2348649 GN09101 Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:101 Torsdagen den 27 april 1999/2000 101 2000-04-27 00:00:00 Kulturarv - kulturmiljöer och kulturfö- remål 7B6448D3-CA92-4BD1-BDF5-DC1789C4DA3E 247 INGER DAVIDSON (kd) kd Fru talman! Jag instämmer med föregående talare. Jag ska försöka dra mitt strå till stacken. Regeringens proposition Kulturarv - kulturmiljö- er och kulturföremål kom redan för cirka ett år sedan. Av olika anledningar har utskottet inte hunnit be- handla den förrän nu under våren, förutom den del som tog upp ändringen när det gäller möjligheten att omvandla ett fideikommiss till stiftelse. Den föränd- ringen beslutade riksdagen om i höstas. Kristdemo- kraterna var emot förändringen. Att skydda och vårda vår byggda och odlade miljö är en viktig nationell angelägenhet. Både enskilda och myndigheter har ansvar för att visa hänsyn mot och så långt som möjligt bevara vår kulturmiljö till kom- mande generationer. Vi kristdemokrater anser att diskussionen om kulturarvsfrågor och hur vi hanterar vårt kulturarv behöver förnyas och intensifieras. Varje ny generation måste få klart för sig hur viktigt det är att samla in, förevisa och bevara till eftervärl- den. Vad som ska bevaras, varför och till vilket än- damål måste det också föras en bred diskussion om- kring. Regeringen föreslår fyra övergripande mål för kulturmiljöarbetet. Vi kristdemokrater tycker att de är väl avvägda och har ingenting att invända emot dem. Det känns särskilt viktigt att betona betydelsen av det arbete som utförs i kommuner, folkrörelser, frivilli- gorganisationer och av enskilda för att stödja det demokratiska bruket av kulturmiljön. Fru talman! En majoritet i utskottet, som i det här fallet omfattar alla partier utom Socialdemokraterna, är enig när det gäller skyddet för de s.k. kyrkstäderna. Regeringen anser i propositionen inte att det behövs en generell regel i kulturminneslagstiftningen, efter- som det skulle kunna leda till gränsdragningsproblem och eftersom det handlar om ett så begränsat bestånd av byggnader. Kyrkstäderna är en mycket värdefull del av vårt kulturarv, som vi kristdemokrater och även majorite- ten i utskottet anser att det är angeläget att skydda och bevara till eftervärlden. Utskottet har med anledning av motioner från Kristdemokraterna och Vänsterpar- tiet ansett att det görs bäst med en generell reglering i kulturminneslagen som syftar på alla kyrkstäder, oavsett storlek och ålder. Utskottet begär därför att regeringen ska åter- komma till riksdagen med förslag till kompletterande regler om skydd för kyrkstäderna i kulturminnesla- gen. Det finns ingen anledning att avvakta ytterligare en utredning. Kulturarvsutredningen var tydlig när det gäller behovet av ett generellt skydd för kyrkstä- derna. Jag är förvånad över att socialdemokraterna anser att frågan ska dras i långbänk. Här yrkar jag alltså bifall till utskottets förslag. Regeringen har i propositionen valt att frångå ut- redningens förslag också på en del andra punkter. Exempelvis ansåg utredningen att det behövdes en precision när det gäller vilka föremål som ska anses vara av betydelse för det nationella kulturarvet. Utan sådana preciseringar i lagen är det risk att bedöm- ningen i t.ex. frågan om vilka föremål som får föras ut från landet blir godtycklig. Vi kristdemokrater tycker därför att riksdagen ska få ett nytt förslag, som utgår från de preciseringar som Kulturarvsutredning- en föreslår. Det här framgår av reservation 4. Om ett kulturföremål som är av stor betydelse för det nationella kulturarvet ska föras ut ur Sverige, ska det prövas och tillstånd beviljas. Det är självklart en viktig regel. Men det finns i dag vissa undantag. Det kan t.ex. handla om en person som ska flytta från Sverige eller om en person som är bosatt utomlands och som blir ägare av ett föremål genom arv eller liknande. Då krävs inte särskilt tillstånd. Regeringen och utskottsmajoriteten anser nu att tillstånd ska krävas även i fall där det på förhand är klart att tillstånd ska beviljas, alltså i de undantagsfall som är preciserade i lagen. Följden blir att om en person för ut ett föremål som det är tillåtet att föra ut ur landet, kan hon ändå komma att straffas för va- rusmugglingsbrott. Jag blir lite orolig för rättssäkerheten när jag läser utskottsmajoritetens försvar för sitt ställningstagande. Utskottet uttrycker visserligen förståelse för kritiken av lagen men tröstar sig med att det kan förutsättas att straffet för en ägare som underlåtit att skaffa ett till- stånd, som alltså egentligen inte behövs, i regel kommer att stanna vid penningböter. Jag skulle inte vilja åta mig att förklara för en person att riksdagen anser att hon ska betala sina böter även om hon inte gjort något fel. Det är inte bara vi kristdemokrater som har upp- märksammat den här absurditeten. Också Lagrådet är kritiskt till att en sådan lagregel införs. Jag yrkar bifall till reservation 8. Fru talman! Äganderätten är en viktig princip, som vi måste slå vakt om även i frågor som berör vårt kulturarv. När hänsyn ska tas till både äganderätt och bevarande av skyddsvärda byggnader, miljöer eller föremål kan det bli mycket grannlaga bedömningar som måste göras. Regeringen föreslår i propositionen att en utredning ska tillsättas för att komma med förslag om ett förbättrat skydd för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Det finns starka skäl som talar för att det behövs. Utredaren ska nu bl.a. överväga om byggnads- minnesförklaringar också ska få omfatta lösöre. I det sammanhanget känns det särskilt viktigt att betona vikten av att både bevarande- och äganderättsaspekter blir ordentligt beaktade. Det anser vi måste framgå tydligt av direktiven. Jag yrkar bifall till reservation 1, som är gemen- sam för Kristdemokraterna, Moderaterna och Center- partiet. 0820673454606 N 2010-01-01 00:00:00 182499 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN09101/#anf247