2348649 GN09101 Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:101 Torsdagen den 27 april 1999/2000 101 2000-04-27 00:00:00 Kulturarv - kulturmiljöer och kulturfö- remål 8E61DCFC-C517-4778-8D77-A85ECFA707E1 256 EWA LARSSON (mp) mp Fru talman! Kommuners och länsstyrelsers kort- siktiga tänkande hotar livskvalitet, i synnerhet i regi- oner som betraktas som tillväxtregioner. Därför väl- komnar Miljöpartiet moderniseringen av nu gällande mål för verksamhet inom kulturmiljöområdet. Nu ska frågor som resurshushållning, hållbarhet, bevarande, delaktighet, solidaritet och respekt för allas kulturarv integreras i det arbetet. Kulturarvet ska försvaras, och det ska bevaras för framtiden. I god tid ska hot mot kulturmiljön påtalas. Här krävs då samarbete mellan olika samhällssektorer, såsom storstadspolitik, miljö- politik, skogspolitik, transportpolitik, jordbrukspoli- tik, arkitektur, form och design samt det kyrkliga kulturarvet. Ja, det är den totala regionala utveckling- en, tillväxt och sysselsättning. Här i kammaren i dag ska vi slå fast att arbetet med att utveckla det tvärsektoriella ansvaret för kul- turmiljön ska fortsätta och fördjupas. Men nu vet vi alla att samarbete över revirgränser alltid är svårt - eller hur? Titta bara på oss i de olika utskotten här i riksdagen! Det är så lätt att bli hemmablind och gränsbevakande. Därför lär vi få återkomma många gånger till hur fördjupningen lyckas. Dagens takt kan inte vara normbildande, för den tycks snarast vara obefintlig. En liten tidsplan hade kanske varit på sin plats, men vi får, som sagt var, anledning att åter- komma. Jag utgår från att vi i framtiden slipper se en plan från Luftfartsverket om exploatering av en grön kil av riksintresse, utan att de med ett ord beskriver att om- rådet är ett riksintresse, med begravningsplats från stenåldern, att flyttfåglars sträck går just där eller att det är regionens andra arbetsplats för verksamhet baserad just på ren miljö och tystnad. Det är Hall jag talar om, igen, här i kammaren. Men exemplet är så flagrant. För övrigt baserades hela deras beräkningsmodell på felaktiga exploateringsförutsättningar som helt saknar stöd här i riksdagen, men det är en annan his- toria. Nu gäller det Riksantikvarieämbetets ställning i dessa sammanhang. De måste sätta i gång och använ- da de tänder som riksdagen ger dem. I nämnt fall finns en landshövding som med en svepande gest till riksdagens ledamöter sade att det bara handlade om att lösa in ett par hundra fastighe- ter, så var saken biff. De skulle ju få marknadsmässi- ga priser, så de var säkert nöjda. Inte ett ord sades om kulturmiljö. Jag vill ha en ny landshövding i Stock- holm. Kan vi inte votera om det här i kammaren? Nej, det här är för allvarligt för att skämta om. Som tur är finns det ett engagemang hos vanliga medborgare i kulturmiljöfrågor och när det gäller värnandet om vårt gemensamma kulturarv. Som det står i propositionen och betänkandet kräver ett håll- bart samhälle goda stimulerande miljöer och ett aktivt kulturmiljöarbete som fungerande, drivande kraft i samhällsbygget. Fru talman! Kulturmiljöverksamhet är ytterst re- surshushållning som ska ta till vara, hävda och åter- använda befintliga värden i miljön så att de tjänar både samtid som kommande generationer. När hela Vägverket gått på kurs har jag gott hopp om framtida utveckling. Man började på ett annat sätt från Väg- verkets sida för ett tiotal år sedan. Då talade de om vackra vägar. Då blev bilisten vaknare och dämpade hastigheten, och antalet olyckor minskade just om vägen var vacker. Så sade de, och det var många som höll med. På Gotland fick man pris för sina blom- mande vägrenar. Det är dags för Vägverket att vakna igen. Kulturmiljöverksamhet ska ge perspektiv på sam- hällsutvecklingen, underlätta förståelsen för miljöns kulturvärde och sätta oss i stånd att försvara kultur- miljöns väsentliga värden mot förfall och förödelse. Allas förståelse, delaktighet och ansvarstagande när det gäller den egna kulturen ska vara vägledande. Här behövs krafttag för att detta ska bli verklighet, säger en luttrad miljöpartist som ofta haft okunniga och trångsynta myndigheter, länsstyrelser och kommun- ledningar att tampas med. Efter en helg i det sköna Sörmland - det Sörmland där mest skog i Sverige avverkas - kan bara konstate- ras att det inte finns mycket gammelskog eller mogen skog, som skogsbrukarna säger, kvar längre. Här behövs också en ändring av språket så att vi återigen talar om livskvalitet - det mänskliga mervärde som en promenad i en gammal trollskog kan ge - och återerövrar terminologin från ekonomisterna. När det gäller att förklara ett mark- eller vatten- område som kulturreservat, som har varit möjligt sedan 1998, kan vi konstatera att det inte skett någon massiv marknadsföring av den möjligheten. Om det skulle bli anstormning behövs det mer än 5 miljoner kronor att täcka kostnaden med. Det här är en fråga att ta upp igen inför höstens budgetarbete. Till sist, fru talman, vill jag säga att den utredare som ska ta fram underlag för ett beslut om starkt skydd för kyrkstäder och undersöka om även lösöre kan byggnadsminnesförklaras måste jobba skynd- samt. När det gäller just kyrkstäderna kommer säkert delaktighetsmålet att vara av stor betydelse. Det är viktigt att det som bevaras får användning och att det finns motiv till skötsel. Det ska dock inte vara en användning som gör att det förvanskas, men det ska bli ett levande kulturarv och inte ytterligare en upp- samlingsplats för föremål. 07776758016 N 2010-01-01 00:00:00 182508 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN09101/#anf256