<anforande>
<dok_hangar_id>2348650</dok_hangar_id>
<dok_id>GN09102</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:102 Fredagen den 28 april</dok_titel>
<dok_rm>1999/2000</dok_rm>
<dok_nummer>102</dok_nummer>
<dok_datum>2000-04-28 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Immaterialrättsliga frågor </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>4229989B-1CE3-4E05-B969-DB578CFB37C8</anforande_id>
<anforande_nummer>21</anforande_nummer>
<talare>KJELL ELDENSJÖ (kd)</talare>
<parti>kd</parti>
<anforandetext>Herr talman! Anders Berglöv säger att han hyser
oro för bioteknikens utveckling och att det kan finnas
skäl till detta. Man kan också kalla det för rädsla, och
jag tycker att en viss form av rädsla är befogad. Det
är helt enkelt en skyddsmekanism för att man inte ska
gå för långt. Här har vi samma åsikter, skulle jag tro,
även om vi också har åsikten att biotekniken kan vara
till stor nytta. Vi som parti motsätter oss inte heller
gentekniken i sig.
Vad vi motsätter oss är just detta med patent på
liv. Anders Berglöv talar här om tydlig etisk gräns-
dragning. Det är just detta som är det viktiga. Jag kan
inte riktigt förstå varför man ändrar kriterierna för
patentering från att det ska finnas en stor uppfin-
ningshöjd till att det, som det nu är fråga om, ska
finnas en stor upptäcktshöjd. Livet är ju ingen upp-
finning. Det finns ju redan. Det är därför som vi tyck-
er att man inte ska ta patent på liv.
</anforandetext>
<intressent_id>0846171262302</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>182545</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN09102/#anf21</protokoll_url_www>
</anforande>
