2348767 GM0992 Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:92 Torsdagen den 6 maj 1998/99 92 1999-05-06 00:00:00 Förskoleverksamhet 660542F5-8E97-4C31-AA5C-BA790BBDE31C 138 GUNNAR GOUDE (mp) mp Fru talman! Eftersom jag är sist på talarlistan kan jag väl passa på att påminna lite grann om historiken bakom utvecklingen av förskoleverksamheten. Det var inte så länge sedan och inte så många mandatpe- rioder sedan vi hade en barnomsorg ute i kommuner- na som var väldigt eftertraktad och alldeles för liten i formatet. Socialdemokraterna gick för jag tror det var fem mandatperioder sedan till val på en utbyggnad av barnomsorgen till full behovstäckning. Behovet var då ganska lättdefinierat. Det var köerna i kommuner- na där föräldrarna väntade på att få plats för sitt barn i barnomsorg. Jag hörde själv till köbildarna på den tiden. Köbildarna var naturligtvis inte inaktiva. Vi fick möjligheter att starta olika typer av föräldrakoopera- tiv eller liknande. Resurserna var mycket små till dessa enheter. Vi fick ungefär hälften av vad kom- munerna gav till kommunala dagis. Men alla var överens om att utbyggnaden måste ske och att den måste ske relativt snabbt. Socialdemokraterna fick t.o.m. en svekdebatt på sig eftersom det inte gick att genomföra utbyggnaden på en mandatperiod. Men man har kommit långt på vägen, och nu är vi nästan framme, men inte riktigt. Det är fortfarande grupper som står och knackar på dörren och inte har tillgång till barnomsorg. I cirka hälften av landets kommuner har t.ex. barn till ar- betslösa föräldrar inte tillgång till förskolan. Nu har vi fått en ändring på det. Vi vet att den delen kommer att åtgärdas i samverkan mellan s, mp och v. Det har också skett mycket annat på vägen. En ekonomisk om inte kris så i varje fall en ordentlig svacka har gjort att man i kommunerna har prutat på bl.a. förskolan. De gamla normerna som Socialstyrel- sen gav att det skulle vara 3,5 barn per vuxen för barn under tre års ålder i förskolan eller barnomsorgen och lite drygt fem barn per vuxen lärare i förskolan för barn i åldern 3-5 år låter som en saga eller en him- melsk påminnelse om hur det kunde vara. Nu är bil- den en helt annan. Nedskärningarna har varit drastis- ka. Barngrupperna är alldeles för stora. Det behövs mer pengar till kommunerna. Också där tycker jag att det känns bra att Miljö- partiet är tillsammans med Vänstern och Socialdemo- kraterna i samverkan, tre partier som alla tre efter- strävar att skjuta till mer pengar till kommunerna för att få bättre stöd, högre kvalitet och ta sig ur svackan när det gäller skola, förskola, och äldreomsorg skall naturligtvis också nämnas i det här sammanhanget. Nåväl. Nu tillhör jag ett parti som anser att för- skoleverksamheten skall ha mångfald och stort ut- rymme för föräldrainitiativ. Jag delar en del av före- gående talares synpunkter på förskolan i den bemär- kelsen. Det måste finnas kvar alternativ av många slag. Det skall också finnas alternativet att kunna ha barnen hemma. Om barnen är ett, två eller tre år gamla kan man inte ur utvecklingspsykologiskt per- spektiv säga att barnen mår bättre av att gå i förskola. Men det finns många andra skäl. Erling Wällivaaras sätt att uttrycka saken är lite främmande för mig. Han sade att det yttersta ansvaret ligger hos föräldrarna. Jag tror att man får vara lite grann försiktig där. Det finns ett ansvar för barnen hos samhället som är mycket stort och som är mycket väl redovisat. Det gäller t.ex. FN:s barnkonvention. De som har läst den senaste budgeten vet att vi har kommit överens om att alla beslut som berör barn som fattas här i riksdagen eller i kommuner och landsting skall ha en barnkonsekvensanalys. Vilka effekter får beslutet för barn? Detta är naturligtvis en annan aspekt på det yt- tersta ansvaret som är viktig. Samhället har ett tydligt ansvar, och vi måste se till att det finns. Jag tycker att det återspeglas i det som nu händer. Man ökar kvali- tetskraven på förskolan. Ett steg var när man gick över från barnomsorg till förskola och flyttade över hela förskolan till skolan och från Socialdepartemen- tet. Tyvärr fick vi då en läroplan för förskolan som var slarvig och ytlig. Kanske var det förståeligt. Det var ett steg in i en ny del av skolvärlden, och man ville gå fram försiktigt. Den utredning, BOSK, som låg till grund för regeringens förslag till läroplan för förskolan hade ett mycket bättre förslag. Den hade gått mycket längre i detaljerna. Det vi från Miljöpartiets sida saknar är sådana viktiga delar som t.ex. inskolning. Det är en oerhört viktig del av verksamheten i en förskola. Det gäller också observationerna och utvecklingssamtalen. De skulle varit inskrivna precis som de är i grundskolan. Det finns också väldigt mycket att säga om det pedagogiska arbetet. Det gäller t.ex. krav på att ob- servationer görs i anslutning till utvecklingssamtalen med föräldrarna osv, dvs. att utnyttja förskollärarnas kompetens på området. Man skrev heller inte in någonting om ansvaret för personalen. Skall det finnas en föreståndare på en förskola? Enligt läroplanen eller skollagen skall det finnas en pedagogiskt ansvarig. Vem skall det vara? Vi kräver att förskollärarna skall ha det pedagogiska ansvaret och att det skall vara en föreståndare. Dessa brister för med sig att den tillsyn som Skol- verket och kommunen har tyvärr blir bristfällig av det enkla skälet att man inte vet vad det är man skall kräva. I och med att det inte är specifierat har vi inte tillräckligt bra kvalitetsgaranti för förskolan. Jämför man med grundskola och gymnasium blir skillnaden lite plågsam. Det är just de små barnen som skall ha den sämsta kvalitetsgarantin. Läroplan för gymnasium och grundskola är långt före försko- lans läroplan när det gäller garantier för kvaliteten. Vi vill arbeta för att vi får en bra utveckling. Vi hoppas att läroplanen kommer att kunna tas upp relativt snart för en förbättring. 0281408160607 N 2010-01-01 00:00:00 194197 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0992/#anf138