2348650 GN09102 Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:102 Fredagen den 28 april 1999/2000 102 2000-04-28 00:00:00 Sysselsättningsåtgärder inom kulturområ- det - SESAM-projektet E711FEF5-8B1B-4413-996F-E01D55E3D104 30 ANA MARIA NARTI (fp) fp Herr talman! SESAM-projektet kom, som redan har sagts här, efter en utredning som talade om en räddningsplan för kulturarvet och också om en myck- et stor eftersläpning på området. När man nu läser redovisningen över SESAM kan man undra varifrån den glada tonen i regeringens skrivelse kommer. En begränsad insats kan inte leda till en räddning av kulturarvet. Museernas kärnverksamhet kan inte för- bättras med tillfälliga åtgärder, och framför allt inte med tillfälliga åtgärder som grundas på arbetsmark- nadsåtgärder. Man tar in en grupp människor som har varit ar- betslösa i en högt specialiserad verksamhet, och man lär dem. De får den skicklighet och den erfarenhet som behövs för att vårda mycket värdefulla kulturfö- remål och för att katalogisera enligt datateknikens mycket avancerade krav. Sedan måste man släppa dessa människor, därför att det var en arbetsmarknad- såtgärd. Detta kan självfallet inte vara anledning till glädje. Det som man har gjort har varit en viss korrige- ring av mycket stora brister, men absolut inte lanse- ringen av räddningsplanen, som den tidigare Museiut- redningen talade om. T.o.m. i regeringens skrivelse kommer man fram till dystra slutsatser. Jag citerar: "Redan från början stod det emellertid klart att SESAM-medlen inte skulle räcka till för att åtgärda alla de problem och den eftersläpning som fanns vad gäller registrering, dokumentation, vård, konservering och magasinering. - - - Museerna har enligt uppgift lyckats mobilisera mer resurser till vård och registrering än tidigare, men påpekar att marginalerna är för små för att omfördela med tillräckliga resultat." Med andra ord: grundläggande behov kan inte täckas med tillfälliga insatser. Jag vill nu tala om ett exempel som står mig mycket varmt om hjärtat, och det gäller Drottning- holms teatermuseum. Det är ett av de vackraste stäl- lena i Sverige. Det är en otrolig kulturskatt. Men av någon anledning har man aldrig tillräckligt med pengar för att ta hand om detta. Väldigt många vänner till mig kommer till Sverige bara för att besöka det. Det finns ovärderliga kostymer på Drottningholms teatermuseum. De är så värdefulla att de inte har sin like någonstans i världen. Inte ens på Victoria & Albert Museum i London har man en sådan samling. Men de här kostymerna hotar fortfarande att ruttna och att mögla därför att lokalerna som de finns i inte är lämpade för en sådan samling. Det finns fortfarande på Drottningholm högar av dokument om det svenska teaterlivet som ingen har haft tid att katalogisera. För mig är Drottningholms tragedi att man aldrig hinner ta itu ordentligt med detta fantastiska museum. Detta är en fantastisk och upprörande illustration över bristerna i kulturlivet. Sedan är det frågan om arbetsmarknadsåtgärder inom kulturen. Jag har levt som frilansande kulturar- betare i 29 år i Sverige. Jag vet vad detta betyder. Detta betyder att man debuterar några gånger om året. Man börjar från början, från noll, därför att det inte finns förutsättningar för en s.k. fri kulturarbetare att verka kontinuerligt. Jag vill med alla dessa, kanske lite för passionera- de, ord tala för kulturens behov av systematisk finan- siering av kärnverksamheten och framför allt det svenska kulturarvets mycket stora problem. Från den synvinkeln har SESAM varit bara en liten insats, en tillfällig, begränsad insats. Det behövs mycket mer. Därför vill jag stödja reservation 2 i detta betän- kande. 0283009944701 N 2010-01-01 00:00:00 182554 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN09102/#anf30