<anforande>
<dok_hangar_id>2348766</dok_hangar_id>
<dok_id>GM0991</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:91 Onsdagen den 5 maj</dok_titel>
<dok_rm>1998/99</dok_rm>
<dok_nummer>91</dok_nummer>
<dok_datum>1999-05-05 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Straffrättsliga frågor </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>9AA4459A-45C1-485C-B0BC-A125885F82BC</anforande_id>
<anforande_nummer>96</anforande_nummer>
<talare>MORGAN JOHANSSON (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag sade att livstid i Sverige är livstid,
i den meningen att man sitter i fängelse fram tills
någonting annat meddelas. Det var beskrivningen av
straffet.
Jag behöver inte fullt ut upprepa min replikväx-
ling med Alice Åström tidigare, men jag kan ändå
säga att det är viktigt att man håller på integriteten
vad gäller nådeinstitutet och har kontinuitet i tillämp-
ningen av det, så att man inte blir offer för enkla
vindkantringar. Om man lyckas med detta fyller livs-
tidsstraffet sitt syfte. Det är vår uppfattning.
</anforandetext>
<intressent_id>0473783431010</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>193931</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0991/#anf96</protokoll_url_www>
</anforande>
