2348649 GN09101 Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:101 Torsdagen den 27 april 1999/2000 101 2000-04-27 00:00:00 Kulturmiljövård 7EA982E1-E2FD-4B85-BEFC-4E343B6BBC9A 257 JAN BACKMAN (m) m Fru talman! Detta är ett slags uppföljning av det förra ärendet. Några av de yrkanden som framfördes i de motioner som väcktes med anledning av kultur- arvspropositionen rymdes inte där, utan de finns nu med här, tillsammans med ett antal motioner från allmänna motionstiden 1998 och 1999. Fru talman! Låt mig först säga att det är ett myck- et läsvärt betänkande som utskottet förelägger riksda- gen. Ett innehållsrikt avsnitt beskriver den gällande organisationen inom kulturmiljöområdet och ansvars- fördelningen mellan centrala, regionala och lokala organ. Här kan kommande motionärer hämta mycken kunskap om var man ska förlägga ansvaret för de åtgärder man föreslår i någon för valkretsen aktuell kulturmiljöfråga. Under detta avsnitt har vi moderater ett antal yr- kanden som berör ansvarsfördelningen, renodlingen av Riksantikvarieämbetets uppdrag och möjligheten att slå ihop RAÄ och Naturvårdsverket. Det senare förslaget hänger ihop med att vi också ville titta på möjligheten att inordna kulturminneslagen under miljöbalken. Eftersom vi av utskottskansliet på den senare punkten låtit oss övertygas om att detta i varje fall för ögonblicket inte är någon lämplig lösning - i så fall skulle man ändå behöva behålla en viktig del av KML utanför miljöbalken - har vi ingen reserva- tion på den punkten. Utan den lagmässiga samord- ningen faller också just nu frågan om sammanslag- ning av själva myndigheterna. Kvar står då frågan om RAÄ:s uppdrag. Vi anser att den sammanblandning som i dag finns mellan rollen som central tillsynsmyndighet inom kultur- miljövården och den verksamhetsdrivande roll som RAÄ har påtagit sig både inom den arkeologiska uppdragsverksamheten och när det handlar om rent museal verksamhet är otillfredsställande. Det finns ingen anledning att RAÄ ska ägna sig åt publik verk- samhet eller det man på sin webbsida kallar besöks- mål varken på Birka, Eketorp på Öland eller Glim- mingehus. För en kort stund bortser jag från museet i Gamla Uppsala, som kommer att invigas om ett par dagar. Ännu mindre angelägen är den arkeologiska undersökningsverksamheten. Jag har i dag fått tillgång till Statskontorets rap- port, som heter Staten som kommersiell aktör. I den finns ett avsnitt som behandlar RAÄ. Statskontorets kommentar är väl värd att läsa upp. Det står under rubriken "Konkurrensproblem" att RAÄ för det första bedriver anslagsfinansierad verksamhet inom samma myndighet som avgiftsfinansierad, vilket riskerar skapa misstankar om korssubventionering. För det andra är RAÄ central tillsynsmyndighet för kultur- miljövården. Detta kan få till följd att RAÄ åtnjuter ett extra stort förtroende, en "offentlig goodwill", hos kunderna eller länsstyrelserna, vilket kan leda till att RAÄ får fler uppdrag jämfört med aktörer som inte har denna fördel. För det tredje gör bristen på upp- handling att beslut om vilka som ska göra en viss arkeologisk undersökning riskerar att baseras på loja- litet, personliga kontakter och gammal vana, vilket gynnar de redan etablerade aktörerna. För det fjärde har RAÄ en dominerande ställning på grund av att de kunde bygga upp sin verksamhet skyddat från kon- kurrens, vilket gör att de har ett försprång framför konkurrenterna. Under rubriken "Bedömning" anser Statskontoret att det bör vara möjligt att förbättra konkurrensen betydligt utan att kulturmiljövården försämras. Detta kan göras genom att man ekonomiskt och organisato- riskt särskiljer RAÄ:s uppdragsverksamhet i ett eget bolag. Innan detta sker bör gränsdragningen mellan uppdragsverksamhet och myndighetsuppgifter utre- das. Om den i Statskontorets förstudie föreslagna utredningen emellertid konstaterar att det inte går att skapa en tillfredsställande konkurrentmarknad bör i stället marknaden regleras så att det görs klart att det inte är en marknad där privata företag kan konkurre- ra. Vi ser Statskontorets rapport i detta avsnitt som ett tungt stöd för vår uppfattning. Fru talman! En tydlig renodling av RAÄ:s roll skulle kunna vara nästa steg i den pågående processen där ansvar och arbetsuppgifter inom kulturmiljövår- den förtydligas och preciseras. Då skulle också rela- tionerna mellan länsstyrelserna å ena sidan och länsmuseerna å den andra med RAÄ:s hjälp och stöd kunna utvecklas, till gagn för den viktiga samhälls- uppgift som de är satta att sköta. Riksdagens beslut i morgon med anledning av betänkande KrU7 om de nya övergripande målen för kulturmiljövården är en markering. Det är viktigt att de inblandade myndig- heterna snarast klargör vilken rollfördelning som är lämpligast för att uppnå dessa mål. Jag yrkar med detta bifall till reservation 1 i be- tänkande 13 under moment 1. I övrigt står vi bakom en trepartireservation där vi efterlyser en rimligare balans mellan statens och markägarens kostnadsansvar vid arkeologiska under- sökningar. I vårt budgetförslag för detta budgetår ingick en höjning av anslagsposten G2 på vårt ut- giftsområde - bidrag till kulturmiljövård. Den skulle gjort det möjligt för länsstyrelserna att redan inom ramen för gällande förordning tillämpa för markäga- ren fördelaktigare principer när man fattade beslut om bidrag. Slutligen står vi bakom en annan trepartireserva- tion som efterlyser en mer långsiktig plan för den statliga finansieringen av bevarandet av de kyrkliga kulturvärdena. Det är mycket troligt att kommande talare i denna debatt kommer att utveckla argumenten därvidlag, så jag avstår från det. 0919710128803 N 2010-01-01 00:00:00 182509 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN09101/#anf257