<anforande>
<dok_hangar_id>2348767</dok_hangar_id>
<dok_id>GM0992</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:92 Torsdagen den 6 maj</dok_titel>
<dok_rm>1998/99</dok_rm>
<dok_nummer>92</dok_nummer>
<dok_datum>1999-05-06 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Fristående förskoleklass </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>C39C88D7-7CC6-4E6D-A534-039277A895DD</anforande_id>
<anforande_nummer>29</anforande_nummer>
<talare>BIRGITTA SELLÉN (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Fru talman! Problemet är just att det inte skrivs in
någon skyldighet. Då tappar man genast valmöjlig-
heterna. Det är därför som vi vill se att det finns val-
möjligheter.
Som Ulf Nilsson var inne på är det faktiskt så att
de allra flesta byggnader som i dag så att säga utnytt-
jas för allmänheten är handikappanpassade. Ofta är
det just handikappanpassningen som är väldigt dyr.
Naturligtvis kan det vara nödvändigt att dra in en
hörslinga om det är fråga om ett sådant handikapp
och naturligtvis kostar det. Men om det gäller andra
särskilda behov är det inte fråga om några dyrbara
grejer. Materialet är i och för sig dyrt men det kan lätt
flyttas mellan olika enheter om det på olika ställen
finns elever med liknande handikapp.
</anforandetext>
<intressent_id>0185503778507</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>194088</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0992/#anf29</protokoll_url_www>
</anforande>
