<anforande>
<dok_hangar_id>2348654</dok_hangar_id>
<dok_id>GN09106</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:106 Onsdagen den 10 maj</dok_titel>
<dok_rm>1999/2000</dok_rm>
<dok_nummer>106</dok_nummer>
<dok_datum>2000-05-10 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Godkännande av avtal om ersättning i samband med stängning av Barsebäcksverket,</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>A0580703-560B-4B90-A5FB-9D0DF4D4EF99</anforande_id>
<anforande_nummer>124</anforande_nummer>
<talare>INGER STRÖMBOM (kd)</talare>
<parti>kd</parti>
<anforandetext>Fru talman! Utifrån Barbro Andersson Öhrns in-
ledning vill jag säga att jag antar att hon inte nyttjar
häst och vagn när hon åker hem från riksdagen, utan
att hon med glädje sätter sig i ett nytt och modernt
tåg. Hon tar alltså till sig ny teknik. Då undrar jag:
Varför gäller inte detta utvecklingen av kärnkraften?
Teknikutvecklingen har ju varit enorm sedan tid-
punkten för folkomröstningen och även sedan Tjer-
nobylhaveriet.
Min fråga, som går tillbaka till mitt anförande, är:
Varför kunde man inte bygga avtalet på befintlig
lagstiftning med bruttoersättning? Då hade man t.ex.
sluppit en ny lag för skattebefrielse, som ingår i pro-
positionen. Inser inte socialdemokraterna att avtalets
upplägg ger sken av budgettricksande när upplägget
är som det är?
</anforandetext>
<intressent_id>0330714384902</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>182824</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN09106/#anf124</protokoll_url_www>
</anforande>
