2348765 GM0990 Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:90 Tisdagen den 4 maj 1998/99 90 1999-05-04 00:00:00 Svar på interpellation 1998/99:236 om vi- sumkrav vid väpnade konflikter interpellationsdebatt 1046EFA3-25A2-4D55-B48B-84AD22E14B11 5 Statsrådet PIERRE SCHORI (s) s Fru talman! Fanny Rizell har frågat mig vilka åt- gärder regeringen avser vidta för att viseringskravet inte skall kränka den mänskliga rättigheten att söka asyl samt vilka åtgärder regeringen avser vidta för att viseringskravet i Sverige och Europa skall användas mer restriktivt och att visumkravet kan upphävas vid väpnad yttre eller inre konflikt. Inledningsvis vill jag klargöra att Sverige i likhet med alla andra EU-länder har krav på visering för medborgare i Förbundsrepubliken Jugoslavien (FRJ). Detta krav kan inte någon medlemsstat frånsäga sig med mindre än att EU:s ministerråd fattar ett sådant beslut. Skälet till att EU-länderna har krav på visering är att samtliga, i likhet med Sverige, har en reglerad invandring som skulle utsättas för ett stort tryck om krav på visering inte upprätthölls för länder som, av olika skäl, många vill lämna. Att visering krävs som ett stöd för upprätthållandet av en reglerad invandring är viktigt inte minst för att undvika missbruk av asyl- rätten och därmed, på sikt, riskera att undergräva asylpolitiken. Beslut om riktlinjer för viseringspolitiken fattas av Invandrarverkets styrelse. Viseringspolitiken har som mål att utgöra ett stöd för att upprätthålla den reglerade invandringen och samtidigt skapa så stor frihet som möjligt för rörelser över gränserna. Det gäller i fråga om såväl släktkontakter som kommersi- ella och kulturella förbindelser. Den generella praxis som Invandrarverket tillämpar i viseringsärenden visar att visering normalt beviljas för exempelvis besök av föräldrar, barn och syskon. En viseringsan- sökan skall dock inte bifallas om den sökande inte har för avsikt att återvända hem när viseringen löper ut. Invandrarverket skall således göra en bedömning av om det finns en risk för att den sökande inte har för avsikt att återvända till hemlandet. Det kan med fog antas att konsekvenserna för Sverige av en mot det övriga EU avvikande praxis för enskilda länder på viseringsområdet skulle bli omfat- tande. Flyktingkrisen i Kosovo kräver andra åtgärder än de som ryms inom ramen för viseringspolitiken. Sve- rige har hörsammat FN:s flyktingkommissaries fram- ställning om att ge en del av de flyktingar som uppe- håller sig i Makedonien tillfälligt skydd utanför regi- onen. Sverige har i detta sammanhang erbjudit sig ta emot upp till 5 000 personer. Invandrarverket har dessutom, som en reaktion på den uppkomna situationen, placerat personal i Skopje i Makedonien för att kunna hantera ansökningar om familjeåterförening i Sverige ingivna av personer i regionen. Även andra ambassader i regionen, Belgrad undantaget av uppenbara skäl, hanterar dessa ärenden varefter de kommer in. Fanny Rizell låter förstå att människosmuggling är ett resultat av EU- ländernas restriktiva viserings- politik. Kampen mot olaglig invandring och männi- skosmuggling förs bl.a. genom att verka för att det skall finnas tillgång till en effektiv asylprocess så nära ursprungslandet som möjligt. Detta arbete står inte i någon motsatsställning till rätten att söka asyl. Vad som nu är angeläget är att flyktingarna får skydd och stöd i närområdet för att ett framtida återvändan- de skall underlättas, så att de inte tvingas söka sig till land efter land allt längre från sina hem. Jag vill även redovisa vad Sverige i övrigt bidrar med för att möta den nuvarande krisen i Kosovo och regionen. Sverige tillhör de största bidragsgivarna till FN:s flyktingkommissarie. Sveriges bidrag till UNHCR för 1999 uppgår till 370 miljoner kronor, varav 17 miljoner kronor har använts direkt till Ko- sovokrisen. Regeringen beslutade den 22 april om ett öronmärkt bidrag för Kosovo till Internationella rö- dakorskommittén om minst 15 miljoner kronor. Dessutom omfattar det föreslagna bidraget en reserv på 20 miljoner kronor för oförutsedda händelser som inte är intecknad. Regeringen fattade beslut den 13 april om att Räddningsverket skall stanna på plats, med de lastbilar och den personal som transporterat humanitär hjälp till Albanien, för att stå till Världs- livsmedelsprogrammets (WFP) förfogande på plats, under samordning av UNHCR under en månads tid. Bidraget till WFP uppgår till 8 miljoner kronor. Sammanfattningsvis har beslut redan fattats om hjäl- pinsatser som omfattar drygt 51 miljoner kronor och därutöver finns en reserv på 30 miljoner kronor för oförutsedda händelser. Som svar på Fanny Rizells direkta frågor vill jag säga att det för närvarande inte är aktuellt att upphäva kravet på visering för medborgare i Förbundsrepubli- ken Jugoslavien. Den allmänna utformningen av viseringspolitiken diskuteras fortlöpande inom EU och Sverige deltar aktivt i den diskussionen. 0928800583601 N 2010-01-01 00:00:00 193759 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0990/#anf5