<anforande>
<dok_hangar_id>2348649</dok_hangar_id>
<dok_id>GN09101</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:101 Torsdagen den 27 april</dok_titel>
<dok_rm>1999/2000</dok_rm>
<dok_nummer>101</dok_nummer>
<dok_datum>2000-04-27 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Frågestund </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>frågestund</kammaraktivitet>
<anforande_id>97D04AFC-A182-40E2-B677-58E4F194DA53</anforande_id>
<anforande_nummer>89</anforande_nummer>
<talare>CARINA HÄGG (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag delar Britta Lejons uppfattning att
många språk i ett land kan vara en tillgång och en
rikedom. Det är någonting som vi på många andra
områden inte i tillräcklig grad tar del av på ett positivt
sätt.
Men detta hindrar inte att det finns ett annat pro-
blem parallellt med detta. Jag tycker att det är lättast
att ta exempel på detta från arbetslivet, där det i dag
finns de som inte kan ta del av informationen från
sina arbetsgivare och som inte kan delta i den demo-
kratiska process som ska finnas på en arbetsplats
därför att de inte förstår informationen.
Ofta säger de här personerna: Jag tycker att det är
lite pinsamt att tala om att jag inte kan engelska så
här bra. Jag kan turistengelska, men jag förstår inte
språket på det här sättet.
När man mött detta på flera områden tycker jag att
det börjar bli ett problem som man kanske inte upp-
märksammar. Det kanske är dags att vi börjar tala om
det mer.
Därför vill jag fråga Britta Lejon om hon mer kan
precisera hur man kan hantera en sådan här fråge-
ställning.
</anforandetext>
<intressent_id>0600928907216</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>182341</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN09101/#anf89</protokoll_url_www>
</anforande>
