<anforande>
<dok_hangar_id>2348763</dok_hangar_id>
<dok_id>GM0988</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:88 Torsdagen den 29 april</dok_titel>
<dok_rm>1998/99</dok_rm>
<dok_nummer>88</dok_nummer>
<dok_datum>1999-04-29 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Eftergift vid återbetalning av bostadsbidrag m.m.</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>01C13129-2A9C-4C60-A56E-94F1B7D0B7B5</anforande_id>
<anforande_nummer>29</anforande_nummer>
<talare>HARALD BERGSTRÖM (kd)</talare>
<parti>kd</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag kan också se den skillnaden. Men
det finns en annan sak i detta som är minst lika viktig,
och det är att det tycks som om regeringen behöver
ett tryck på sig för att få någonting att hända. Det
trycket åstadkommes genom att man tar bort avgif-
terna och räntorna för både 1998 och 1999. Då gäller
det ju att raska på, så att man får fram ett nytt system.
Nu förefaller det mig som om majoriteten har lite
för mycket av inställningen att man vill vänta och se
och att det väl blir någon ordning på det. Här gäller
det att komma i gång och att få någonting gjort i
samband med utvärderingen.
</anforandetext>
<intressent_id>0508589337602</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>193615</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0988/#anf29</protokoll_url_www>
</anforande>
