2348649 GN09101 Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:101 Torsdagen den 27 april 1999/2000 101 2000-04-27 00:00:00 Förstärkt strålskydd, m.m. 2226552D-D86A-4808-961A-D2EBCC0C0580 4 DAN ERICSSON (kd) kd Fru talman! Betänkandet behandlar en proposition om förstärkt strålskydd och ett antal motioner från den allmänna motionstiden, bl.a. en motion från kristdemokraterna om hanteringen av det utbrända kärnbränslet. Det kan tyckas onödigt att också jag ska gå upp i debatten eftersom det finns en enighet i ut- skottet om den fortsatta hanteringen av kärnbränslet. Samtidigt tycker jag att det är viktigt att manifestera att vi i de politiska partierna är överens om hur den politiska processen ska fortgå och i bästa fall slutfö- ras. Det är glädjande att ett enigt utskott i betänkandet på ett tydligt sätt visar att vår generation måste ta det fulla ansvaret för den långsiktiga förvaringen av det utbrända kärnavfall som producerats och håller på att produceras vid svenska kärnkraftverk. Det är detta som gör att vi står på en god grund inför kommande beslut om förvaringsplats. Fru talman! I detta sammanhang vill jag också lyfta fram SKB:s insatser för att hantera radioaktivt avfall österut. Såväl på Kolahalvön i Ryssland som i Ignalina i Litauen är SKB djupt involverat för att försöka att lösa avfallsproblematiken även där. Jag tror att många i Sverige känner stark oro just för pro- blematiken österifrån. Det är bra att det finns ett en- gagemang från svenska myndigheter och från svensk sida för långsiktiga förvaringslösningar också där. Vad gäller det egna ansvaret här i Sverige ska jag säga att min egen politiska verksamhet började i mit- ten på 70-talet med just kärnkraftsfrågan, så jag törs säga att jag har hört de flesta argument i den debatten, inte minst frågeställningen om hanteringen av kärnav- fallet. Dessvärre har denna fråga i många samman- hang använts som en bricka i ett större politiskt spel om kärnkraftens vara eller inte vara och om energi- politiken i stort. Men oavsett vad vi tyckte om kärn- kraft för 25 år sedan eller vad vi tycker nu, om kärn- kraften ska fasas ut eller hur den ska hantera, är det ett faktum att avfallet har funnits där från början och att vi som levt med denna fråga har ett ansvar för att lösa problematiken. Det är ett ansvar som vi inte kan lämna till nästa generation. Vi kan inte lämna den frågan olöst. I programmet för forskning, utveckling och de- monstration av inkapsling och geologisk djupförva- ring har SKB, såsom regeringen tidigare begärt, re- dovisat för- och nackdelar med olika metoder för att ta hand om kärnavfallet. SKB:s samlade bedömning är att geologisk djupförvaring av inkapslat bränsle är det bästa alternativet för Sverige. Det nya är att man vill möjliggöra återtagning av avfallet. Därmed skulle ett mått av handlingsfrihet inför framtiden behållas. Därför är det lite felaktigt att tala om slutförvar. Det handlar om långsiktig säker förvaring, ett djupförvar. Enligt SKB uppfyller inte övervakad lagring på eller nära markytan kraven på långsiktig säkerhet, som ju skulle kunna vara ett alternativ. Ett annat är transmutationstekniken, som inte är tillräckligt ut- vecklad och som rymmer osäkerheter om den ska kunna vara ett alternativ. Därmed finns det ändå ett förslag på bordet och som man arbetar konkret med. Precis som har sagts här tidigare i debatten är det viktigt med engagemang också från statsmakternas sida för att lösa frågan om hur kärnavfallet ska tas om hand. Inte minst har detta efterlysts av kommunled- ningar i de kommuner som nu medverkar i förstudi- erna om förvaringen av kärnavfallet. I dessa kom- muner finns ett konstruktivt och brett engagemang för att lösa avfallsproblematiken genom att de deltar i förstudierna om möjlig lokalisering. Dessa kommuner bidrar till att SKB får fram ett bra underlag för kom- mande lokaliseringsbeslut och tar ett väldigt stort ansvar för att lösa ett nationellt problem. Jag kan bara instämma i vad Sinikka Bohlin sade här tidigare, att dessa kommuner faktiskt är värda en eloge därför att de gör ett viktigt arbete för hela vårt land. I grunden har SKB i uppdrag att föreslå två platser som är lämpliga för djupförvar. När de har undersökts kommer SKB att lämna in en ansökan med en om- fattande miljökonsekvensbeskrivning som ska prövas av berörda myndigheter, aktuell kommun och rege- ringen. Regeringen har sedan att ge tillstånd till start av byggnation. Det är alltså två olika processer som griper in i varandra, en teknisk-vetenskaplig och en demokratisk. För närvarande pågår förstudier i Oskarshamn, Hultsfred, Tierp, Älvkarleby och Östhammar samt Nyköping. År 2001 planerar SKB att kunna välja minst två platser för platsundersökningar. Undersök- ningar med bl.a. provborrningar bör kunna påbörjas år 2002. Det är ett omfattande och långsiktigt utvecklings- och miljöprojekt att lokalisera och bygga djupförvar för det använda kärnbränslet. SKB kommer att bygga tre stora industriella anläggningar, varav en för kap- seltillverkning. Totalt ska 4 500 kopparsegjärnskaps- lar om vardera ca 22 ton produceras. Vidare ska det byggas en inkapslingsanläggning där det använda kärnbränslet ska placeras i kapslarna som sedan för- sluts. Till sist kommer själva djupförvaret på 500 meters djup i stabilt urberg. Anläggningarna ska vara i drift i ca 40 år. Inkapsling och deponering i ett första steg kan inledas om ca 15 år. Totalt handlar det om ett program på ca 20 miljarder kronor. Jag ger denna beskrivning för att tydliggöra om- fattningen av detta projekt och för att understryka att det är viktigt för alla inblandade. Det är alltså inte vilken avfallshanteringsfråga som helst, utan det är centralt att alla beslutsinstanser verkligen är med i detta och att vi har en diskussion kring dessa frågor. Arbetet ska bedrivas med hög intensitet. Det är det bästa sättet att ta till vara den kompetens och de resurser som nu finns tillgängliga och att konkret uppfylla det producentansvar som kärnkraftsindustrin har enligt kärntekniklagen. Arbetet ska dock inte påskyndas mer än att tillräcklig tid ges för den demo- kratiska beslutsprocessen såväl nationellt som i de regioner och kommuner som blir berörda. Tid ska också ges för ett grundligt miljökonsekvensarbete, och givetvis ska ideella organisationer, miljöorgani- sationer och andra intresserade ha möjlighet att delta i debatten. Jag började med att beskriva en besvärlig situation österut. Om vi återigen ska kasta blickarna åt det hållet kan det nu också noteras att Finland är på god väg att fatta beslut i förvaringsfrågan avseende det finska kärnavfallet. Det finns ju ingen anledning för oss i Sverige att vara sämre. Processen i frågan om förvaring av kärnavfall får givetvis ta den tid den tar för att man ska hitta bästa möjliga lösning från säkerhetssynpunkt. Lösningen ska ha ett brett politiskt och opinionsmässigt stöd. Det är inte bara tekniska och strategiska frågor som ska lösas. Också etiska värderingar och bedömningar måste tas med. Samtidigt finns ett ansvar för att den- na process bedrivs med kraft, så att en lösning av förvaringsfrågan kommer till stånd. Återigen vill jag upprepa att jag tycker att det är utomordentligt bra att vi är ett enigt utskott i skriv- ningarna om kärnavfallsfrågan. Jag tycker att detta bör leda till att vi kommer till skott relativt snabbt, enligt den tidtabell som har fastställts. 0184488075016 N 2010-01-01 00:00:00 182257 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN09101/#anf4