2348772 GM0997 Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:97 Torsdagen den 20 maj 1998/99 97 1999-05-20 00:00:00 Frågestund frågestund CAF484E9-E8B2-47B0-9C3E-FFAE5F1E07AB 102 TASSO STAFILIDIS (v) v Herr talman! Vi är några ledamöter från Skåne som har engagerat oss i dysleximottagningen vid Lunds lasarett, som i dag servar hela Skåne. Jag tän- ker ställa en fråga till socialministern, trots att det är ett område som i grunden berör skolministern. En liten kille på åtta år vill ta livet av sig. Han vill inte fortsätta att leva. Han blir mobbad i skolan för att han inte kan läsa och skriva. Han får ingen hjälp i skolan. Han mår dåligt. Det är verklighet. Dyslexi och specifika läs- och skrivsvårigheter är Sveriges och västvärldens största och vanligaste han- dikapp. Men det går inte att enbart sätta in resurser i läs- och skrivinlärning om ett barn inte får stöd och hjälp med sin självkännedom, sin självkänsla och sitt självförtroende. Konsekvenserna av att skolan fortfa- rande i så hög grad misslyckas med att hjälpa barn och ungdomar med specifika läs- och skrivsvårigheter är stora psykiska och sociala svårigheter för den en- skilde och således ökade kostnader för samhället. Beviset för kostnaderna är alla de unga killar och tjejer som i dag är placerade i § 12-hem, där uppemot 50 % av dem är grava dyslektiker. Dysleximottagningen vid lasarettet i Lund är ett ypperligt exempel på att unga killar och tjejer i dag har fått hjälp med att komma till rätta med sin pro- blematiska situation. Under 1994-1997 finansierades verksamheten just av statliga medel. Nu säger man att verksamheten skall upphöra den 30 juni. Min fråga är alltså: Är socialministern beredd att agera för att motverka nedläggningen av dyxlexi- mottagningen vid Lunds lasarett, där Lund, Lands- krona och Orup i dag är huvudman? 0480384439015 N 2010-01-01 00:00:00 194742 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0997/#anf102