2348765 GM0990 Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:90 Tisdagen den 4 maj 1998/99 90 1999-05-04 00:00:00 Svar på interpellation 1998/99:236 om vi- sumkrav vid väpnade konflikter interpellationsdebatt 8B5AA4B1-EFEA-4B75-9CD3-8B53CBA16946 6 FANNY RIZELL (kd) kd Fru talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret. Det har hänt en hel del sedan jag började fundera över vilka konsekvenser vårt krav på visum får för flyk- tingar från Jugoslavien. Jag skall kanske säga jugo- slaviska medborgare. På ett sätt kommer debatten alldeles för sent - Jugoslavien är nu helt enkelt i krig - men jag tror ändå att principerna är värda att dis- kutera. Det kanske borde göras i helt andra situationer i helt andra forum. Det redovisas i svaret vad Sverige gör för att möta den situation som har uppstått i Kosovo och omgi- vande länder. Det är lovvärt, men jag tror ändå att det bara är en mycket liten del av det vi borde göra och kommer att få göra i framtiden. Eftersom statsrådet tar upp de saker som nu händer i Kosovo vill jag gärna replikera. När jag i TV ser bilder från kriget ser jag sjuka, gråtande, skadade människor som vadar i leran. Jag ser barn som har förlorat allting som gör barndomen trygg. Jag ser sådant som man tycker att ingen männi- ska borde få uppleva. Jag hör varningsropen från UNHCR:s personal och från andra organisationer om brist på vatten, brist på mat och risken för epidemier. Jag undrar ibland om parollen om att hjälp på plats och om att hjälpa i närområdet verkligen är det enda rätta och om detta skall vara en så stor del av våra hjälpinsatser. Är dessa människor verkligen hjälpta där de sitter i sin misär? Räcker det att bara en bråkdel av dem får lämna katastrofen? Borde bara några av dessa i dub- bel bemärkelse få fast mark under fötterna? Det skall komma 5 000 flyktingar till Sverige. I dag såg jag en rapport om att drygt 100 hade gått till Tyskland och drygt 100 till Slovakien eller någon annanstans. Så småningom skulle några fler plan lyfta, bl.a. mot Sverige. Något antal angavs inte. I denna katastrof, som rymmer nära nog en miljon flyktingar, är det vad vi gör här i Sverige. Jag vet att det är fantastiskt lovvärda och bra in- satser som skall göras på plats. De är viktiga. Jag tror inte att det görs för mycket på något av de områdena, men det finns så många människor som lider just nu som kanske borde vara i Sverige. Det gäller inte direkt frågan om visumkrav, men det gäller frågan om att få komma nära sin familj. Det borde inte ifrågasättas någon gång att man, när man är i trångmål eller i en nödsituation, söker sig till de människor som står en nära. Det borde på alla vis uppmuntras och åtgärdas. Ingen myndighet borde någonsin säga: "Du får åka dit i stället, för vi har ordnat det så". Eftersom min fråga gällde visum är det bäst att jag håller mig till det, annars blir jag kanske återförd till ordningen. Under nära ett år har det varit massflykt i Kosovo. Sverige har i många olika sammanhang hänvisat till visumkravet. I svaret sägs att det med fog kan antas att konsekvenserna för Sverige av en mot det övriga Europa avvikande praxis för enskilda länder skulle bli omfattande. Jag frågar vilka konsekvenserna skulle bli. Skulle de bli att människor i behov av asyl sökte asyl, eller vad är det vi vill förhindra med visumkra- vet? Man kan säga att visumkravet inte spelar någon roll i dag. Det är ytterst få som söker visum, och det är ingen som får visum. Då kan man fråga om man i krigssituationer verkligen skall ha visumkrav. Borde det inte upphävas just när inre eller yttre konflikt pågår på det sätt som sker i Kosovo nu? 0931369291903 N 2010-01-01 00:00:00 193760 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0990/#anf6