2348649 GN09101 Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:101 Torsdagen den 27 april 1999/2000 101 2000-04-27 00:00:00 Kulturmiljövård E3A02879-7741-46EF-8D65-F696B066DB3C 258 DAN KIHLSTRÖM (kd) kd Fru talman! Precis som Jan Backman sade be- handlar vi kulturmiljöfrågor utifrån allmänna mo- tionstiden både 1998 och 1999. Det finns också några yrkanden med anledning av kulturarvspropositionen, som diskuterades alldeles nyligen. Först vill jag göra några reflexioner om kultur- miljövård. Kulturmiljövård är ett vidsträckt och in- tressant begrepp. Förut talade vi om kulturminne, och då tänkte vi mer på vården av en isolerad byggnad, ett fornminne osv. När vi nu talar om kulturmiljövård ligger i det begreppet att bevara, vårda och sprida kunskap om vårt fysiska kulturarv. Det kan vara byggnader, fornminnen, gårdar m.m. samt miljöerna runtomkring dem. Där ingår också vår gemensamma kulturmiljö i form av traditioner, seder, händelser osv. Man skulle kunna säga att kulturmiljö egentligen är alla spår som föregående generationer har lämnat i landskapet under många tusen år. Egentligen är det väl inte så stor yta av vårt land som är helt orörd. Människan har ju varit nästan överallt och satt sina spår. Ofta tänker vi på ängar, trädgårdar och gravfält som kulturmiljöer, men vi får inte glömma bort mil- jöer som vi i dag lever i. Jag tänker på byar, kyrkbyar, brukssamhällen och även stadskärnor. Lösryckta ur historien får lämningar, gamla hus, inredningar m.m. inget riktigt värde, men om vi pla- cerar dem i ett sammanhang stiger kulturvärdet för oss människor. Det bildas en miljö. Tillsammans bildar de en viktig enhet, en kulturmiljö. Många goda exempel på detta finns runtom i vårt land. Jag kan i detta sammanhang inte låta bli att nämna jordbrukar- nas stora kulturmiljöinsats under åren. På just det området är jag djupt oroad inför framtiden. Precis som Inger Davidson sade i det förra ärendet har vi kristdemokrater ingenting att invända mot de övergripande mål som diskuterades alldeles nyss här i kammaren. Men vi vill särskilt betona betydelsen av det arbete som utförs i kommuner, folkrörelser, fri- villigorganisationer och av enskilda för att stödja det demokratiska bruket av kulturmiljön. Det bidrar ak- tivt till att uppfylla det tredje målet om allas förståel- se, delaktighet och ansvarstagande för den egna kul- turmiljön. Fru talman! I reservation 3 tar vi kristdemokrater tillsammans med moderater och centerpartister upp kostnadsansvaret vid arkeologiska undersökningar. Jag yrkar alltså bifall till reservation nr 3, under mom. 7. Det är en självklarhet att värdefulla fornfynd inte får förstöras vid exploatering. Fornfynd som finns i marken - på vissa platser i landet är det ju ganska tätt mellan dem - tillhör vårt gemensamma kulturarv. Dessa fornfynd ska behandlas professionellt. Det är också reglerat i lagen. Vad vi vänder oss emot är att ett alltför stort kostnadsansvar numera läggs på den enskilde markägaren. Regeringen bör pröva frågan om hur en rimlig balans ska kunna uppnås mellan statens och markägarens kostnadsansvar. I den tidiga- re fornminneslagen fanns bestämmelser om att ett arbetsföretag, som inte var allmänt eller ett större arbetsföretag, skulle vara befriat från kostnadsansvar. Denna bestämmelse togs bort när bestämmelserna fördes över till kulturminneslagen. Jag vet att det tillkom en möjlighet att få bidrag för kostnader i samband med arkeologiska undersökningar. Det är bara det att den möjligheten egentligen inte är så stor. Vi vet också att kostnaden för en utgrävning kan bli mycket omfattande. Det finns fall som visar hur en enskild ägare har kommit i kläm när vederbörande inte har varit medveten om att en fornlämning har funnits på en ärvd obebyggd tomt. Vid en bedömning har det visat sig att kostnaden för den arkeologiska undersökningen och utgrävningen var orimligt hög i förhållande till tomtens värde. I praktiken innebär detta en inskränkning också av äganderätten. Slutsat- sen blir alltså: Fornlämningarna är en viktig del av vårt kulturarv och är därför en riksangelägenhet. Det är då också rimligt att det finns en balans mellan statens och markägarens kostnadsansvar och också en balans mellan kulturminneslagen och äganderätten. Fru talman! I samband med kyrkans skiljande från staten beslutades om fortsatt statligt stöd till vård av kyrkliga kulturminnen. Detta är helt riktigt, eftersom bevarandet av de kyrkliga kulturvärdena är en ange- lägenhet för hela samhället och svenska folket. Det är helt enkelt en mycket viktig del av vårt gemensamma kulturarv. Redan i kristdemokraternas motion med anledning av propositionen Staten och trossamfunden kritiserade vi regeringens ekonomiska beräkningar. Regeringen har beslutat om en tioårsplan för kyrko- antikvarisk ersättning fr.o.m. i år. Först år 2002 ska ersättning ges och då med 50 miljoner. Samtidigt finns det beräkningar som visar att det årliga behovet på området är 450-460 miljoner. Först år 2009 är en ersättning i den storleksordningen beräknad. Det finns, menar vi, en uppenbar risk att ambitionsnivån när det gäller vården av de kyrkliga kulturvärdena måste sänkas. Den beräkning som gjorts i propositionen Staten och trossamfunden beträffande kostnaderna för vård och underhåll av de kyrkliga kulturvärdena är enligt vår mening så grov att det är svårt att bilda sig en uppfattning om de stämmer. Men vi kanske kan få information från socialdemokraterna om den saken här i kväll. Vi anser att regeringen ska återkomma till riksdagen med förslag till en mer utförlig och lång- siktig plan för finansieringen av de kyrkliga kultur- värdena än den som presenterades i samband med propositionen. Fru talman! För tids vinnande yrkar jag inte bifall till reservation 7, men vi kristdemokrater står själv- klart bakom den. 0338278373318 N 2010-01-01 00:00:00 182510 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN09101/#anf258