<anforande>
<dok_hangar_id>2348762</dok_hangar_id>
<dok_id>GM0987</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:87 Onsdagen den 28 april</dok_titel>
<dok_rm>1998/99</dok_rm>
<dok_nummer>87</dok_nummer>
<dok_datum>1999-04-28 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Familjerättsliga frågor, m.m. </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>DE62B916-9BED-4E29-B737-58AE76965902</anforande_id>
<anforande_nummer>96</anforande_nummer>
<talare>MARINA PETTERSSON (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! I de fall där det finns faderskapsbe-
kräftelse finns det inga bestämmelser i lag om vilka
som skall få föra talan vid ogiltighetsförklaring. Det
påpekandet är riktigt. Men det skall vara mycket
starka skäl för att få begära resning.
Jag anser att i de fall där fadern har känt till bar-
nets födelse, oavsett om han har talat om det för än-
kan eller ej, har han accepterat att det här barnet finns
och att han är barnets far. I dom är faderskapet defi-
nitivt avgjort, och för resning till hovrätt eller till
Högsta domstolen måste man ha nya omständigheter
och bevis. Det anser jag vara befogat.
</anforandetext>
<intressent_id>0747667590310</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>193429</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0987/#anf96</protokoll_url_www>
</anforande>
