2348766 GM0991 Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:91 Onsdagen den 5 maj 1998/99 91 1999-05-05 00:00:00 Processrättsliga frågor A94B4B33-36CF-4FD3-B1C2-74DB032C5BA1 131 Ann-Marie Fagerström (s) s Fru talman! I detta betänkande om processrättsli- ga frågor behandlar vi här i dag motioner från all- männa motionstiden 1998. Om inte alla så har flera liknande motioner tidigare behandlats i denna kam- mare i samband med framlagda propositioner och, som i detta fall, i samband med behandling av motio- ner väckta vid den allmänna motionstiden. I enlighet med vad betänkandet visar så bereds flera av de yrkanden som föreligger på Justitiedepar- tementet. Fru talman! Jag tänker nu här från talarstolen be- möta de reservationer som föreligger. I reservation 1 om specialdomstolar yrkas att spe- cial- och partssammansatta domstolar skall avvecklas och att deras uppgifter skall övertas av de allmänna domstolarna. Redan vid tidigt 90-tal avvecklades flera specialdomstolar. Det är och har varit Modera- ternas inställning sedan flera år tillbaka att special- domstolarna i möjligaste mån skall avskaffas. Det ställningstagande som vi från den socialdemokratiska gruppen gjorde vid riksmötet 1993/94 kvarstår fortfa- rande, dvs. att varje specialdomstols fortsatta verkan helt borde bedömas efter dess egna meriter och inte utifrån principiella ståndpunkter. I sammanhanget kan dock nämnas att riksdagen nyligen har beslutat om instansordningen i marknads- föringsmål som innebär att fr.o.m. den 1 april i år gäller att mål om förbud och ålägganden i princip skall handläggas av Marknadsdomstolen som första och enda instans. Syftet är här att göra det möjligt att snabbt få ett slutligt avgörande i frågan om en viss marknadsföringsåtgärd strider mot de marknadsrätts- liga bestämmelserna. Regeringen har nyligen beslutat att en särskild ut- redare skall se över ordningen för prövning av mål som handläggs vid Patentbesvärsnämnden samt av patentmål vid Stockholms tingsrätt. Meningen är att utredaren skall ta ställning till om Patentbesvär- snämndens verksamhet helt eller delvis skall överfö- ras till Stockholms tingsrätt. Utskottet finner inget annat än att specialdomsto- larna i framtiden får bedömas på deras egna meriter. I reservation 2 föreslår moderaterna att det bör va- ra möjligt för polisen att avgöra om sjukvårdsperso- nal skall tillåtas ge kräkmedel för att säkra bevisning om narkotikainnehav. Samtidigt som jag givetvis inte vill eller kan blunda för det problem som uppstår när kapslar sväljs, så anser jag att det är ett mycket allvarligt ingrepp i den kroppsliga integriteten att utsätta någon för tvångsmedicinering. Vad jag kan förstå framhöll inte heller Polisrättsutredningen i sitt betänkande något önskemål om att införa tvångsmedicinering. Dock beslutade regeringen våren 1998 att tillkalla en narkotikakommission där uppdraget bl.a. omfattar rättsväsendets och Tullens arbete med narkotikabe- kämpningen. Enligt vad utskottet erfarit kommer kommissionen att behandla frågan om användning av kräkmedel i kampen mot narkotika. Låt oss avvakta denna utredning och invänta och se om Narkotika- kommissionen anser att kräkmedel bör få användas som ett straffprocessuellt tvångsmedel. I april 1998 överlämnade den s.k. Buggningsut- redningen ett betänkande om buggning och andra hemliga tvångsmedel till regeringen. Utredningen föreslår att det införs möjligheter till buggning som ett straffprocessuellt tvångsmedel vid förundersök- ning. Enligt förslaget skall buggning få användas vid förundersökning angående brott som har ett mini- mistraff på fyra års fängelse. Eftersom detta förslag innebär att buggning endast kommer att tillåtas vid de allra mest allvarliga brotten och endast om någon är skäligen misstänkt för brottet, om åtgärden är av synnerlig vikt för utredningen samt om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den misstänkte eller något annat motstående intresse kan buggning vara av vikt för att ge polisen bättre möjligheter att bekämpa allvarlig brottslighet. Eftersom buggning utgör ett intrång i den personliga integriteten och ställer särskilda krav på de regler som skall gälla är det nödvändigt att ett förslag till riksdagen föregås av en grundlig analys. Då det pågår ett beredningsarbete av Buggningsutredningens betänkande avstyrker utskottet de motioner som före- ligger. Vad beträffar yrkande 5 från Vänsterpartiet så har Sverige fått kritik av Tortyrkommittén där det fram- står som mycket angeläget att åtgärder kommer till stånd snabbt vad gäller att ge frihetsberövade perso- ner rätt att kontakta anhöriga, och att den rätten inträ- der omedelbart vid gripandet, och att låta dem biträ- das av advokat. Då regeringen har svarat på kritiken genom en rapport till Europarådet att dessa frågor är föremål för översyn i Justitiedepartementet och kommer att tas upp i en departementspromemoria anser utskottet att riksdagen skall avvakta kommande förslag. Vad gäller motionsönskandet att den häktade skall ges möjlighet att själv välja läkare har utskottet sam- ma uppfattning som regeringen att det är normalise- ringsprincipen som gäller, vilket innebär att frihetsbe- rövade personer har rätt till sjukvård på samma sätt som personer som inte är berövade friheten. I motion Ju801 förordar Moderaterna att den sam- ordning av häktningsberedskapen som sker under helgen utökas så att häktningsfrågorna även under vardagar bara prövas av en domstol i beredskapsom- rådet. Häktningsförhandlingar hålls i regel i den tingsrätt inom vars domkrets brottet förövats. Om det finns särskilda skäl får frågor om häktning tas upp av rätten i en annan ort än som eljest skulle ha skett. Detta undantag kom till i syfte att ge den tjänstgörande tingsrätten behörighet att pröva häktningsfrågor inom hela beredskapsområdet. Domstolsverket har inrättat en utvecklingsgrupp där bl.a. just frågan om att organisera prövningen av häktningsfrågor på det sätt som förespråkas i motio- nen tas upp. Det finns i dag planer på en sådan för- söksverksamhet i Västmanlands län. I avvaktan på detta, fru talman, anser utskottet att riksdagen inte skall göra något uttalande i frågan. Centerpartiet efterlyser ett lagförslag som innebär att handlingar som innehåller känsliga uppgifter vid postbefordran alltid skall sändas med rekommenderat brev. Man vill utöka skyldigheten att använda delgiv- ning. Utskottet är inte berett att förorda att det i del- givningslagen - som enbart reglerar själva verkstäl- landet av delgivningen - införs regler om vilken typ av handlingar som skall delges. Upplysningsvis kan dock nämnas att det inte finns något som hindrar domstolar eller andra myndigheter från att sända känsliga handlingar i rekommenderade brev om de bedömer att detta är ändamålsenligt. Vänsterpartiet ifrågasätter i motion Ju804 om da- gens regler gör det möjligt att i Sverige pröva anspråk som avser skadestånd på grund av krigsförbrytelser och andra grova kränkningar av mänskliga rättigheter och vill med anledning av detta att en översyn kom- mer till stånd. Skadestånd är många gånger en viktig sanktion för att en målsägande skall få upprättelse. Utskottet vill dock erinra om att redan gällande regler ger en möjlighet att föra skadeståndstalan här under förut- sättning att åtalet prövats här. Att föra en skade- ståndstalan i den aktuella typen av mål utan samband med ett åtal framstår emellertid av flera skäl som orealistiskt, bl.a. skulle målsäganden inte ha den fördel i fråga om utredningen om den skadegörande handlingen som samordningen med ett åtal normalt sett innebär. En sådan dom skulle med stor sannolik- het endast kunna verkställas i stater inom EU eller i Norge, Island och Schweiz. Mot denna bakgrund är utskottet inte berett att förorda att ett utredningsarbete kommer till stånd. Utskottet anser att det som framförs i reservation 9, om bemötande av vittnen och målsägande i dom- stol, är viktigt. Det är en fråga som har varit uppe till beredning tidigare, och jag vet att åtgärder härom har vidtagits. Bl.a. har Domstolsverket på regeringens uppdrag tagit fram ett åtgärdsprogram som syftar till att förbättra domstolarnas bemötande av vittnen och övriga som kommer i kontakt med domstolen. Det har också anslagits medel till två försöksverksamheter i syfte att förbättra stödet till brottsoffer och vittnen. Jag vet att det pågår en sådan verksamhet i mitt hemlän Kalmar, och vad jag har erfarit har det slagit väl ut hitintills, men det är värt att vänta på en utvär- dering. Vad beträffar de delar där det pågående reformar- betet kräver författningsändringar, exempelvis i möj- ligheterna att förordna stödpersoner, förutsätter jag att den beredning som jag vet arbetar på departementet kommer att utforma ett förslag så skyndsamt som möjligt. I reservation 10 framhåller kristdemokraterna att barn som utsätts för brott befinner sig i en särskilt utsatt position. Givetvis är det så. Jag vill påstå att barn alltid i alla avseenden är mer utsatta än vuxna. De är dessutom helt beroende av oss vuxna. Det är därför särskilt viktigt att barn som utsätts, eller som har utsatts, för brott får just det stöd som de behöver. Vad beträffar barnens ställning i rättsprocessen så pågår ett arbete i Regeringskansliet. Den aviserade propositionen om barns rätt till målsägandebiträde kan förväntas innebära att barn som utsatts för brott från anhöriga får ett ökat stöd. Även i övrigt pågår det på flera håll arbete i den riktning som kristdemokra- terna efterlyser och som, det instämmer jag i, är nöd- vändig för barnens rätt. Våren 1998 beslutade riksdagen om en lag om an- svar för elektroniska anslagstavlor. Lagen innebär i huvudsak att den som tillhandahåller en elektronisk anslagstavla skall ha uppsikt över den samt är skyldig att lämna användare av tjänsten en viss information och att ta bort vissa slag av straffbara meddelanden. Om detta inte efterföljs kan tillhandahållaren straffas. Moderaterna anser i reservation 11 att det inte är rimligt att tillhandahållaren skall kontrollera de med- delanden som skickas in till den elektroniska an- slagstavlan. De menar att införandet av en särskild reglering av denna form av kommunikation, bara därför att den utnyttjar datatekniken, innebär en onö- dig särlagstiftning. Moderaterna framhåller att pro- blemen med elektroniska anslagstavlor i stället bör lösas inom ramen för de straffrättsliga regler som redan finns. Då det har visat sig finnas en brist på kontroll över de elektroniska anslagstavlor som kan utnyttjas för brottsliga ändamål samt att det kan vara mycket svårt att spåra de användare som ursprungligen avsänt det straffbara meddelandet och det därav inte alltid är säkert att brottsbalkens bestämmelser är tillräckliga för att reglera ansvaret i dessa situationer, finns det starka skäl för att en lagstiftning gäller som klart fastställer tillhandahållarens ansvar för förekomsten av vissa meddelanden. Fru talman! Jag vill avslutningsvis yrka bifall till hemställan i betänkandet och avslag på samtliga re- servationer. 0871076471012 N 2010-01-01 00:00:00 193966 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0991/#anf131