<anforande>
<dok_hangar_id>2348768</dok_hangar_id>
<dok_id>GM0993</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:93 Fredagen den 7 maj</dok_titel>
<dok_rm>1998/99</dok_rm>
<dok_nummer>93</dok_nummer>
<dok_datum>1999-05-07 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 1998/99:269 om mil- lennieskiftet och de offentliga datasystemen</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>F9B2BEC7-1E53-4F61-BE92-3BA071D6260D</anforande_id>
<anforande_nummer>49</anforande_nummer>
<talare>Statsrådet BRITTA LEJON (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Herr talman! Per-Richard Molén ger en korrekt
beskrivning av de områden där man ännu så länge
inte har tillräckligt underlag för sina bedömningar
eller där man bedömer att det finns osäkerheter kvar
och att störningsrisken är stor. Jag instämmer alltså i
den bild som Per-Richard Molén ger av de områden
där det finns mycket kvar att göra. Det rör kanske
framför allt fjärrvärmen, där det är en hel del som de
enskilda fastighetsägarna, fastighetsägareförbunden
och kommunerna har att göra. Det gäller också hälso-
och sjukvården och vattenförsörjningen.
Men just i dessa samhällsfunktioner som är så vä-
sentliga har vi från regeringens sida begärt in ytterli-
gare informationsmaterial och satt extra press på de
tillsynsansvariga myndigheterna.
Energimyndigheten jobbar t.ex. med fjärrvärmen
och det som handlar om reglerutrustningen, som finns
i varje enskild fastighet runtom i detta land, och skall
komma in med en rapport. Man går också ut med
särskild information till fastighetsägarna.
Nej, naturligtvis räcker det inte med den informa-
tionskampanj som nu bedrivs, långt därifrån. Framför
allt handlar det om att gå igenom, testa och se till att
kunna garantera att de enskilda IT-systemen, som
man är beroende av i de här viktiga samhällsfunktio-
nerna, verkligen blir 2000-säkrade. Och detta arbete
pågår just nu.
Jag vill bara säga några ord omkring det här som
Per-Richard Molén återkommer till om behovet av en
2000-general och om hur vi har lagt upp arbetet från
regeringens sida. Det är klart att man kan arbeta på
olika sätt. Men oavsett om enskilda statsråd har an-
svar för olika delar av verksamheten - jag för de
statliga verksamheterna och Björn Rosengren för
helheten omkring 2000-problematiken - eller om vi
hade utsett en 2000-general, så kan det ändå aldrig
frånta regeringen det samlade, övergripande ansvaret.
Det har vi, och vi arbetar aktivt med det.
Per-Richard Molén hänvisar till det ypperliga ar-
bete som utförs i Storbritannien. De arbetar bra med
det här, det håller jag med om. Men det är inget annat
land som i dagsläget klarar av att göra en samlad
bedömning av det slag som vi klarar av att göra i
Sverige. Jag säger inte detta för att slå mig för bröstet
på något sätt, men jag tror inte att det sätt som vi valt
att arbeta med de här frågorna på behöver innebära
någon försämring i resultaten. Det viktiga är ju inte
att det finns en 2000-general utan att arbetet med
kraft bedrivs framåt. En 2000-general hade kanske
kunnat göra detta lika bra, men regeringen har det
samlade ansvaret. Vi arbetar med det. Vi har valt en
lite annan utformning.
Att vi kan göra en samlad bedömning innebär inte
att det inte finns anledning för oss att ytterligare gå på
de samhällssektorer som vi i dag vet inte är klara och
där det finns mycket kvar att göra. Jag försäkrar, Per-
Richard Molén, att vi sätter press på dem. Men jag
håller med dig om beskrivningen av verkligheten. Det
finns en hel del kvar att göra. Där är vi ense.
</anforandetext>
<intressent_id>0775091111217</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>194322</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0993/#anf49</protokoll_url_www>
</anforande>
