap - för Sverige och för hela Europa - kräver en genomtänkt europapolitik och ett tydligt ledarskap. Ett avgörande problem för regeringen är då det fasta samarbetet i Sveriges riksdag med två partier som vill bryta upp från Europeiska unionen. Ett av dessa par- tier har dessutom under lång tid hyllat de diktaturer som hållit miljoner och åter miljoner européer i för- tryck och ekonomiskt armod under decennium efter decennium. Europatankens motståndare får inte prägla politi- ken. De beslut som återstår för en väl fungerande inre marknad måste fattas. Arbetet på en liberalisering av världshandeln måste intensifieras. Och viktigast av allt: Under ordförandeskapet nästa år har Sverige ett stort ansvar för att förhandlingarna med de ansökar- länder som nått längst kan slutföras och att tidtabellen för utvidgningen kan hållas. Det ansvaret måste axlas. Vi får inte låta den historiska möjligheten bli ett his- toriskt misslyckande. 0537484650407 N 2010-01-01 00:00:00 182702 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN09106/#anf2