2348770 GM0995 Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:95 Tisdagen den 18 maj 1998/99 95 1999-05-18 00:00:00 Svar på interpellation 1998/99:353 om psy- koterapi till flyktingbarnen interpellationsdebatt 1850ED2B-0C75-4277-BFB4-3AB4CA3917FB 33 KERSTIN-MARIA STALIN (mp) mp Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Jag skulle också vilja tacka Barbro Westerholm, vars interpellation mera handlade om innehållet i fråga om den här krishjälpen; det är bra. Skälet till att jag skrev den här interpellationen var att Invandrarverket gått ut om att barn som kom hit från Kosovo skulle på landets barnpsykiatriska mottagningar få hjälp med att bearbeta sina svåra upplevelser. Jag blev då bekymrad därför att det är långa köer till både BUP och PBU - köer av tidigare flyktingbarn och köer av svenska barn. Jag funderar över hur man skall klara av detta. Statsrådet säger att man har utvecklat goda meto- der för att erbjuda de här barnen teknisk hjälp. Det är jättebra men köerna funderar jag, som sagt, över. Vidare säger statsrådet, vilket är alldeles rätt, att barn som inte fyllt 18 år har rätt till hälso- och sjukvård, precis som alla andra barn. Tyvärr har jag erfarit, och det har också Barnom- budsmannen gjort, att för barn utan permanent uppe- hållstillstånd har en viss restriktiv praxis tillämpats när det gäller att sätta in mera långvariga behandling- ar. Tidigare erfarenheter har ju visat att krig och kon- flikter ofta blir långvariga. En stor del av de barn som kommer till Sverige från krigsområden blir därför ofta kvar väldigt länge, ibland under resten av sin barndom. Jag kan alltså inte undgå att vara bekymrad. Barn som är över 18 år - det gäller i och för sig också svenska barn - får inte komma till barnpsyk, utan de är hänvisade till vuxenpsykiatriska kliniker som dock - det är min erfarenhet - inte har samma beredskap för att ta emot just unga vuxna. Flyktingsituationen i sig är en väldigt otrygg och osäker tillvaro. Många av de barn som i dagarna väntas till Sverige har dessutom ohyggligt svåra traumatiska upplevelser bakom sig. De har förlorat sina hem och gått igenom ett flertal uppbrott. Syskon och föräldrar kan ha dödats eller ha försvunnit. Där- för är behovet av psykoterapi stort för flyktingbarnen. Även föräldrarna behöver hjälp. Precis som statsrådet påpekar, nämligen att det finns bra utvecklingsmetoder för barnpsyk, har skola och barnomsorg utvecklat metoder. Där finns vuxna personer som många gånger har stor erfarenhet när det gäller att möta flyktingar även i skolan. Men barn utan permanent uppehållstillstånd omfattas inte av rätten till förskola. Den rätten gäller endast för i Sve- rige folkbokförda barn. Även i fråga om utbildningen är det så att för den som inte har permanent uppe- hållstillstånd är utbildningen i viss mån begränsad. Man har inte samma timantal i skolan t.ex. Det här stämmer inte så bra överens med barnkonventionen - vare sig när det gäller artikel 2 eller när det gäller artikel 28. Det är alltså många bekymmer som jag pekar på i detta mitt anförande. 0186490041606 N 2010-01-01 00:00:00 194357 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0995/#anf33