<anforande>
<dok_hangar_id>2348766</dok_hangar_id>
<dok_id>GM0991</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:91 Onsdagen den 5 maj</dok_titel>
<dok_rm>1998/99</dok_rm>
<dok_nummer>91</dok_nummer>
<dok_datum>1999-05-05 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Lagstiftningsprocessen </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>789E6527-33DD-4A96-9E60-45E8CE9452C5</anforande_id>
<anforande_nummer>13</anforande_nummer>
<talare>PER LAGER (mp)</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>Fru talman! Det är viktigt att reformer och andra
förändringar i vår verksamhet grundas på väl under-
byggda beslut. Beslutsunderlaget måste hålla hög
kvalitet. Det förutsätter i sin tur att arbetande kom-
mittéer fungerar bra, att det finns en hög och allsidig
kompetens inom dem och att det finns tid att övervä-
ga de frågor som behandlas.
Miljöpartiet har därför i motionen K293 yrkat på
att regeringen skall ta åt sig vad revisorerna anfört
beträffande kommittéväsendets roll, arbetsvillkor och
arbetsformer men också remisshanteringen av kom-
mittérapporter.
Vi anser att det är särskilt viktigt att kommittéer
används för att förbereda svenska ståndpunkter i EU.
Statskontorets undersökning om EU-medlemskapets
effekter på den svenska statsförvaltningen visar att
departementen i mycket liten utsträckning använt sig
av det svenska utredningsväsendet när kommissionen
lagt fram förslag eller initierat arbete inom ett områ-
de. Utredningar har i stället gjorts inom departemen-
ten eller som uppdrag på enskilda myndigheter.
EU-medlemskapet innebär en möjlighet för Sveri-
ge att väcka frågor som man vill att kommissionen
skall ta upp. För det krävs förstås ett gediget sakun-
derlag, som med fördel kan tas fram av just en kom-
mitté.
Vi anser också att fler bör komma in tidigt i EU:s
beslutsprocess. Ett sätt är att vid viktigare frågor
tillsätta t.ex. en "skuggutredning" här i Sverige, i
syfte att i tid få fram de svenska ståndpunkterna. Den
genomsnittliga tiden från det att en fråga börjar bere-
das av kommissionen till dess att konkreta förhand-
lingar äger rum i ministerrådet är omkring tre år. Det
betyder att det i allmänhet finns gott om tid för att
förbereda svenska ståndpunkter med hjälp av kom-
mittéväsendet.
Sedan jag skrev motionen har ju en ny kommitté-
förordning trätt i kraft den 1 januari 1999. Dessutom
har en ny organisation, Kommittéservice, inrättats.
Regeringen har alltså, i linje med vad Riksdagens
revisorer anfört och Miljöpartiet yrkat i motionen,
vidtagit åtgärder för att stärka kommittéväsendet.
Bl.a. är man inriktad på att tillgodose behovet av att
förbättra initieringsfasen i kommittéarbetet med tidig
problemidentifiering och tydlig strukturering, men
också att tillgodose behovet av att göra direktiven
mer tydliga. Mina motionsyrkanden är därmed upp-
fyllda. Det är jag nöjd med och behöver inte reservera
mig på dessa punkter.
När det däremot gäller jämställdhetsaspekterna i
lagstiftningsarbetet finns det anledning att kräva mer
än det som  regeringen nu är inriktad på. Det var inte
bra att ta bort det generella jämställdhetsdirektivet för
alla utredningar  och att i den nya kommittéförord-
ningen ersätta det med att jämställdhetskonsekvenser
skall anges när förslagen i ett betänkande har betydel-
se för jämställdhet mellan män och kvinnor. Detta är
en klar försämring.
Argumentet att det generella direktivet varit svårt
att hantera duger inte som argument i förhållande till
frågans betydelse, menar jag. Jag tror att det i stället
visar på en brist på insikt om hur nära nog alla beslut
i samhället får konsekvenser i ett jämställdhetspers-
pektiv. En del vill gärna ringa in bestämda och han-
terliga frågor och områden som relaterade till våra
roller som män och kvinnor, medan andra anses
oviktiga i det avseendet. Detta är alltså något av en
innovation i förhållande till den breda samsyn som
skapade det tidigare gällande generella jämställdhets-
direktivet.
I verkligheten är det inte så väl ställt, fru talman.
Även om vi kan se och mäta inte obetydliga framsteg
på området, är det mycket som återstår, och framste-
gen kan lätt förloras om vi inte konsekvent driver
jämställdhetsfrågan vidare.
Det generella jämställdhetsdirektivet eller något
med lika kraftig innebörd bör därför införas som ett
särskilt stycke om jämställdhetsaspekter i kommitté-
förordningen. För att inte framstegen skall gå förlora-
de måste regeringen också konsekvent och noggrant
följa upp jämställdhetsfrågornas hantering i utred-
ningarna.
Regeringens propositioner bör vara föredömen när
det gäller att tydliggöra konsekvenserna för jäm-
ställdheten. Det är de inte i dag, som Kenneth Kvist
så riktigt påpekade. Därför är det också viktigt att all
statistik är könsuppdelad i regeringens förslag, så att
eventuell brist på jämställdhet åskådliggörs och där-
med kan åtgärdas.
Fru talman! Jag stöder reservationerna 1, 2 och 3,
som bygger på Vänsterns motioner, men yrkar bifall
bara till reservation nr 1.
</anforandetext>
<intressent_id>075043103804</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>193848</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0991/#anf13</protokoll_url_www>
</anforande>
