2348766 GM0991 Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:91 Onsdagen den 5 maj 1998/99 91 1999-05-05 00:00:00 Hälso- och sjukvårdsfrågor m.m. 9FEA25F5-F3CE-4F1F-83BA-A7346031B7E6 156 THOMAS JULIN (mp) mp Fru talman! Jag måste börja med att utrycka min oro över hur situationen inom vårdsektorn är i dag. Min oro blir inte mindre när jag tänker på hur det kommer att se ut några år framåt. Visserligen har det tillskjutits extra pengar i flera omgångar de senaste åren, och visserligen har det lovats ytterligare pengar längre fram. Det gäller fram- för allt de pengar som Kenneth Johansson talade om, nämligen försvarspengar som skall skjutas över till vårdsektorn om några år. Man säger att det skall bli 8 miljarder mellan åren 2002 och 2004. Min oro i dag beror på att jag anser att läget är akut. Visst är det bra om de pengar som Kenneth Johansson talar om kommer. Men det är ju pengar som kommer nästa mandatperiod. Det hjälper ju knappast upp dagens situation även om man ser ljuset i fjärran. Min oro för dagssituationen rör bl.a. den ekonomi som många landstingsgrupper beskrivit. Man lever med stor underskott och kan inte nyanställa eller ens ha kvar alla som i dag jobbar i verksamheten på grund av just budgetunderskotten. Jag oroar mig också över personalsituationen. Personalen har under flera år talat om hur ansträngd situationen har varit och hotat med att sluta. Nu börjar man på att verkställa de hoten. Jag är också orolig över den ålderspuckel som finns inom vården. Inom några år kommer den att bli väldigt besvärande. Jag har vid några tidigare tillfäl- len nämnt att på vårt sjukhus är den yngsta ki- rurgöverläkaren 54 år. Alla förstår ju vad det innebär. Många frågar sig i dag vart all extra personal och de extra händerna i vården tog vägen. De flesta talade ju om detta i valrörelsen. Alla sade ju då att de be- hövdes fler händer i vården och att det var viktigt. Det är ju nu de behövs. Vi har ju också skapat en situation där många ungdomar väljer bort vårdyrket på grund av den osä- kerhet som råder, de beskrivningar av vårdsituationen som ges och den arbetsbelastning som finns. Detta är oroande. Det finns också en stor risk för att vi hamnar där Moderaterna vill att vi skall hamna och får ett försäk- ringssystem. De som har råd kommer ju att köpa försäkringar. Det kommer tydliga signaler om det. Man köper försäkringar för vissa sjukdomar och söker vård utomlands. Vi vill ju alla ha en bra vård för alla här hemma i Sverige. Man skall inte behöva söka sig utomlands. Det är ett misslyckande. Fru talman! Vi i Miljöpartiet anser att det är vik- tigt att hälso- och sjukvården även fortsättningsvis i huvudsak är offentligt finansierad. Vi vill också att man på sikt får ett system där man tydliggör det som orsakar ohälsa och inför ett system där det som orsa- kar ohälsa också bidrar till kostnaderna för vården, t.ex. genom skatter från tobak, alkohol, trafik och kemikalier. Men det behövs inte bara mer resurser i vården. Det behövs också en del förändringar. Vi anser t.ex. att man bör tillsätta en utredning för att se över hur vårdkedjorna skall kunna förbättras och utvecklas. Vi anser också att regeringen bör få i uppdrag att se över schemaläggning av läkarnas arbetstider. Vi tror att det kan förbättra patientsäkerheten och kvaliteten. Inte ens en läkare kan jobba hur länge som helst utan att bli påverkad. Under 90-talet har det gjorts stora besparingar inom vården. Vi har i flera motioner krävt en redo- visning av vad dessa besparingar har kostat samhället. Det är viktigt att besparingarna vägs mot vad bespa- ringarna kostar i ökad arbetslöshet, i den ohälsa som arbetslösheten orsakar och i merkostnader för att människor varit sjukskrivna längre än nödvändigt i väntan på vård. Kvarvarande personal slits hårt på grund av en större arbetsbelastning. Det har medfört att en del personal t.o.m. delsjukskriver sig för att de inte orkar. När personal i vårdsektorn har friställts har man också förlorat kompetens. Går man utanför sitt arbete försvinner kompetensen relativt fort. Man måste börja på en ny kula. Väger man in de här kostnaderna har man utan tvivel inte gjort någon besparing. Det har förmodligen varit en förlust för samhället. Det har varit en förlust för alla dem som behöver den goda vården och om- sorgen. När det gäller att bevara de små sjukhusen tycker jag att Chatrine Pålsson har fört fram viktiga motiv för det. Jag kommer att ställa mig bakom den reser- vationen i morgon när det blir omröstning. Ett annat yrkande som vi upprepar är att vi anser att regeringen skall utreda ett samordnat högkost- nadsskydd för läkemedel, sjukvård, tandvård och handikapphjälpmedel. Speciellt viktigt är att tandvår- den hamnar i sjukvårdens avgiftssystem. Här har Kenneth Johansson reagerat på att vi tycker på det här sättet och på att vi har reserverat oss och jämför det med höjning av högkostnadsskyddet. Det är en viss skillnad på den höjningen som jag tycker mycket illa om. Jag försökte agera så mycket jag kunde mot den. Men den har ändå gått igenom i överenskommelser- na. Men här gäller att man måste utreda och se vad man skall göra med hela systemet. Framför allt vik- tigt tycker jag att det är att man får tandvården under samma betalningsssystem som den övriga hälso- och sjukvården. Det är ju obegripligt att munhälsa och övrig sjukvård inte tillhör samma system. Det här är en reform som förmodligen kostar mycket pengar. Det behövs utredning och det handlar om ett val. Men ändå kommer en sådan här reform förmodligen inte att kosta mer än vad det kostar att införa den s.k. maxtaxan, om man ser på de summor som Komunförbundet talar om. När det gäller organdonation står vi bakom reser- vation 27. Den tar upp frågan om aktivt samtycke till organdonation. Det är en ståndpunkt som vi har haft hela tiden och som vi står fast vid. Vi har haft den synpunkten ändå sedan man förändrade lagstiftning- en. Vi anser att det är viktigt att varje individ under sitt liv själv talar om ifall man accepterar att bli do- nator eller inte. Vi kan inte acceptera tanken på för- modat samtycke, som det kallas. Fru talman! När det gäller patienter med oklara diagnoser är det viktigt med en attitydförändring. Många patienter med oklara diagnoser känner sig många gånger kränkta och icke trodda. Det här är ett problem som bättre måste uppmärksammas. Enligt min uppfattning måste det i alla landsting finnas till- gång till kvalificerad utredning och behandling av patienter med diffusa besvär. I det här sammanhanget är det lätt att tänka på alla dem som drabbas av förgiftning på grund av amal- gam. Många av dem har sökt hjälp och har själva misstänkt amalgamförgiftning. De har upplevt att de inte blir trodda och att de inte får någon hjälp. Ett stort problem när det gäller den här gruppen är också att läkartiden per patient är starkt begränsad och att patienterna känner sig avfärdade. När det gäller alternativmedicin har både Miljö- partiet och Centerpartiet motionerat. Vi har därför skrivit ihop oss i en gemensam reservation. I den framför vi bl.a. att all utbildning av sjukvårdspersonal även bör ha information om alternativmedicinska metoder. Vi anser också att det skall finnas krav på register över samtliga personer eller företag som i någon form använder alternativmedicinska behandlingsmetoder. En statlig myndighet, lämpligen Socialstyrelsen, bör ha kontroll och insyn över utövarnas verksamhet. En registrering skulle innebära att den som blir registre- rad förbinder sig att hålla en kundförteckning, att föra journalanteckningar och att ha ett fullgott försäk- ringsskydd. Den som blir registrerad skulle också vara tvungen att rapportera skador eller biverkningar till Socialstyrelsen. Fru talman! Jag står bakom samtliga mina reser- vationer, men jag nöjer mig med att yrka bifall till reservation 17. 0817472556307 N 2010-01-01 00:00:00 193991 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0991/#anf156