2348771 GM0996 Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:96 Onsdagen den 19 maj 1998/99 96 1999-05-19 00:00:00 En stärkt kommunal revision FE2B41FC-A2B5-4BF3-98B1-5CEA86675072 73 JERRY MARTINGER (m) m Herr talman! Effektiviteten och kompetensen i det kommunala revisionsarbetet måste öka. Detta är vik- tigt inte minst mot bakgrund av det missbruk som avslöjats under de senaste åren beträffande bl.a. kommunpolitikers och kommunaltjänstemäns sätt att representera och företa tjänsteresor. Det har också visat sig att vissa kommuner, utan att det inträffat något brottsligt, varit direkt misskötta i ekonomiskt hänseende. Man har i många fall kunnat ifrågasätta huruvida revisorerna verkligen skött sina uppgifter på ett godtagbart sätt. Det betänkande som vi nu skall behandla inne- håller en rad förslag som är avsedda att förbättra den kommunala revisionen. Förslagen grundar sig dels på regeringens proposition 1998/99:66, dels på en rad riksdagsmotioner. Vi moderater ställer oss i flera avseenden bakom förslagen i propositionen och ingår därigenom i utskottsmajoriteten, varför jag här skall begränsa mig till att tala om de ämnen där vi har en avvikande mening. Även om man i betänkandet föreslår flera lagänd- ringar är det ändå väsentligt att man har klart för sig att en bättre situation inte kan uppnås enbart genom att man gör ändringar i lagen. Det måste också skapas en större medvetenhet ute i kommunerna, hos såväl kommunala politiker och tjänstemän som medborga- re, om hur viktigt det är med en väl inriktad och ge- nomförd revision och att en sådan på sikt faktiskt också bidrar till lägre kostnader, högre säkerhet och bättre hushållning i kommunerna. En bra kommunal revision betalar sig så att säga i det långa perspekti- vet. En grundläggande förutsättning för en bra kom- munal revision är att revisionen är organiserad på ett sådant sätt att den uppfyller kravet på oberoende. Endast på det sättet kan den inge respekt och förtro- ende. Det är därvid lika viktigt att kommunrevisionen rent faktiskt är oberoende som att kommunmedbor- garna också uppfattar den som oberoende och trovär- dig. Enligt den gängse definitionen av begreppet obe- roende för statsrevision och revision av aktiebolag m.m. skall revisorn inte vara delaktig i beslut eller delaktig i verkställighet med anledning av genomförd revision. En oberoende revision innebär definitions- mässigt ett krav på funktionellt och organisatoriskt oberoende. Revisionen måste följaktligen utgöra en fristående och självständig organisation som fritt och på eget ansvar garanteras att välja ut områden eller delar av en verksamhet som behöver granskas. Kravet på oberoende innebär också frihet från yttre påverkan under pågående granskning bl.a. i fråga om val av metoder, data och informationskällor. Oberoendet gäller självfallet också de bedömningar och uttalan- den som revisionen kommer fram till efter genomförd granskning. Mot den här bakgrunden står det klart att den kommunala revision som vi har i dag inte uppfyller kriterierna för en oberoende revision. Det nuvarande systemet med förtroendevalda revisorer innebär ju att kommunpolitiker granskar kommunpolitiker. De förtroendevalda revisorerna, som alltså själva är akti- va kommunpolitiker, granskar och uttalar sig om verksamheter som de själva har fattat beslut om och som de, om de fortsätter som ledamöter av kommun- fullmäktige eller nämnd, kommer att fatta beslut om även framdeles. Det förhållandet att kommunpolitiker granskar kommunpolitiker innebär i sig en icke obetydlig risk för att kommunmedborgarna inte uppfattar den kom- munala revisionen som oberoende eller tillräckligt trovärdig. Och detta riskerar naturligtvis att skada den medborgerliga tilltron till hela den kommunala verk- samheten. Om medborgarna inte har förtroende för politiker och tjänstemän kommer de inte heller att känna sig nöjda och trygga med den myndighetsutöv- ning och service som kommunerna svarar för. Regeringen föreslår att det i kommunallagen skall införas en bestämmelse att de förtroendevalda reviso- rerna i sin granskning skall biträdas av sakkunniga som de själva väljer och anlitar i den omfattning de själva bestämmer. Som skäl för sitt förslag har rege- ringen angivit att den kommunala verksamheten är så speciell att de som biträder de förtroendevalda reviso- rerna i kommuner och landsting bör vara personer som har praktisk erfarenhet av kommunalt arbete i olika avseenden. Enligt den mening som kommer till uttryck i re- servation nr 2 är det emellertid inte möjligt att i ett och samma organ kombinera en politisk granskning, som det ju i så fall handlar om, med en oberoende revision, även om den förtroendevalda revisionen är biträdd av revisionell expertis. Med en växande och alltmer komplex kommunal verksamhet har det blivit allt svårare för icke-professionella revisorer att full- göra sin egentliga revisionsuppgift. De kommunala förvaltningsutgifterna omfattar i dag inte mindre än 20 % av BNP. Det är angeläget, herr talman, att Sveriges kom- muner prövar en yrkesmässigt oberoende revision som ett komplement till den förtroendevalda revisio- nen, om det nu är önskvärt att denna finns kvar. Den oberoende yrkesmässiga revisionen bör inte vara en ren "sifferrevision" utan vid sidan av den direkt fi- nansiella delen också utgöra en effektivitetsrevision för att granska måluppfyllelsen i den kommunala verksamheten. Frågor som skall ställas är bl.a. följan- de: Lever de kommunala nämnderna upp till kom- munfullmäktiges mål? Används resurserna effektivt? Har nämnderna en tillräcklig kontroll över verksam- heten? Ger årsredovisningen en korrekt information till beslutsfattare, medborgare och medier? En oberoende yrkesmässig revision skulle på sikt också kunna bidra till lägre kostnader, högre säkerhet och bättre hushållning i kommunerna och i förläng- ningen till ett större förtroende för hela den kommu- nala verksamheten. Det är mycket tveksamt om all- mänhetens förtroende för revisionen kommer att öka nämnvärt om det bara införs en föreskrift att anlita sakkunnigt biträde vid granskningen. Självklart har det ett värde att det ute i kommu- nerna finns en demokratiskt förankrad revision med personer som har god kännedom om den kommunala verksamheten. Men jag tycker nog att såväl regering- en som utskottsmajoriteten överbetonar den kommu- nala verksamhetens särart. Det är inte lätt att se några väsentliga skillnader mellan de krav som kan ställas på revisionen på den statliga sidan och kraven på revisionen i kommunerna. Det handlar ju i båda fallen om att bokföring och verksamhet skall granskas uti- från dels aspekten att internkontrollen är tillräcklig och att inte felaktigheter föreligger, dels aspekten att verksamheten bedrivs på ett ändamålsenligt och eko- nomiskt tillfredsställande sätt. Det finns många argument som talar för en helt oberoende revision i kommuner och landsting. Inom ramen för den kommunala självstyrelsen bör det därför införas en möjlighet för kommuner och lands- ting att välja en ordning med enbart professionell revision. Ett förslag om att införa en sådan möjlighet i kommunallagen bör föregås av en försöksverksamhet med några kommuner som önskar pröva en sådan modell. För att understryka revisorernas opartiskhet och självständiga ställning i det nuvarande systemet bör ordföranden i revisionen normalt utses efter nomine- ring av minoriteten i kommunfullmäktige. Trots att en sådan ordning faktiskt enhälligt förordades av Kom- munrevisionsutredningen har regeringen i sin propo- sition avstått från att lägga fram ett sådant förslag. Men som framgår av reservation nr 4 anser flera partier i utskottet att det är angeläget att ett uttalande görs i den riktningen. Herr talman! På grund av vissa olyckliga omstän- digheter är begreppet lekmannarevisor i dag inskrivet i aktiebolagslagen. Detta begrepp används för att beteckna en person utan formell kompetens som kan utses för att utföra en allmän granskning av ett bolag. Det som avses är den förtroendevalda revisorn. Benämningen lekmannarevisor har fått mycket kritik. Kommunrevisionsutredningen, riksdagens lagutskott och regeringen är bara några av dem som ansett att uttrycket är olämpligt. Regeringen har sagt att man i det fortsatta arbetet med Aktiebolagskom- mitténs återstående betänkande kommer att överväga en annan benämning, men har i sin nu aktuella propo- sition inte föreslagit någon ändring, varför man i avvaktan på kommitténs förslag ändå använder den benämning som man inte anser vara bra. Problemet är bara att ju längre tiden går, desto mer inarbetat blir lekmannauttrycket och desto svårare blir det att få till stånd en ändring framöver. I och för sig har uttrycket lekman gamla anor och har rentav många gånger varit en benämning på en person som uppbär en ansvarsfull befattning på ett område utan att ha detta område som yrke. Som ex- empel kan nämnas lekmannadomare. Men det är en helt annan sak. I det avseendet är ju det centrala att folkliga synpunkter skall komma in i bilden. När det gäller mera specialiserade sammanhang, som här beträffande revisionen, är det ju viktigt att ha omfat- tande fackkunskaper på en mängd olika områden, inte minst i fråga om aktiebolagsrätt och ekonomi, och då för uttrycket lekmannarevisor i stället tankarna till en person som rentav saknar erforderliga kunskaper för sina uppgifter. Benämningen lekmannarevisor kan t.o.m. leda till felaktiga slutsatser beträffande vikten av den granskning som en sådan revisor utför. Begreppet lekman är faktiskt också direkt oegent- ligt i samband med den typ av uppdrag som det här är fråga om, eftersom det till den förtroendevalda revi- sorsfunktionen också kan väljas personer som i sin yrkesutövning är just revisorer. Det är viktigt att slå vakt om begreppet förtroen- devald såväl i kommunala sammanhang som i t.ex. föreningssammanhang. Förtroendevalda bör även i fortsättningen i svensk lag benämnas förtroendevalda och inte lekmän. Riksdagen bör därför besluta att ordet lekmannarevisor i aktiebolagslagen skall bytas ut mot benämningen förtroendevald revisor. Den uppfattningen framförs i reservation nr 8. Herr talman! Det inträffar gång på gång att det uppstår problem med anledning av att såväl kommu- nallagen som aktiebolagslagen gäller för kommunal verksamhet. Parallella ändringar måste ständigt göras i de båda lagarna för att det inte skall uppstå kompli- kationer. Det regelverk vi har i dag gör också att kommuner och landsting gärna ger sig in på affärs- mässig verksamhet som inte kan anses ligga inom ramen för vad som är en naturlig kommunal uppgift. De kommunala företagen gynnas av sina ägare på ett sätt som snedvrider konkurrensen i förhållande till privata företag. Hela den här situationen, herr talman, är det nu nödvändigt att se över. Det bästa vore na- turligtvis om lagar och regler kunde utformas så, att förvaltningsformen återigen blir det helt dominerande sättet att bedriva kommunal verksamhet. En alternativ lösning är att aktiebolagslagen inte skall gälla för kommunala företag, utan att en särskild bolagsform för kommunala företag inrättas. De här tankegångar- na finns refererade i reservation nr 7. Jag yrkar bifall till reservation nr 2. 0664794700308 N 2010-01-01 00:00:00 194479 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0996/#anf73