<anforande>
<dok_hangar_id>2348767</dok_hangar_id>
<dok_id>GM0992</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:92 Torsdagen den 6 maj</dok_titel>
<dok_rm>1998/99</dok_rm>
<dok_nummer>92</dok_nummer>
<dok_datum>1999-05-06 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Fristående förskoleklass </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>78CAB5D7-DB40-4BDF-B6AB-145674FAD4D1</anforande_id>
<anforande_nummer>13</anforande_nummer>
<talare>ULF NILSSON (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>Fru talman! Folkpartiet har alltid ansett att det är
samhället som har huvudansvaret för att alla skall ha
en bra skolgång. För oss ligger det ingen motsättning
i att skolor kan bedrivas av andra huvudmän än
kommuner inom läroplanens och skollagens ramar.
Vi har därför länge kämpat för mer mångfald i det
svenska skolsystemet. När nu ett nytt begrepp införs,
förskoleklass, är det självklart för oss liberaler att
välkomna förskoleklasser även när de drivs av andra
än kommunen.
I den allmänna debatten om fristående skolor har
ju socialdemokraterna backat något på senare år när
det gäller deras negativa inställning. I dagens betän-
kande kan vi se tydliga spår av den gamla misstänk-
samheten mot valfrihet. Det märks tydligt i majorite-
tens förslag till beslut om fristående förskoleklasser.
I det förslag vi i dag skall ta ställning till finns en
hel del regler som på olika sätt missgynnar fristående
förskoleklasser. Jag tror att det är barnen som förlorar
på detta. Mångfald har alltid varit bra för den peda-
gogiska utvecklingen.
För oss folkpartister är det självklart att de pengar
som kommunen betalar ut för den kommunala för-
skoleklassen skall motsvaras av ett lika stort bidrag
till en fristående förskoleklass. Annars kan den fristå-
ende förskoleklassen inte verka på samma villkor
som den kommunala. Eftersom det är samma perso-
ner som beslutar om de kommunala bidragen kan de
ofta uppfatta sig som konkurrenter, och därför behövs
en sådan bestämmelse för att inte riskera att friståen-
de skolor särbehandlas.
Fru talman! Enligt det liggande förslaget måste en
godkänd fristående skola ansöka om tillstånd för att
starta en förskoleklass trots att skolan redan är god-
känd. Jag anser att det är helt onödigt att på nytt prö-
va ett godkännande för en skola som redan fungerar
under Skolverkets tillsyn. Även här finns en risk att
en kommun när den skall yttra sig till Skolverket i
frågan avråder godkännande på grund av att en poli-
tisk majoritet i den kommunen är negativ till friståen-
de skolor. I kommunerna döljs ofta ideologiskt mot-
stånd mot valfrihet med ekonomiska argument om att
det är besvärligt i den kommunala organisationen,
osv.
Av någon anledning förslås i propositionen att fri-
stående förskolor som vill starta förskoleklass skall
godkännas av kommunen och inte av Skolverket.
Enligt förslaget skall förskoleklassen följa läroplanen
och betraktas som skolform. Då är det inkonsekvent
att inte låta Skolverket ha ansvar för all tillståndsgiv-
ning. Även i detta fall kan besluten bli olika beroende
på vilken kommun som har ansvaret. Förskoleklass är
en ny skolform, och eftersom Skolverket har ansvar
för fristående skolor borde det ha det för alla friståen-
de förskoleklasser.
Själva begreppet förskoleklass, oavsett om den är
fristående eller inte, innebär ett alltför litet steg mot
det som utvecklingen i skolan pekar mot i dag, näm-
ligen en tidigare skolstart och en tioårig grundskola.
Folkpartiet hade hellre sett en tioårig grundskola
redan i dag. Där blir undervisningen mer flexibel, och
skolan kan möta eleven på hans eller hennes nivå. En
del av de svårigheter med att skapa bra regler som vi
nu diskuterar hade man sluppit om regeringen hade
vågat föreslå att steget tagits fullt ut redan nu.
Även när det gäller ansökningstiden för godkän-
nande finns det en oginhet mot fristående skolor. Det
är orimligt att begära att en fristående skola skall
ansöka redan den 1 april kalenderåret innan försko-
leklassen skall starta. Den framförhållningen behöver
inte kommunen ha för sina egna skolor, de klarar sin
organisation ändå.
Fru talman! Det finns ett inslag i propositionstex-
ten som särskilt tydligt visar att regeringen inte upp-
fattar fristående förskoleklasser som ett likvärdigt
alternativ jämfört med de kommunala. Det handlar
om barn med särskilt behov av stöd och barn i
särskolan. Enligt förslaget skall kommunen inte ha
samma skyldighet som i sina egna skolor att betala ut
bidrag för stöd och för särförskoleklass. Ofta hör man
i debatten påståendet att fristående skolor ökar klass-
skillnaderna. Om de fristående skolorna inte får bi-
drag för alla barn är det klart att de inte heller blir
skolor för alla.
Fru talman! Om vi lägger ihop dessa skillnader i
villkor mellan fristående förskoleklasser och kommu-
nala ser vi att den nuvarande majoriteten fortfarande
är rädd för alternativ och valfrihet i den svenska skol-
världen. Som vi har hört skulle Vänsterpartiet gärna
vilja begränsa alternativen ännu mer. Det föreslår i en
motion att hårdare regler för fristående förskoleklass
skall införas och antyder även att hårdare regler för
övriga fristående skolor skall införas. Miljöpartiet
däremot, som ofta under de senare åren har sjungit
mångfaldens lov i debatten, tycks nu med tystnad
acceptera regeringens förslag utan några invändning-
ar.
Fru talman! Jag nöjer mig med att yrka bifall till
reservation 1, även om jag naturligtvis också ställer
mig bakom övriga yrkanden.
</anforandetext>
<intressent_id>0542573140300</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>194072</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0992/#anf13</protokoll_url_www>
</anforande>
