<anforande>
<dok_hangar_id>2348649</dok_hangar_id>
<dok_id>GN09101</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:101 Torsdagen den 27 april</dok_titel>
<dok_rm>1999/2000</dok_rm>
<dok_nummer>101</dok_nummer>
<dok_datum>2000-04-27 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Frågestund </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>frågestund</kammaraktivitet>
<anforande_id>C844523B-B3F9-4D35-B796-E01F8DA6F65D</anforande_id>
<anforande_nummer>116</anforande_nummer>
<talare>Statsminister Göran Persson (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Nu är jag frestad att ge råd. Men det
vore nog dumt eftersom bilden är väldigt olika.
Jag följer det här mycket noga och nära, och vill
säga att det vore direkt felaktigt att påstå att det finns
en metod som hjälper i den här situation. Någon eller
några kommuner kanske ska höja sin skatt. Det är
möjligt. Några ligger helt fel i kostnadsbilden. Andra
är drabbade av en förändring i befolkningsunderlaget
som de själva inte kan göra något åt, kanske på grund
av att en hel näringsgren viker. Där måste staten vara
med och hjälpa till.
Därför har vi två instrument som vi använder
mycket aktivt, dels stöd till kommunala bostadsföre-
tag, den s.k. bostadsakuten, dels den extra insatsen av
pengar i kommuner som är drabbade av ekonomisk
kris.
Jag tror att vi har instrumenten.
Min respekt för kommunpolitikerna i dessa hårt
drabbade kommuner säger mig att det vore direkt
dumt att stå i riksdagen och ge enskilda kommuner
råd. De begriper bäst själva.
</anforandetext>
<intressent_id>0825004049003</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>182368</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN09101/#anf116</protokoll_url_www>
</anforande>
