2348649 GN09101 Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:101 Torsdagen den 27 april 1999/2000 101 2000-04-27 00:00:00 Kulturmiljövård 09F51CA0-811F-4C6F-BE94-42E5011D413D 260 EWA LARSSON (mp) mp Fru talman! Kulturmiljövård måste, om den ska fungera, fungera tvärsektoriellt och ges ekonomiska förutsättningar. Vi kan bara konstatera att mycket återstår, men att vi är på rätt väg. Det är Riksantikvarieämbetet som utfärdar anvis- ningar, som är marknadsförare, så att säga. Man ska stå för kunskapsuppbyggnad över hela samhällssek- torn, från kommunpolitiker och länsstyrelser till myndigheter och organisationer och följa upp att de nationella målen får genomslag. Det är inte bara så att länsstyrelsen får sprida information. Den ska göra det också. Då krävs t.ex. att man tillsätter de tjänster som är avsedda för ändamålet. Annars blir det svårt att hinna med att arbeta förebyggande. Man hinner en- dast med de allra nödvändigaste tillstånden och till- synen. Om en byggnadsminnesförklaring önskas av en kommun, länsstyrelse eller organisation krävs omfattande samråd och delaktighet. Och samarbete tar tid. Ökad medvetenhet om estetiska värden och histo- riska sammanhang ska ges. Spåren i historien ska få finnas kvar och i bästa fall även brukas. Även små spår, såsom smalspår, har här en betydelse. Då är det extra trist när en länsstyrelse kör över sin länsantikva- rie och kohandlar bort mark med smalspår på, så att sträckan Västervik-Växjö riskerar att inte bevaras i framtiden. Nu tror vi att den allmänna medborgerliga aktivi- teten tillsammans med föreningen Smalspårens vän- ner och drivande politiker lyckas skapa opinion och att även Riksantikvarieämbetet kan spänna muskler- na. Det här är ju också ett industriminne, vilket riks- dagen gett extra högt bevarandevärde och Riksantik- varieämbetet rankat bland de tio främsta i landet. Här krävs att skäliga åtaganden från stat, kommun, före- tag och andra intressenter klargörs. Dålig ekonomi eller okunskap måste motas i grind. Fru talman! När det gäller bidrag till kulturmiljö- vård är det just i mån av pengar som pengar kan för- delas av Riksantikvarieämbetet. Det är inte efterfrå- gan som styr, precis. Ska det till några fler kulturre- servat måste vi lätta på penningapungen. Här får vi anledning att återkomma, som jag tidigare påpekade i det förra ärendet. Även det stipulerade fördjupade samarbetet med Naturvårdsverket behöver en puff. Att gå så långt som att slå ihop myndigheterna tror vi skulle vara olyckligt, eftersom de har olika kompetens och in- fallsvinklar. De ska befrukta varandra, inte äta upp varandra. Men samarbetet måste öka nu. När det gäller roll och ansvarsfördelning inom kulturmiljöorganisationer krävs ökade insatser för samsyn mellan de regionala företrädarna på länssty- relser och länsmuseer. För det krävs ökat samarbete. Vi tycker att det går för långsamt. Om skälet till detta inte beror på oklarheter om ansvarsfördelning mellan central myndighet, länsstyrelse och regionala och lokala museer, undrar vi vad det beror på. Vi har nämligen skäl att misstänka att oklarheter kvarstår. Men det behövs också en extrasatsning på landets länsmuseer. Nu är det deras tur. Det återkommer vi med, också det till hösten. När det gäller arkeologiska uppdrag anser vi att det är ett måste att rollfördelningen mellan uppdrags- givare och utförare renodlas. I pågående myndighets- utredning är just en av utgångspunkterna att verk- samhetens utformning måste ändras i väsentliga hän- seenden. Vi hoppas att beslut kan fattas här i riksda- gen inom denna mandatperiod. Till sist, fru talman, vill jag yrka bifall till reser- vation 6 under mom. 23. Det handlar om satsning på byggnadsvård. En kraftfull och miljöinriktad satsning på byggnadsvård säger sig alla vilja ha. Ändå minskar det statliga stödet till den här verksamheten. Därför borde motionen, tycker vi, prövats i det årliga bud- getarbetet. Då hade inte utskottet behövt avstyrka den med just motiveringen att det är en budgetfråga. En rik och stimulerande kulturmiljö är ett viktigt konkurrensmedel för en regions attraktivitet. Dess- utom bevaras gammal hantverkstradition, och efter- frågan på byggmaterial ger spin-off-effekter inom flera lokala sektorer. Jag väntar på en förklaring till varför regeringen talar så varmt om satsningar på byggnadsvård, bl.a. i budgetproposition, samtidigt som anslagen konsekvent minskar i budgetproposi- tion. Allra sist: Det är en nationell angelägenhet att skydda och vårda kulturmiljön, och ansvaret delas av alla. 07776758016 N 2010-01-01 00:00:00 182512 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN09101/#anf260