<anforande>
<dok_hangar_id>2348771</dok_hangar_id>
<dok_id>GM0996</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:96 Onsdagen den 19 maj</dok_titel>
<dok_rm>1998/99</dok_rm>
<dok_nummer>96</dok_nummer>
<dok_datum>1999-05-19 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Rättspsykiatriskt forskningsregister </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>3BC3B091-9114-4FB0-887C-A3B6DC94A5E7</anforande_id>
<anforande_nummer>158</anforande_nummer>
<talare>GUNNEL WALLIN (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Fru talman! Med tanke på den förståelse som fö-
religger för reservation 1 just när det gäller utveck-
lingsarbetet tycker jag att man inte kan vara nog så
försiktig, eftersom det handlar om så känsliga upp-
gifter. Det sades att man skulle återkomma i ärendet,
men då kanske skadan redan är skedd i flera fall. Det
vore ju  bättre att vända på resonemanget och vara
nog försiktig i detta läge och göra en etisk värdering
även av prövningen när det gäller utvecklingsarbetet
för att sedan återkomma och se om det verkligen
behövs.
</anforandetext>
<intressent_id>0525611880106</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>194564</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0996/#anf158</protokoll_url_www>
</anforande>
