<anforande>
<dok_hangar_id>2348649</dok_hangar_id>
<dok_id>GN09101</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:101 Torsdagen den 27 april</dok_titel>
<dok_rm>1999/2000</dok_rm>
<dok_nummer>101</dok_nummer>
<dok_datum>2000-04-27 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Kulturarv - kulturmiljöer och kulturfö- remål</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>5A294CA8-D133-4852-BC6E-A68B44C148B7</anforande_id>
<anforande_nummer>255</anforande_nummer>
<talare>HILLEVI LARSSON (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag kan börja med att säga att när det
gäller föremålen och tillståndsplikt är det så att kon-
trollen ställs mot den enskilde. Men det finns ytterli-
gare en aspekt på det här, och det är om man hastigt
måste införa tillståndsplikt på föremål. Då finns redan
anmälningsplikten, och därmed kan man få snabbare
genomslag.
När det gäller kyrkstäder vidhåller jag och social-
demokraterna att det är bättre att ta ett helhetsgrepp
på de här frågorna, så att prästgårdarna och missions-
husen också kommer med. Det är märkligt att först
inrätta ett särskilt skydd och sedan kanske komma
med ett speciellt skydd för prästgårdar och ytterligare
ett för missionshus. Vi tycker naturligtvis att detta är
en viktig fråga, men den är inte så dramatisk för oss
med tanke på att det bara finns en oskyddad kyrkstad,
där det dessutom finns två möjligheter att skydda den
som inte har utnyttjats.
</anforandetext>
<intressent_id>0878075468027</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>182507</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN09101/#anf255</protokoll_url_www>
</anforande>
