2348649 GN09101 Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:101 Torsdagen den 27 april 1999/2000 101 2000-04-27 00:00:00 Förstärkt strålskydd, m.m. 2FD9B9D7-8D68-44AF-8C3E-C9C548E90992 6 PETER PEDERSEN (v) v Fru talman! Det blir min uppgift att gå från det stora till det lilla när det gäller strålskydd. Men det handlar ändå om en viktig fråga som jag väckte under den allmänna motionstiden 1999. Det handlar om laserpennor, eller laserpekare som de också kallas. Dessa har funnits i ganska många år och är väl tänkta att användas av lärare, föreläsare osv. som ska peka på den vita duken, någon sådan har vi inte här inne i kammaren, så att man ska kunna göra sig förstådd för dem man föreläser för. Tyvärr används de här laserpennorna på andra sätt av barn och ungdomar - som leksaker. Man kan sitta på en teaterföreställning och helt plötsligt få se små röda prickar dyka upp på skådespelarna. Jag har själv sett det här under en konsert. Sångaren hade en liten röd prick på bröstet under ett helt nummer. Det gjorde att han fick ett litet raseriutbrott, för han visste inte om det var en ofarlig laserpekare eller om det satt någon och siktade med gevär och lasersikte. Det är förstås mycket obehagligt. Jag finner att det vore rimligt om det fanns någon typ av regelverk för hur de här sakerna ska användas och för hur gammal man ska vara. Efter viss efterforskning lyckades jag få reda på att det är Statens strålskyddsinstitut som faktiskt har ansvar för de här små laserpekarna. Däri- från hävdas att de är helt ofarliga. Om man pekar med dem i ögat kan man få en s.k. efterbild under en kor- tare tid, men inga bestående skador, inga mer långva- riga men. Jag konstaterar att man i betänkandetexten från utskottets sida skriver så här: "Att uppleva ett obehag genom att bli pekad på, kan inte anses vara ett strål- skyddsproblem och alltså inte vara en uppgift för SSI." Det kan jag hålla med om. Men vem kan då vara ansvarig? Det är min fråga. Vidare står det: "När det gäller ett eventuellt för- bud för omyndiga att köpa eller använda laserpennor torde ett sådant allmänt förbud strida mot EG:s fri- handelsprinciper eftersom hälsorisker inte kan häv- das." "Torde" är ju ett ganska vagt begrepp. Man skulle kunna önska att vi från riksdagens sida åt- minstone kunde pröva möjligheten att någon gång testa EU:s, EG:s, frihandelsprinciper och se om det faktiskt kan gå och finna gemensamma principer. Jag tror inte att det här är ett problem bara i Sverige. Jag har nämligen sett samma sak upprepas i andra länder ute i Europa. Som kulturpolitiker tycker jag inte att det är rim- ligt att det går att förstöra en konsert, förstöra en teaterupplevelse, på grund av att man inte har kontroll på de här laserpennorna. Om någon satt på riksdagens läktare och pekade på oss som står här i talarstolen och talar så tror jag att det skulle vidtas ganska snab- ba åtgärder för att lokalisera vem det var som pekade och se till att den personen kom ut ur lokalen. Pro- blemet är att det är väldigt svårt att se vem som pekar, framför allt om det är fråga om en stor publik. Då är det i princip omöjligt att se varifrån strålen kommer. Därför borde vi i första hand se till att det är vuxna människor som har det här som ett hjälpredskap, t.ex. lärare och föreläsare, alltså att det i regel är vuxna personer som kan köpa och använda de här laserpe- karna och inte barn och ungdomar. Därför vill jag avsluta med att yrka bifall till re- servation 1 under moment 3. 0556347007015 N 2010-01-01 00:00:00 182259 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN09101/#anf6