2348770 GM0995 Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:95 Tisdagen den 18 maj 1998/99 95 1999-05-18 00:00:00 Svar på interpellation 1998/99:368 om an- höriginvandring interpellationsdebatt AB8C6AF6-4123-4692-92E7-4D7D53936E72 37 RAGNWI MARCELIND (kd) kd Fru talman! Först ett tack till Pierre Schori för det positiva bemötandet av min interpellation. Jag kan försäkra att jag kommer att följa den här frågan fram- över för att se hur regeringen kommer att förändra och åtgärda utlänningslagens bestämmelser om anhö- riginvandring. Jag är helt överens med statsrådet om att vi inte kan acceptera en helt fri invandring. Det har dock ingenting med den aktuella frågeställningen att göra. Det handlar i stället om huruvida det verkligen är rimligt att man ställer så höga krav på anknytningsin- vandring som är fallet efter den 1 januari 1997. Vid den tidpunkt då barnen har flyttat till Sverige kanske föräldrarna själva är i yrkesverksam ålder och fortfarande har förmåga att ta hand om sig själva. Allteftersom åren går och situationen i hemlandet förändras har återföreningen med barnen i Sverige på nytt blivit aktuell. Men då har redan anknytningsre- geln på 10-12 månader från lagändringen 1997 över- skridits. Som Pierre Schori skriver i sitt svar innebär den nya utlänningslagen från 1997 begränsade möjlighe- ter för anhöriga utanför kärnfamiljen att invandra till Sverige. Det är tämligen uppenbart att när man i dag i stället för orden särskilda skäl använder synnerliga skäl i sina bedömningskriterier är det så gott som omöjligt att få hit en anhörig. I väntan på en lagändring som tar större hänsyn till de gamla är det livsviktigt att regeringen kommer med sådana auktoritativa uttalanden som ger Sveriges invandrarverk och Utlänningsnämnden vägledning. Om regeringen förhåller sig passiv är det stor risk att vi varje vecka kommer att matas med nya fall liknan- de den 80-åriga iranska som utvisas trots att hon inte ens har en bostad att återvända till. Barnen, numera hemmahörande i Sverige, har bara en enda önskan, och det är att få ta hand om sin mamma. Det är positivt att regeringen skall se över till- lämpningen, men då det kan ta tid måste regeringen med hjälp av en förordning eller eljest se till att skyd- det för anhöriga stärks. Gunnar Sommarin, Utlän- ningsnämnden, konstaterar att det inte finns mycket utrymme efter regeringens skärpning 1997. Han kon- staterar att regeringens anvisningar lägger ribban högt och tillägger: Fallet i Motala är inte unikt. Pierre Schori skriver att han skall föreslå rege- ringen att se över utlänningslagens bestämmelser om anhöriginvandring. Jag är tacksam över det, men då är mina frågor till statsrådet: Ministern skriver i sitt svar att all lagstiftning kontinuerligt måste ses över därför att utfallet av en lagändring kan ha blivit annorlunda än det avsedda. Medger ministern att utfallet av lagändringen från 1997 har blivit annorlunda än som var avsett? Är Schori beredd att gå tillbaka till de gamla reg- lerna, som gällde före 1997 och byggde på särskilda skäl? Är statsrådet beredd att redan nu, med hjälp av en förordning eller eljest, se till att skyddet för de äldre anhöriga stärks, så att vi slipper den situation som vi nu har i Motala? Vår utlänningsnämnd får faktiskt en mycket negativ uppmärksamhet såväl inom som utom landet. Det är inte bra för Sverige. 0500946976511 N 2010-01-01 00:00:00 194361 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0995/#anf37