<anforande>
<dok_hangar_id>2348766</dok_hangar_id>
<dok_id>GM0991</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:91 Onsdagen den 5 maj</dok_titel>
<dok_rm>1998/99</dok_rm>
<dok_nummer>91</dok_nummer>
<dok_datum>1999-05-05 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Straffrättsliga frågor </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>73195EB2-74AA-4562-93D8-4A0618C0CCBE</anforande_id>
<anforande_nummer>92</anforande_nummer>
<talare>MORGAN JOHANSSON (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag har i dagsläget ingen uppfattning
om när utredningen kan vara klar. Jag kan garantera,
Jeppe Johnsson, att jag alltid är aktiv i många olika
frågor, både somrar, vårar, nätter och dagar. Jag skall
följa frågan.
Jag blev lite störd av att Jeppe Johnsson inledde
sin argumentation med att säga att han kände männi-
skor som blivit utsatta för brott och att vi måste ta
brottsoffren på allvar. Det finns ingen motsättning
mellan en politik som syftar till att se till att de som
döms för brott sedan inte återupprepar brotten - de
ges en andra chans att komma tillbaka in i samhället -
och att vara för att ta väl hand om brottsoffer. Det är
en konstruerad konflikt som jag inte förstår. Det finns
bara politiska skäl att måla upp den konflikten.
</anforandetext>
<intressent_id>0473783431010</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>193927</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0991/#anf92</protokoll_url_www>
</anforande>
