2348773 GM0998 Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:98 Fredagen den 21 maj 1998/99 98 1999-05-21 00:00:00 Svar på interpellation 1998/99:230 om hörselskadades situation interpellationsdebatt F7115F45-907E-4525-AC23-B79F11770A2C 121 HARALD BERGSTRÖM (kd) kd Fru talman! I svaret på interpellationen säger so- cialministern att grunden för de handikappolitiska målen är att uppnå ett samhälle som är tillgängligt för alla. Viktigt i detta sammanhang är alltså rehabilite- ring och hjälpmedel. Jag vill här föra in resonemanget om de handi- kappades situation på teckenspråket och betydelsen av ett språk. För att kunna fungera i ett samhälle och för att samhället skall vara tillgängligt för en person är ju språket av oerhörd vikt, dvs. att man kan tala och att man kan läsa. Vi hörde nyss Barbro Wester- holm tala om hörselhjälpmedel. Den 18 november i fjol antog Europaparlamentet en resolution om att medlemsländerna skall erkänna teckenspråket som officiellt språk. Det visar sig att det är 4 av de 15 medlemsländerna som har erkänt teckenspråket som officiellt språk. Jag vet inte om Sverige har gjort det ännu. Jag ställer därför frågan till socialministern: Har vi gjort det, eller har vi inte gjort det? I referatet av resolutionen påpekar man att det finns sju olika texttelefonsystem som används inom den europeiska unionen. Det gör ju att det blir svårig- heter för kommunikation över gränserna. Jag har t.ex. mycket goda vänner i Växjö som är mycket duktiga på schack. De har t.o.m. vunnit Euro- peiska mästerskapen i schack. Alltså umgås de över gränserna med hjälp av texttelefon och olika kommu- nikationsmedel. Vad skall vi göra för att hjälpa till i det här sam- manhanget? Mina frågor handlar alltså för det första om teckenspråket som officiellt språk och för det andra om de hjälpmedel som behövs för dem som har ett lite allvarligare hörselhandikapp och som verkli- gen är i behov av ett språk. 0508589337602 N 2010-01-01 00:00:00 194950 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0998/#anf121