2348772 GM0997 Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:97 Torsdagen den 20 maj 1998/99 97 1999-05-20 00:00:00 Säkerhetsrådgivare för transport av farligt gods m.m. 2B009266-A86B-4F09-B164-9EF0FF41ECEE 164 ÅKE CARNERÖ (kd) kd Fru talman! Kristdemokraterna förde förra året i en motion i samband med regeringens skrivelse om transport av farligt gods fram kravet på att EU:s di- rektiv om säkerhetsrådgivare borde inlemmas i svensk lagstiftning och att denna åtgärd, kombinerad med att en säkerhetsansvarig person utses vid företag som hanterar farligt gods, skulle kunna minska eller minimera de risker som är förknippade just med far- ligt-gods-transporter. Vi betonade också hur viktigt det är med korrekt information för att räddningsper- sonal från början skall kunna vidta rätt åtgärder om en olycka skulle uppstå. De risker som följer med den tekniska utveckling- en ställer stora krav på dem som arbetar med verk- samhet som har samband med hanteringen av farliga ämnen och med förebyggande av och beredskap för olyckor. Det finns många exempel på att först när en olycka har inträffat skapas det intresse för att vidta åtgärder för att förhindra den skada som redan skett. Det är därför viktigt att förebygga olyckor genom en god och genomtänkt samhällsplanering i stället för att åtgärda i efterhand. Tydliga krav på säkerhet måste ställas på trans- porter av farligt gods. Allt säkerhetsarbete måste utformas med sikte på att transport av farligt gods skall kunna ske på bästa tänkbara sätt, oavsett trans- portslag. Med dagens transportmönster växlar godset i många fall transportslag flera gånger från avsändare till mottagare. Hot- och riskutredningen, där jag in- gick, föreslog därför enhälligt i huvudbetänkandet Ett säkrare samhälle, 1995, att det skulle finnas säker- hetsansvariga inom företagen för farligt-gods- transporter. Fru talman! Det moderna industrisamhället kan inte undvara farligt gods. Därför har transporter kringgärdats med säkerhetsföreskrifter i en särskild lag just om transport av farligt gods. Nu föreslås alltså tillägg och ändringar i denna lag. Jag vill citera en tilläggsparagraf: "Den som bedriver verksamhet där det ingår att utföra transporter enligt denna lag eller att vara av- sändare vid sådana transporter skall ha en eller flera säkerhetsrådgivare." Lagförslaget är alltså till största delen en anpass- ning till EG-direktivet från 1996 om säkerhetsrådgi- vare. Rådgivarens uppgifter skall vara av övervakan- de och rådgivande karaktär och att se till att rutiner och instruktioner för förebyggande åtgärder upprättas. Denne skall övervaka efterlevnaden av bestämmelser för farligt-gods-transporter, ge företaget råd i fråga om farligt gods och utarbeta en årlig rapport om verk- samheten. En skyldighet införs nu också att rapporte- ra olyckor och tillbud som inneburit allvarlig risk för olyckor. För större företag kan det finnas anledning att utse flera säkerhetsrådgivare, medan t.ex. flera små företag i en region kan ha en gemensam rådgiva- re. Fru talman! Ett enigt utskott tillstyrker denna vik- tiga lag och menar att Statens räddningsverk bör bli ansvarig myndighet som fastställer kunskapskrav och krav på examen för säkerhetsrådgivare samt utfärdar utbildningsintyg. Några krav på hur kunskaperna skall inhämtas meddelas inte, utan självstudier eller utbildning via privata organisationer kan anordnas. Statens räddningsverk får tillsynsansvaret eftersom det är lämpligt att en myndighet har ett samlat ansvar för säkerhetsrådgivarna. Fru talman! Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari år 2000. Regeringen motiverar detta med hänsyn till den tid som behövs för att informera om de förändrade bestämmelserna. Vi kristdemokrater har en synpunkt som vi menar är betydelsefull när det gäller utbildningen. Ca 2 000- 3 000 säkerhetsrådgivare skall nu utbildas för att berörda företag skall få fortsätta med farligt-gods- transporter. För att ge dessa företag rimliga möjlig- heter att planera för och utbilda säkerhetsrådgivare menar vi att tiden för lagens införande bör förlängas. Inom EU finns det, som vi redan hört, förståelse för att medlemsstaterna kan få svårigheter att i tid om- sätta den här lagstiftningen om säkerhetsrådgivare. Kristdemokraterna menar därför att Sverige bör be- sluta om en senare tidpunkt än den 1 januari nästa år för lagens krav på säkerhetsrådgivare. Jag yrkar därför bifall till reservationen i för- svarsutskottets betänkande nr 7. 079223680900 N 2010-01-01 00:00:00 194804 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0997/#anf164