<anforande>
<dok_hangar_id>2348771</dok_hangar_id>
<dok_id>GM0996</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:96 Onsdagen den 19 maj</dok_titel>
<dok_rm>1998/99</dok_rm>
<dok_nummer>96</dok_nummer>
<dok_datum>1999-05-19 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Försöksverksamhet med videoteknik i rät- tegång</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>D5101D81-4E3F-403F-8E75-7AB233D7F42C</anforande_id>
<anforande_nummer>152</anforande_nummer>
<talare>ROLF ÅBJÖRNSSON (kd)</talare>
<parti>kd</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag vill göra några anmärkningar med
anledning av Kia Andreassons inlägg. Hon säger att
användningen är avgränsad till mål där det kan bli
fråga om högst tre månaders fängelse. Jag sade i mitt
anförande att man inte kan dela upp mål på det sättet.
För den enskilde kan tre månaders fängelse vara en
fullkomlig katastrof. Det kan även gälla ett bötesmål.
Det är ett fundamentalt feltänkande att dela in mål på
det sättet. Man gör något slags kostnadsanalys. Såda-
na ekonomiska resonemang passar inte in i rättsvä-
sendet.
Jag håller med om att det är ett stort problem med
vittnen som inte vågar komma. Men det skall inte
lösas på detta sätt. Man får tänka sig andra former för
upptagning av vittnesmål. Det skall inte ske genom
en maskering av det personliga framträdandet.
</anforandetext>
<intressent_id>0530361204603</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>194558</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0996/#anf152</protokoll_url_www>
</anforande>
