<anforande>
<dok_hangar_id>2348766</dok_hangar_id>
<dok_id>GM0991</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:91 Onsdagen den 5 maj</dok_titel>
<dok_rm>1998/99</dok_rm>
<dok_nummer>91</dok_nummer>
<dok_datum>1999-05-05 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Processrättsliga frågor </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>0F68B423-5EE0-4793-A925-3C69B2442F4C</anforande_id>
<anforande_nummer>120</anforande_nummer>
<talare>SIW PERSSON (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>Fru talman! I de allra flesta fallen fungerar det bra
när det gäller vittnen och målsäganden. Men proble-
met är ju att det inte fungerar i de grövsta fallen.
Jag tänkte använda några minuter för att berätta
för åhörarna vad som hände för några veckor sedan.
Det var en kvinna som ringde mig. Det är tyvärr
ganska ofta som det ringer personer till mig. Hennes
man hade blivit utsatt för utpressning. Det hade han
varit under ett helt år innan han berättade det för
henne. De hade pressat av honom stora pengar. Nu
var han utsatt för verkligt grova hot. Kvinnan engage-
rade sig och var med och anmälde, eftersom hon
också hade blivit utsatt.
Bland alla de olika hot som den här mannen och
kvinnan var utsatta för var bl.a. ett när hon kom i
tunnelbanan. Helt plötsligt mötte hon en person som
stod med en kniv framför magen på henne och sade:
Denna gång är kniven framför magen på dig. Nästa är
den i magen på dig om du inte slutar.
De hade alltså skydd, men helt plötsligt drogs
skyddet in därför att det kostade för mycket pengar.
Jag berättar detta för att visa att det inte räcker
med att vi diskuterar frågan i domstolarna. Det är helt
klart så att de grövsta brottslingarna vet hur man skall
göra för att skrämma människor. Vi skall sluta att
prata och verkligen se till att polisen får resurser. Man
måste också väcka domstolarna. Jag har den erfaren-
heten att domarna inte alltid inser vilket allvar det
ligger i den här frågan.
Folk är inte dumma. Det är därför som de låter bli
att se saker. Man kan ju bli djupt förtvivlad över
detta. En granne där jag bor var vittne till hur man
slog in ett stort skyltfönster. Den personen sade bara:
Nej, jag vågar inte säga någonting för då tar de kan-
ske de andra skyltfönstren också. Jag har inte råd med
det.
Det gäller alltså att alla, från polis till åklagare
och domstol, verkligen försöker leva sig in i den
situation man befinner sig i som målsägande och
vittne.
Därför tycker jag faktiskt att det är bedrövligt att
det skall ta så här lång tid innan man verkligen börjar
att förändra situationen. Faktum är att det fortfarande
är så bedrövligt i en domstolssal att den som har vitt-
nat alltför ofta säger att det var både första och sista
gången man gick in där. Nästa gång har man inte sett
någonting. Alltför många målsäganden bryts ned och
orkar eller vågar inte bevaka sin rättigheter, eftersom
de vet att motståndaren är så oerhört stark. Vi skall
vara väl medvetna om att de grövsta kriminella kan
alla tjuvknep.
Fru talman! Därför är det inte svårt för Folkpartiet
att ställa sig bakom reservationen Bemötande av
vittnen och målsägande i domstol. Jag vill yrka bifall
till reservation 9.
Sedan har vi en fråga som vi har diskuterat med
en alltmer ökande intensitet under de senaste åren.
Det gäller buggning. Den grövre och gränsöverskri-
dande kriminaliteten är svårutredd. Då gäller det
också att de som skall utreda får använda modern
teknik. Vi är ju alla medvetna om att det också krän-
ker på olika sätt. Därför är det viktigt att man har
kontrollfunktioner som fungerar. Man skall naturligt-
vis inte bugga överallt.
Det är därför som olika partier har skrivit att man
måste bestämma sig för hur vi skall använda tekni-
ken. Vi måste ha ett samlat grepp över den moderna
och alltmer avancerade tekniken. Det är oroväckande
att vi i vårt land bestämmer oss för en sak, sedan för
en annan sak och så för en tredje sak utan att ha något
helhetsgrepp.
Även om jag inte yrkar bifall till reservation 3 står
vi naturligtvis bakom den reservationen.
Elektroniska anslagstavlor är också någonting
som har kommit väldigt snabbt under de senaste åren.
Vi i Folkpartiet anser att det inte är rimligt att den
som skall tillhandahålla en elektronisk anslagstavla
också skall kunna kontrollera det som skickas. I re-
servationen säger vi: "Härtill kommer att kommuni-
kation via en elektronisk anslagstavla snarast liknar
kommunikation via telefon."
Det är också viktigt att komma ihåg att detta är en
regel som gäller för elektroniska anslagstavlor som vi
i Sverige tillhandahåller, inte för dem som alla andra
länder tillhandahåller. Eftersom det är internationella
saker är det viktigt att man har en bestämmelse som
inte särredovisar i en del och som alltför ofta blir ett
slag i luften.
Fru talman! Därför står vi också bakom reserva-
tion 11, men för tids vinnande yrkar jag bara bifall till
reservation 9.
</anforandetext>
<intressent_id>0806172169007</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>193955</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0991/#anf120</protokoll_url_www>
</anforande>
