2348766 GM0991 Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:91 Onsdagen den 5 maj 1998/99 91 1999-05-05 00:00:00 Straffrättsliga frågor D2134B09-DF4C-4843-AD55-44C74DECB5E2 71 KIA ANDREASSON (mp) mp Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 1 och 9. Reservation 9 är en mycket viktig reservation. Den handlar om avskaffande av livstidsstraffet. An- talet livstidsstraff har fyrdubblats de senaste tio åren. Miljöpartiet menar att detta faktum hänger samman med politikernas inställning, ytterst regeringens, och det allmänna opinionsläget. Fram till slutet av 80-talet beviljades den intagne nåd efter ca 6 år. Nåd innebar omvandling till tidsbe- stämt straff. Straffet blev i realiteten 14-16 år. Då tillämpades också halvtidsfrigivning, vilket gav ett livstidsstraff på 7-8 år, oavsett vilken regering som satt. Från 90-talets början blev det en ändring. Tidsbe- stämning ägde rum efter 9-10 år, och strafftiden blev 17-18 år. Den senaste tidens utveckling har inneburit att tidsbestämning sker i mycket få fall och då efter 13-14 år. Den verkliga strafftiden ligger nu på 20-21 år, för dem vars livstidsstraff omvandlats till tidsbe- stämt straff. Strafftiden har gått från 7-8 år till 20-21 år. Det är ganska anmärkningsvärt. Miljöpartiets skäl för att slopa livstidsstraff är att domstolarna skall utdöma straff självständigt. Den dömande makten skall vara frikopplad från den rege- rande makten. Det strider mot den grundläggande straffrättsliga principen om rättvisa och förutsebarhet att ha straff som inte är tidsbestämda. Därför är det inhumant. Barn och anhöriga till dem som döms till livstids- straff befinner sig i total ovisshet. Permissioner och villkorlig frigivning finns inte. Enligt vårt sätt att se är också humanitära skäl viktiga: Kan en människa bli bättre? Avskräckningseffekten finns inte, säger krimino- loger och kriminalvårdsanställda. Behandlingsinsatser på anstalten försvåras. Vad säger man då inom krimi- nalvården? En mycket viktig skrift i detta sammanhang är Med sikte på framtiden, som nyss har kommit ut. Det är kriminalvården som står bakom den. I den skriften finns ett kapitel om livstidsstraffet. Där sägs följande: "Eftersom den som dömts till livstids fängelse idag under en avsevärd tid får sväva i ovisshet om tidsbe- stämningen kan livstidsstraffet nu framstå som mer inhumant än tidigare. Straffet kan också uppfattas som mer inkonsekvent mot grundläggande straffrättsliga principer om rättvisa och förutsebarhet. - - - Det är idag svårt att förutse hur långt ett livs- tidsstraff i praktiken kommer att bli. Det innebär att det kan bli mycket stor skillnad mellan det längsta tidsbestämda straffet som är tio år för mord, och livs- tids fängelse. Det är därför idag betydligt svårare för domstolen, som ska bestämma fängelsestraffets längd efter brottets straffvärde, att kunna förutse hur långt frihetsberövande en livstidsdom kan komma att inne- bära. Detta strider mot de krav på förutsebarhet, rätt- visa och klarhet som enligt de senaste reformerna bör ställas på ett straffsystem." Kapitlet avslutas på föl- jande sätt: Det finns således kriminalvårdsspecifika faktorer som talar för att livstidsstraffet bör avskaffas. Folkpartiet stöder vår motion. Kristdemokraternas förre talesman i justitieutskottet, Rolf Åbjörnsson, har tidigare i en intervju helt klart uttryckt att han också är av samma uppfattning. Det verkade som om hela partiet stod bakom honom. Vi fick dock klart för oss i dag att så inte är fallet. En annan av Miljöpartiets reservationer gäller elektronisk kontroll, elbojan. Vi tycker att elektronisk kontroll nu skall bli en självständig påföljd. Det har tidigare varit litet osäkert hur detta med elektronisk fotboja skulle fungera i praktiken. Det har dock utfal- lit mycket bra. Alla är nöjda. I Straffsystemkommit- téns utredning 1995 Ett reformerat straffsystem hade man åsikten att det skulle vara ett självständigt straff. Man hade gjort en påföljdstrappa som i grunden skulle göra fängelsestraffet till det ultimativa straffet. Det skulle vara förebyggande steg i en trappa innan man kom dit. Tyvärr var det för mycket att genomfö- ra på en gång, utan det får ske pö om pö. Vi har fått samhällstjänst och elektroniska boja som självständi- ga straff. Nu tycker vi att det är dags att gå vidare med de intentioner som utredningen redovisade. Det är viktigt att det är domstolen som avgör om det skall bli elektronisk fotboja. Det är klart att det finns osäkerhet om vad som är rätt eller fel att göra. Till min glädje har jag blivit uppvaktad av nämnde- män och även av domare som tycker att detta skall införas. Det som sker i verksamheten stämmer med de förslag vi har skissat. Man säger också något annat som är viktigt: En förutsättning för att det skall vara möjligt att ned- bringa antalet fängelsestraff är att det finns bärkrafti- ga alternativ till fängelse. Straffsystemkommitténs förslag är att erbjuda domstolarna möjlighet att döma både till straff som verkställs med kontroll i frihet och till straff som saknar detta inslag. Vidare bör samhällstjänst och elektronisk över- vakning införas som självständiga straff i det ordina- rie straffsystemet. Också kontraktsvård bör utformas som ett självständigt straff. I den skrift som jag tidi- gare nämnde finns många intressanta synpunkter. Här tycker man samma sak. Det gäller att gå vidare med förslagen om självständiga straff så att man kommer igång med de intentioner som jag har nämnt. Det finns en mängd motionsförslag och reserva- tioner som vi har att ställning till. Jag vill speciellt kommentera brott mot homosexuella. Miljöpartiet instämmer med det som står i början. Att ta krafttag mot våld mot homosexuella är oerhört viktigt. Vi har också på alla sätt och vis drivit de frågorna. Visst är intentionen en skärpning, men tyvärr tror inte jag att just de här förslagen leder till det. Jag skall bemöta de tre förslagen. Det föreslås att man skall göra en översyn av de lagar som infördes 1994 och som inte har prövats vid överklagande i Högsta domstolen. Det är nästan en förutsättning för att det skall kunna bli praxis. Jag tror därför inte att en översyn skulle leda någonstans. Samtidigt finns det en utredning som föreslår det Miljöpartiet under lång tid har hävdat, nämligen att straff för hets mot homosexuella skall införas i lagen. Jag tror inte att en särskild utredare leder till att intentionen att det skall bli bättre uppfylls. Det är mycket viktigare med en bred grund. Alla poliser skall ha kunskapen. Vi som sitter i justitieutskottet vet att det finns väldigt små resurser ute i landet. Detta ämne skall införas på Polishögskolan och ge- nomsyra alla som kommer i kontakt med homosexu- ella. Det är ytterst viktigt att de har denna kunskap. BRÅ har uppdraget att utreda hatbrott. Alla poli- tiska partier har företrädare i BRÅ:s styrelse. I stället för att skriva att man får ta bättre tag kan man framfö- ra det i arbetet i BRÅ:s styrelse. Jag sitter själv där, och jag har också den uppgiften. Sedan gäller det en reservation om olaga diskri- minering, som vi ställer oss bakom. Jag har yrkat bifall till den. Det gäller också en grupp som måste få bättre stöd. De förslag som DO har kommit med tycker vi i Miljöpartiet att kammaren skall bifalla. 0745615729714 N 2010-01-01 00:00:00 193906 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0991/#anf71